fobi

Har några stycken.
Mest är det sladdriga, små kryp som hotar mitt liv och får mig att gråta när det regnar. Men sen händer det ibland att jag får fullständig panik av att ha något mellan tänderna och inte få bort det. Och jag pratar panik! Därför har jag alltid tandtråd i väskan.
Men.
Nu.
Efter min tur till tandläkaren idag där renoveringsprojekt ala tandfan har börjat sitter jag här med ett provisoriskt hölje på och mellan två tänder som driver mig smått till vansinne. Och jag får INTE tandtråda! Hjälp. Nästa tid den elfte och jag längtar dit!
Tills dess... Ja, det är bita ihop som gäller. Hårt som faaan.
Fast nu -se film.

piggare idag

Johoodå.
Fast än sitter vi fastklistrade i soffan.
Mimmi har inte alls varit nöjd med tv-utbudet på barnkanalen eller Disney junior som tydligen bara är nej! Nej! Liksom de flesta andra program som zappades förbi, men tack och lov hittade vi Simpsons på sexan som genast fick applåder.
Så nu är det Simpsons medan jag smygläser om olika filmteknologier under 50-talet.
Shhhh. Säg inget till henne.

ilar ont

Det finns få saker som får mig att morra så som när bedövningen efter tandläkaren släpper och det gör ont på ett helt nytt sätt där inne, nere nånstans.
Just nu är jag ännu en tusenlapp fattigare och har åter känsel på vänster sida, men kan inte bita något med den, då det ilar.
Morr.
Men jag ska dit i övermorgon igen, och jag får ta det då. Enda gången som det känn "bra" att gå tillbaka, är när det är något som inte känns bra så här efter förra gången.
Äh, får släppa det nu.
Och sluta morra.
Har precis ätit våfflor med pluttsen och återhämtat mig nästan efter min italienska-online-lektion som gick så där. Ensam med två små trötta, griniga, sjuka barn är inte charmigt framför webkamera och klasskamrater.
Till kommande höst måste jag hitta på något. Det där med att bestämma att jag en timme på tisdageftermiddagarna skulle få vara instängd ensam i ett rum, med familjen i annat gick ju sådär, med facit i hand. Nä, ny termin, ny strategi. Men hur den ska se ut vet jag inte än.
Nu öppna fönstret och andas frisk kvällsluft.

fast i ett stirr...

...och kommer inte loss.
Mimmi är sjuk. 40-41 graders feber och inte glad. Mimmi som alltid annars är glad.
Hon är lite piggare mellan varven när Alvedon verkar men mest vill hon sitta i mammas armhåla och snutta.
Själv är jag sjukt trött.
Det har blivit omkullkastat dygnmässigt och vi tjejer har varit vakna på nätterna. Den ena av oss, den lilla sjuka sover på dagen sen, men då jag den stora måste ta de timmarna till plugg, eller tandläkarbesök (tre gjorda, tre kvar) sover jag inte alls. Vilket ju inte känns sådär jättebra.
Men det vänder.
Hoppas snart bara, mycket snart, då vi är inne i två hektiska tentaveckor just nu och jag verkligen borde... Fast det vänder!

grattis alla mammor och alla andra

Du, fina mamma är ju bara så bäst när du står där i morgonruffsigt hår, med kaffekopp i handen och ögonen halvöppet kisande på ditt barns macka nummer 3 som plötsligt blivit båt nummer 3 och nu börjat åka med smörsidan ner längs soffans ryggstöd som du precis våtservettat ren. Mackbåten åker fort, framoch tillbaka, liksom gjorde nummer 1 och 2 dessförinnan.
Tydligen hörde ingen dig när du sa att mackan ska ätas, det är ingen båt så du säger det igen mellan klunkarna och du ler. Fast bara så mycket att du känner det så ingen ser, för mackan är inte en båt, den ska ätas.
Du är hursomhelst bäst och bör firas varje dag liksom så många andra med dig!

Fira varandra! Gör det.
Vi är så bra som vi är. Och bättre ändå.
Det är inte mycket som krävs egentligen, mer bara en inställning, en attityd, ett annat sätt att se på saker.
Fira och bli firad. Firas inte du av någon annan -fira dig själv. Uppskatta det lilla, höj upp det som inte själv når mer än en bit. Leta bra grejer i möten och människor, snälla ord, goda smaker, minnen och andra sinnen. Det blir roligare då.
Jag lovar.
Enkelt.
Ja.
Eller i alla fall inte så jättesvårt.

