Hem

Welcome to our new OEI site

here you will find information on our new publications and upcoming events. You will also find an archive and presentation of this adventure in publishing ongoing since the early 2000s. This archive and presentation will be continually edited and expanded in the years to come – so please come back and visit us again and again!

This first and very partial presentation will expand to also include the whole back list including documentations, recordings, readings and reception. Depending on the time of day when you visit us, you will find that the background luminosity of the site will vary from light to dark, in accordance to the solar time in Stockholm, where our physical office is located at Ateljé Husmossa (Magnus Ladulåsgatan 20), where you are of course welcome to visit us when we are in that part of the world.

The design of this new site is by ASSO Stockholm

OEI #112–113: A Cosmology of Bliss concerns Bliss (aka Blissymbols or Semantography) — an unspoken language made of countless little geometric symbols, many resembling the things they point to, others remaining more mysterious. Charles K. Bliss (1897–1985) began the project in 1942 while a stateless refugee in the Shanghai International Settlement, and who, after emigrating to the Australian beach town of Coogee, worked on it for the rest of his life. After 30 years of obscurity, the language was picked up as a communication system for nonverbal children in a small hospital school in Canada, with great promise. This, however, led to acrimony between its creator and its first genuine users, who sought to amend it for their needs—an event which Charles likened to ‘a new Babel of symbols’.

A Cosmology of Bliss reconsiders the histories, forms, and dreams of Bliss and its many contributors. It includes a new picaresque biography of Charles, the chemical engineer, wounded refugee, and amateur semanticist; essays that draw out affinities and resistances, such as with the history of 20c Australian poetry and experimental pedagogy; unpublished material from Bliss’s manuscripts and correspondences, including an extensive selection of the barely-published Blissymbols Picture Book—Charles’s final work; and commissions by some thirty artists and poets who put the symbols to new and unruly use. Together they seek to lodge Bliss into the history of Australian visual art and poetry as a remarkable exception. Against received accounts of a failed auxiliary language or an outmoded therapeutic aid, A Cosmology of Bliss is the first study to insist that Bliss is a poetic project. Taken as such, the symbols begin to speak—silently—of a world of lucky faults, chemical grammars, speechless inscriptions, and untenable, incandescent loves.

Vad är oundgängligt i feminismen? Detta är en fråga som infinner sig under en av de sammankomster som, med början 1983, äger rum en söndag varannan månad i Montréal, på inbjudan av poeten, prosaisten och essäisten Nicole Brossard. Brossard, Gail Scott, Louky Bersianik, Louise Dupré, Louise Cotnoir och France Théoret möts för att samtala om feminism, litteratur och skrivande. Men det är först när denna fråga ställs – Vad är oundgängligt i feminismen? – som tanken på en bok tar form: Teori, en söndag.
I Teori, en söndag besvarar varje författare frågan ur sitt eget perspektiv i en teoretisk reflektion, följd av en skönlitterär text där de idéer som formuleras prövas, förskjuts och får ny gestalt. I mötet mellan teori och fiktion undersöks språkets möjligheter, begärets former, den kollektiva erfarenheten och skrivandets politiska kraft.
När Teori, en söndag utkommer 1988 blir boken snabbt en klassiker inom den feministiska litteraturen i Québec. Genom att låta teori och litteratur mötas bortom det akademiska språkets gränser öppnar den ett nytt rum för feministiskt tänkande och skrivande. Teori, en söndag är en fortsatt intensivt levande uppmaning till kollektiv reflektion som med en sällsynt öppenhet och experimentlusta visar hur tänkande kan ta form i litteraturen.

Teori, en söndag
Louky Bersianik, Nicole Brossard, Louise Cotnoir, Louise Dupré, Gail Scott, France Théoret

”Jag installerar mig i min kropp / för att kunna agera / när en kvinna ger mig tecken”
”ett oändligt ja i rörelse dess energi”
Nicole Brossard, bosatt i Montréal, har sedan debuten vid mitten av 1960-talet skrivit ett fyrtiotal böcker – poesi, romaner, essäer – och mottagit ett flertal prestigefyllda litterära priser. Hon är också medgrundare till de quebekiska litteraturtidskrifterna La Barre du Jour och La Nouvelle Barre du Jour. Hennes verk utforskar, i brant förkortning, feminism, kropp, begär och språk.
I de exakt och omsorgsfullt uppbyggda – men samtidigt subversiva, transgressiva och visionära – korta dikter som utgör Installationer (med eller utan pronomen) från 1989, möter vi med stark intensitet detta som ständigt, och med en så stor rörlighet, återkommer hos Brossard: ett begär i kombination med en oavbruten reflektion över språk, kropp och feminism. Installationer är en bok där kritiken av den patriarkala logiken och arbetet för att skapa andra öppningar och rymder utstrålar en komplex energi, ett slags dynamiskt lugn, ett euforiskt betraktande, en hänförelse och glädje som inte utesluter sorg och smärta.
Nicole Brossard
Installationer
(med och utan pronomen)

Very happy to be a part of The Brooklyn Rail series The New Social Environment!

Join us on Wednesday, June 17, 2026 1 p.m. Eastern / 10 a.m. Pacific / 7 p.m. GMT+2

The Brooklyn Rail – Publishing-in-Transit: OEI

Editors of OEI magazine Cecilia Grönberg and Jonas (J) Magnusson join Rail contributor Cole Swensen for a conversation on Zoom.

