Jag somnade sent av flera anledningar. Vaknade kl 6 av att ett av barnen kom in till oss och började prata!!! Det är helt sanslöst. I veckorna sliter jag som ett djur med att få upp dem på mornarna överhuvudtaget. Massor med tid går åt till gulleplutt-prat innan jag slutligen tvingas bära upp dem. Ni kan ju tänka er själva, 145 cm Ellen som hänger som en lealös docka i mina armar...
Hur som helst. På helgerna, och i synnerhet denna, vaknas det tidigt utan problem. Jag är ingen sjusovare direkt men tvingas jag vakna tidigt så ska det åtminstone vara tyst runt omkring.
I detta nu vräker regnet ner utanför fönstret. Inga problem, jag gillar regn. Men, och det är i skrivande stund jag måste bestämma mig för om jag ska go bananas eller om jag ska vara cool (med bultande åder vid tinningen...) och låtsas som ingenting. Det är inte tyst, det pratas inte ens lågmält. Nej, trots 58 tillsägningar spelas det tv-spel, pratas och ropas, härmas konstiga ljud och klampas, smälls i dörrar och näää...jag pallar inte med detta!!!!!
Googlar hotell och drömmer om tystnad medan jag gör frukost och planerar en långpromenad i ösregnet.
0