Kram och puss och grattis.

grattis Dante!

Idag eller det som var idag till för alldeles nyss var Dantes dag.
Den här dagen, igår nu, den 26:e maj är en dag med ett hjärta på.
2006 föddes vår förstfödde.
Dante.
Liten och skör men så tapper.
Dante.
Han dog när han föddes vår bebis.
Fina, lilla älsklingen så efterlängtad.
Dante.
En vecka tidigare hade lordi vunnit för Finland medan jag låg där på sjukhuset med Dante fortfarande i magen och kämpade för livet. Hans liv.
Mitt.

Det är sex år sedan jag blev mamma. Nu har jag två underbara barn som sover i rummet intill och två till som vilar i mitt hjärta.
Imorgon, idag nu, ska jag fira min dag. Mors.
Grattis jag.
Grattis Dante. Och tack. Mamma älskar dig!

God natt!

schlagerspektakel wohoo

Nu vankas "spännande" omröstning.
Den roliga schlagerfinalen förstördes ganska ordentligt av störiga nästan-grannar som valde att spela diverse svenskpop på högsta volym så knappt mina egna tankar hördes, vilket fick mig att koka och svära multipelt på finska. Kan vara att jag därför fortfarande är småsåld på makedonska kvinnan som skrek så effektfullt.
Mina favoriter är förutom Loreen som bör komma i top 5 men kan väldigt väl vinna:
•Italien (fast hon borde ha sjungit på italienska)
•Serbien (love allways!)
•Makedonien (som sagt, lite förbannad vilket kan ha påverkat omdömet)
•Tyskland (ja men vad söt, och så timberlandigt fin låt)
•Cypern (men gillade inte färgen på klänningen som sänkte det hela aningen)
Roliga bubblare är Ryssland (bullsugen blev jag) Moldavien (jaa vad snyggt och kul) och Estland (inte så rolig kanske men fin).

Nu ska vi se här.

nu lossnar det

Och fy sånt snusk!
Läkaren jag var hos häromdagen såg massa grönish slem längst bak i min hals som hon trodde kom från näsa och kanske bihålor -aka snor då gissar jag.
Nu lossnar massor som jag får i munnen när jag hostar men då jag inte orkar gå upp hela tiden och spotta ut sväljer jag det istället... Iiiiiiiuh.
Jag mumsar snor. Blääää. Vad äckligt!
Skulle ju inte för nåt i världen stoppa i mig det om det kom genom näsan först men det är väl samma gegg vilken utväg den än väljer...?
Uuuuuh.

krax krax

En liten paus i det gröna efter förskolan. Riskaka o festis -mums!

Vad härligt det är att vara hemma igen. Småsprang för att hämta de två små i eftermiddags och nu på kvällen lekte vi tills först Mimmi gjorde det tydligt för mig att hon ville sova och sen sa Milo, när vi mös soffan, att -nu vill jag sova sängen mamma!
Okejdå sa jag motvilligt och fick sen honom att läsa för mig då jag ju bör hålla mun.
Jessica och jag hade helt fantastiskt roliga dagar i Italien och som det var välbehövligt att bara vara, snacka dygnet runt om allt och inget och umgås med vännen som jag inte träffat mycket alls sen... ja Norrköping. Vi som var o fikade dagligen i princip när det begav sig.
Så absolut, fler helgtripper får det bli! Gärna neråt igen, pool och språkplugg -yey! Nöje och nytta.
Och det är ju så skönt att komma hem efteråt!

Nu är Marcus i Göteborg och barnen sover. Jag sitter själv, helt tyst (heja mig) och väntar halvt avslaget på kvällens schlager i brist på annat. Försöker samtidigt låta bli att andas för mycket då det retar min hals, som ändå -tror jag, är på bättringsvägen.
Ciao.



Halsduk, värmen till trots.

resealbum

Kom hem igår till finaste familjen från supermysig tjejweekend i Puglia.
Idag var jag till doktorn då min röst som packade väskan och drog för snart en månad sen, fortfarande lyser med sin frånvaro. Hade hyfsat med styrka i den så jag lyckades väsa fram den italienskan jag lärt mig senaste halvåret, men nu är det bara krax kvar.
Luftrörsinfektion, antibiotika i tio dar och talförbud i tre typ blev ordinationen.
Jo men det är bra. För bra vill jag ju bli.