Jonas (J) Magnusson & Cecilia Grönberg are editors, authors, artists and researchers based in Stockholm and Paris. Since 2001 they have been working together on different publishing projects: books, magazines, exhibitions. Their work often revolves around questions on archives, images, documents, montage, locality and counter-historiography. They have been running the publishing structure OEI as a literary and artistic project since the early 2000s. OEI is a magazine for extra disciplinary spaces and de-disciplinizing moments – experimental forms of thinking, montages of art, poetry, theory, film, and documents; critical investigations, infrastructural poetics, archaeologies and counter historiographies. The latest issue of OEI, #110–111, is on “megaliths & other stones”.

Cole Swensen is the author of twenty volumes of poetry, most recently And And And (Shearsman Books, 2023), which was long-listed for the Griffin Poetry Prize, and a collection of critical essays, Noise That Stays Noise. A book of hybrid poem-essays, Art in Time, was published by Nightboat in 2021. A former Guggenheim Fellow, she has been a finalist for the National Book Award and the LA Times Book Award and has been awarded the Iowa Poetry Prize, the SF State Poetry Center Book Award, and the National Poetry Series. She has also translated over twenty volumes of poetry, prose, and art criticism from French and won the 2024 ALTA National Translation Award and the 2025 Stephen Mitchell Translation Award.

Megaliter & andra stenar rockar in som ”extremt retro” på DN:s boklista. Med Jonas Thentes ord:
”Extremt retro: Nya numret av tidskriften OEI (110-111) är på i sammanhanget blygsamma 600 sidor och betitlat ”Megaliter & andra stenar”. Eftersom jag hör till den seriösa minoritet som gladeligen beger mig till Orkney för att se Standing stones of Stenness så ser jag mycket fram emot att läsa detta neolitiska nummer, som letar stenar i hela den ociviliserade världen, från Avebury till Kinnekulle.”

I Göteborgs-Posten skriver Mikael van Reis: "Vid närmare eftertanke är kulturen ett enda stenbygge – från megaliterna i Carnac, till gravfält och till pyramiderna i Egypten och vidare – till väldiga försvarsverk, katedraler och broar. Inte underligt att poeterna dras till stenarna. Jonas (J) Magnusson och Cecilia Grönberg ger nu ut ytterligare ett encylopediskt nummer sin tidskrift OEI, nummer 110-111 […]. De inventerar kulturens och naturens stenskapelser – som vore det en väldig stenbyggnad fyllt med inskrifter. […] De två följer en utveckling som börjar några tusen år före vår tideräkning och når fram till vår relativa nutid. Som exempelvis kan besökas i Ekornavallens bronsåldersröse i Gudhems härad utanför Falköping – och samtidigt är redaktörerna resolut kreativa i sin textsamlande arkeologi. De skyr inget arbete.

Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson
Jonas (J) Magnusson
OEI BOOKS #4
1072 sidor, OEI editör 2025

Lars Fredrikson – född i Stockholm 1926 och död i Vévouil 1997 – är en av det sena 1900-talets verkligt betydande konstnärer. Ändå har hans mångfasetterade och kompromisslöst utforskande arbete – från gestiskt-abstrakt måleri till collage och ”Dynamiska strukturer”, från ”Psyko-puls-generatorer” till reflekterande-diffrakterande stålreliefer som skapar ”virtuella rymder”, från luminokinetiska verk till ”faxteckningar” och ljud­verk utifrån mycket höga och mycket låga frekvenser, från gravyrer till bokskulpturer och översättningar – förblivit märkligt okänt i Sverige.

I boken Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson skapar och återskapar Jonas (J) Magnusson, i en serie konstellationer mellan text och bild, en historisk och intellektuell livsvärld runt denna singulära och experimentella konstnär, vars arbete alltid utspelar sig på gränsen mellan olika praktiker, discipliner, frekvenser; ett arbete där det viktiga är interferensens kraft, där linjen blir ett ljud, där ljudet blir en teckning, där stora skivor i rostfritt stål behandlas som pappersark som graveras, och ständigt med en energi som snarare är återhållen än uttryckt.

I Lars Fredriksons verk befinner vi oss mellan infra- eller ultraljud som vi inte uppfattar men ändå registrerar, vi befinner oss mellan material och ljus, före och efter bilden. Det är kroppens reaktioner inför upplevelsen av dessa gränser som intresserar konstnären i nya relationer till tiden och rymden. Det handlar om att intensifiera perceptionen, om att försöka göra det osynliga berörbart, om att undersöka våra förnimmelse­modus i hela deras omfattning, synliggöra eller påtaglig­göra energiflöden liksom flöden i våra egna kroppar. Det handlar om våglängder, om vibrationer, om övergångar från ett energitillstånd till ett annat. Det handlar om mellanrum mellan skilda världar, om att öppna bräscher in i okända dimensioner, men som inte är mystiska eller metafysiska utan vardagliga; dimensioner som ständigt omger oss, men utan att vi är medvetna om det. Det handlar om att – genom att kasta om våra vanor för läsande och lyssnande och betraktande – skärpa uppmärksamheten mot dessa rymder och den rikedom de kan erbjuda konsten.

Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson är den fjärde publikationen i serien OEI BOOKS. Jonas (J) Magnusson är författare, översättare, redaktör och konstnärlig forskare. Han har sedan 90-talet skrivit om Lars Fredrikson i en rad franska och svenska tidskrifter och böcker, liksom visat Fredriksons arbeten i olika utställningar.