Låter bilderna här berätta lite om trippen ner. Mest är det vackra vita staden Ostuni som vi valde att gå vilse i. Ett tips om något. Helt underbar var den!

off I go

Sitter på flygbuss. Snart skavsta, därifrån ska jag och Jessica senare i em flyga mot Brindisi i Italien för en tjejweekend i kilklackar.
Det kommer bli så härligt! Fyra dagar med pool, god mat o två bra böcker som jag håller på och värmer upp nu.
Jag saknar redan barnen tokmycket, men vet att de kommer ha det jättebra hemma med pappa o farfar. Marcus var söt och lämnade mig vid bussen och jag kommer sakna honom med.
Fast först ska vi se till att komma iväg och då menar jag tillåts komma på planet och vara med när det lyfter... Två tjejer som delar incheckad väska. Kan det bli annat än fullt av skor och diverse flaskor med medel för hår, hud, kropp och naglar i den? Nej. Fullt blir det. Men inte över 15 kg för då är det stopp.
He he.
Ska fortsätta smygläsa semesterböckerna, arrivederci!
För nu.

lyxfrukost

Ska försöka knåpa ihop en uppsats samtidigt som frasigt rostat bröd med bär och färskost leker loppan i munnen på mig.
Mums.
Och god morgon!

god morgon

Vi tjejer har varit uppe sen ett par timmar och ligger nu o myser i soffan. Ett tag hoppades jag på att vi kanske skulle somna om men gav upp tanken ganska snart då det blev uppenbart att finaste Mimmi är uppe och här tänker stanna.
Det är fantastiskt fint väder ute vilket bådar gott inför vår lekparkstour nu på förmiddagen som vi planerat in. Bara alla vaknar och ingen bangar...
För Gungorna kallar!
Nu ska den här byta napp mot en stor kopp kaffe att sulta på.
God morgon!

så ett rött och glatt inlägg på det

Öste gnäll i inlägget innan, så ta det först och kom sedan tillbaka till denna så blir det en fin dramaturgisk tonartshöjning så här på lördagkvällen.

I alla fall.
Jag var och färgade håret igår hos frissan. Har inte råd att lyxa så annars vilket gör att jag leker med det själv i ganska stor utsträckning, med blandat resultat och därmed blandad inte alltid billig peng... men nu fick min frisörs elev fixa frillan och se va fint det blev! Jättenöjd är jag. Kommande vecka ska jag få det klippt med.
Ja det var väl det jag ville säga som ett avslut. Glatt så. Trevligt. Härligt till och med.

Nu ska jag fläta det röda, lägga mig och bli lite närgången med några italienska glosor..

God natt.

spykvart -beware!

Lördagkväll och det borde finnas annat att göra än gnälla, men faen alltså.
Fattar nada av den här bloggens konstruktion och det stör mig. Ber om ursäkt, men jag kan inte fixa det.
Via Google chrome har jag alla länkar, gamla inlägg och sånt på plats igen men rubriken är borta för att sedan dyka upp helt oväntat på vertikalen och sen åter försvinna.
Bajs.
Men när tummen letat sig ur stjärten kanske jag ser till att hitta någon som kan hjälpa fixa till det som är problemet eller allra helst hitta annat hem för mina ord. För jag är inte nöjd alls med stället jag befinner mig på!
Det om det.

Annars då?
Jo i övrigt är jag också tjurig.
Ha ha. Lovar att det snart är bättre igen.
Men det har varit en sjukt intensiv vecka då maken varit i Milano och sett boll för att sedan åka och leva aspirerande rockstjärna på andra sidan landet och nu när han är hemma är han skittrött (jaa, tro det) men jag är inte direkt piggare jag heller då jag just nu har haft en ganska tuff period i pluggandet och... håll i er nu... förutom det sovit dåligt, varit småfebrig, haft ont överallt (JAAA, tyck nu snälla rymdvänner riktigt synd om mig och skicka lite tankar och massor av mental tröstgodis tack ;-) ni andra kan skicka mer dåligt samvete och skärp-dig-råd till adressen som jag just nu glömt...) och barnen som så klart är bäst och supersöta små ölsklingar har varit såååååå krävande alltså. Ni vet ju hur det är, hundra procent fokus hela tiden av mig, bråk om varenda grej min! min! min!, ingen vill sitta i vagnen och sen vill båda det. Eller så ska mamma bära. Bääääääär! Mig, mig, mig och jag har bara två händer och trasig rygg och så måste jag hela tiden byta kläder tre gånger innan det passar för ett tag och då passar det inte för den andra.
Så jo jag har världens underbaraste, mest fantastiska barn som jag älskar så jag går sönder och en man som jag vill leva mitt liv med...
Fast vad slut jag är nu.
Det är tur man glömmer klädkriget från dag till dag för imorgon har vi två saker att göra. I två omgångar. Piuh. Just nu svettas jag bara jag tänker på det men imorgon kommer jag vara helt la la la laaa innan det sätter igång. Bra det!

Sen är det det här med hockey VM...
Nädå. Jag orkar inte lyssna på mig själv. Det är skit med det. Behöver inte utveckla.
Och känner att jag nu avslutar detta inlägg eftersom jag vill skriva något roligare innan jag lägger mig för att inte sova.

Vi säger så, och hörs snart igen.

a real hero

God morgon!
Då jag fortfarande inte kan sluta tänka på denna film (Drive) kommer här en sång ur den.

http://youtu.be/boFhHOjljs0

Vackert.

poolplask

Där ska jag plaska snart.
Jag är mycket trött just nu och det är lite kämpigt med självdiciplinen så jag tittar på poolbilder och känner att jodå, lite till orkar jag, för snart nog ska jag plaska däri.
:-)

upp som en tupp

Barnen bekantar sig med grannskapets tupp -George.
Hans kuckelikuande var visst det häftigaste på ett tag.

Solen skiner.
God morgon!

vad händer?

Min blogg har fått krupp.
Plötsligt var saker borta från sidan och man kan inte se gamla inlägg eller något annat heller för den delen. Nu när jag försökte återställa, försvann min rubrik och fina bilderna som iofs ska byta ut, men vad?
Skit.
Måste börja blogga någon annanstans för detta är ju inte alls kul.
Någon som är klok och fattar vad som händer?
Pliiiiis help.

la domenica = söndag

Det går runt massa föräldrakänslor i hemmet o barnen sköter just nu om några gosekompisar.
Milos bebis apan var ledsen men ville inte ta nappen så vi gick lösa det med tejp. "Nu glad" sa Milo nöjt efteråt.

Själv jobbar jag fortsatt hårt med bikiniformen samtidigt som jag pluggar italienska medan barnen sover.
Om 12 dagar ska jag och Jessica till Puglia på resort och sola och poola järnet i dagarna fyra. Fantastiskt fint blir det. Där ska jag ju både prata italienska och ha bikini så jaa det känns som att prioriteringarna är på sin plats.
Marcus är i Milano just nu. Kolla club calcio på tv4 sport. Milan Inter. Spännande.
Puss.

recension: Last night

Last night

-från 2010 med Keira Knightley och SamWorthington

Regi: Massy Tadjedin

Ett ungt gift och olyckligt (?) par lockas båda av otrohet. Kommer de gå hela vägen? Och vad är egentligen värre, köttsligt eller känslomässigt svek?

Detta är ett relationsdrama om svartsjuka, svek och passion. Väldigt allmänna och kanske rätt uttjatade ämnen egentligen, men ändå blir det lätt intressant och spännande på film. Om man gör det bra.

Det här görs inte bra.

Tänker på suveräna Closer för ett antal år sedan och Woody Allen som lyckas med samma recept om och om igen, men då har han också ett manus som står för sig själv och skådisar som lika stabilt står invid.

I Last night var manuset som ett såll och skådespelarna hade i sina händer karaktärer tunna som eldorados toapapper.

Knightley är egentligen sällan bra tycker jag. I kostymdramer funkar hon kanske, men nä, annars har jag svårt att tro henne och hennes repertoar av miner.

I en scen dock kläcker hon en övertygande replik -Är du hemma redan?
Blicken där är med och orden likaså. Hon gör dessa sekunder mycket bra och jag hyser ett litet hopp, fast då detta är i slutet av filmen hoppas jag mer på hennes kommande, för i denna finns i hennes spel inte mycket till substans i övrigt alls och Joanna som hon spelar kunde jag inte bry mig mindre om.
Worthington, maken, funkade som blå i Avatar, men är här så grådassig att han riskerar att försvinna. Passionen mellan honom och hans kollega Eva Mendes har mindre glöd än en fimp i rännan och frågan om de ska få till det känns lika viktig och spännande som om jag ska äta en macka till snart.

Filmen är rätt snyggt gjord. Alltså hantverksmässigt, om man ser till formen, eller vad ska jag säga stilen. Det är New York och taxi och kvällspromenader. Personerna är unga och snygga, de handlar om enkla och lättrelaterade ämnen, till och med en fransos, Joannas ex, dyker upp och charmar henne, men då även hans karaktär är i blekaste taget hjälper det inte att kameran gör ett hyfsat jobb.
Slutet är under all kritik. Som om de inte kunde komma överrens och valde att klippa innan klimax. Det är nog tänkt att det ska ha ett naturligt slut, eller liksom... inget slut, som ja, i verkligheten, bla bla bla. Men då den krystade intentionen lyser igenom och man ändå misslyckas med det är det helt enkelt inte bra. 

Detta är en nästan provocerande dålig film, då det med enkla medel faktiskt hade kunnat bli så mycket bättre.

4 finnjonnor av 10 och det är snällt av mig.

nightcall

God natt.

recension Drive

Drive (2011) Nu på DVD!

Regi: Nicolas Winding Refn

Det handlar om en stuntbilschaffis i skorpionjacka som extraknäcker som flyktbilsförare vid väpnade rån.

Det är handlingen extremt kortfattat. Låter kanske inte som mycket, men det är massor mer.

Chaffisen, Ryan Gosling, är något av en ensamvarg med halvmystiskt förflutet, men när han blir förälskad i sin granne och förtjust i hennes son blir det annat av tillvaron. Helt annat när sen pojkens pappa kommer ut ur fängelset och saker börjar hända.
Grannen Irene spelas av Carey mulligan, som jag senast såg i Shame. Minnesvärd där också men här gör hon ett klockrent porträtt av en ung ensamstående mor och även om det kanske inte är världens mest komplicerade karaktär hon spelar så gör hon det med sådan ömhet att man bara smälter. 

Ömhet…
Kemin mellan dessa två grannar är, vad säger man  -sprakande? Det är inte mer än på ytan man egentligen får se deras lilla relation frodas, men man känner den långt in. Det är så mycket passion och ömhet samtidigt i blickarna, händerna när de rör vid varandra och när han tillexempel till sist kysser henne i hissen, amen! och lite till, vad fint det är alltså! 

Jag får gåshud av att bara tänka på det.
Att han sen, sekunden senare, mosar ansiktet på någon annan, ja, det är inte lika ömt, men som kontrast blir den där kyssen ännu mer poetisk i all sin skönhet.

Gosling är nästan löjligt cool hela tiden, med sin jacka och tändstickan mellan tänderna. Fast det blir i mitt tycke aldrig för mycket, för han spelar inte, han bara är så jäkla cool. Och det får han vara. Han är den tysta antihjälten, vars ögon och sammanbitna käkar säger allt. Han är skorpionen som egentligen inte vill skada någon, men motvilligt måste bära den där livsfarliga gadden som hotar allt och alla.

Musiken.
Vi måste prata om musiken. Den är magiskt bra. Ramar in allt så sjukt snyggt.
Det är inte mycket till prat i filmen, vilket knappast stör mig då jag lätt kan se snacket som själva kryddan på det andra. Och här är det andra väldigt talande i sig -spelet som sagt, fotot och musiken. Magiskt.
Liksom alltså fotot. Kameran för mig som i en dans och jag bara hänger på. Villigt och hänryckt. Det finns enkla men så uttrycksfulla kameraåkningar, dramatiska skuggspel och scener, rena som tavlor och allt ackompanjerat till fantastisk musik!

Det är mycket våld också. 

Skallar skjuts sönder och mosas med sparkar, så är man känslig för sånt, kanske det kan bli för blodigt och kladdigt.
Dock kan jag personligen se poesi i även en sönderskjuten skalle, när det t.ex. sker i slow motion och har en motivation, en uppgift att driva något framåt, förklara. Och det tycker jag våldet gör här.

Drive är en mästerlig och extremt vacker film med trovärdiga skådisar. Den är bra berättad och logiskt komponerad. Fotot och musiken är bättre än på länge och jag vet just nu inte riktigt vad som gör att den ”bara” får en nia, men det är nog att jag någonstans gärna hade sett en liten fortsatt utveckling i relationen mellan grannarna, inklusive sonen, innan det började vankas klimax. Fast det är en mycket svag parentes.

9 starka finnjonnor av 10 möjliga.
 

pulserande stjärthål