Vår på Öland

Varje vår har vi som tradition att besöka Arontorp för att beskåda Arontorpsrosen och vidare för en fika i vackra Nunnedalen. I år hade vi vädergudarna med oss och med sommarvärmen dallrande i luften begav Lily, jag och svärmor Marie oss ut på äventyr.
Första stopp var Arontorp och med stor möda började vi vår vandring på den lilla skogsstigen. När vi skumpat, hoppat och till sist plockat upp Lily i famnen då vagnen fick framföras på både tre, två och ett hjul, bestämde vi oss för att lämna den vid sidan av stigen och fortsätta vandringen till fots.
Lite lättare i stegen såg vi snart ljuset i tunneln och kom slutligen ut på den stora ängen där den vackra Arontorpsrosen frodas.
Frodas gjorde även turister, gullvivor och gräsfläckar, så som jag kröp runt i gräset i jakten på den perfekta bilden.
Lily och svärmor busade runt medans jag fotade för fullt.
Pä vägen tillbaka satte vi ut Lily i havet av vita & gula sippor och jag smällde av en rad bilder på den lilla sötnosen. Hon kommer antingen hata eller älska kameror när hon blir stor..
Min kollega sa att hon måste vara Sveriges mest fotade barn och jag är beredd att hålla med, haha. :)

Lily med en hubbe Arontorpsrosor i bakgrunden.

Gos i sipp-backen.

 

Aprilväder och kosläpp

Vädret är nog lite förvirrat just nu, för i morse när jag steg upp var det fullt snökaos utanför!

I söndags på kosläppet var det iskallt och blåsigt, men nederbördsfritt iallfall. 

Vart håller våren hus egentligen?

Lily älskade att titta på kossornas krumbukter från sin upphöjda plats i pappas famn. Hon skrattade, pekade och råkade i sitt upprymda tillstånd härma en häst istället, varpå en framför stående mamma vände sig om om flinade glatt. Hästar låter mer som morrande tigrar enligt Lily, kanske var det därför mamman undrade vad det var frågan om. 

I vitsippebacken

Varje år har jag och min kompis som tradition att vi sätter ut barnaskaran i en vitsippebacke och sen fotar jag gärnet medan min väninna underhåller alla barnen och ser till att de inte rymmer åt olika håll. 

Kan lova att det inte är någon lätt uppgift att få 4 busiga barn att titta i kameran, skratta på kommando och sitta still - på en och samma gång! 450 bilder blåste jag av denna gången, men endast ett 20-tal blev riktigt bra. Har köpt ett nytt fast 55 objektiv till porträttfotografering och jag är jättenöjd med resultatet på de bilder jag fick till, men måste öva mer. 

 Här hittar du förra årets vitsippebarn.

Påskmiddag på Hasslö

Idag körde vi den årliga påskmiddagen ute på Hasslö, 

lax med potatis, ärtor och hollandaisesås, mums!

När den står på bordet vet man att varmare tider är i antågande, även om den känslan var något svår att framkalla idag, med regn och snålblåst. Vanligtvis så går vi en härlig långpromenad allihopa, men i år var det bara paps och jag som gick runt hamnen för att söva Lily.

Ja, denna lilla baby, som börjar bli väldans envis! Ville inte vara påskhäxa igår, ville inte vara det idag heller och blev så arg så tårarna sprutade när vi försökte knyta sjaletten runt huvudet på henne.

Tillslut fick mofa ta en tårögd Lily och titta på fåglarna medan momo snabbt knöt sjaletten runt hakan så jag kunde få en bild. Gullunge.

Mamma hade dukat så fint. I bakgrunden skymtar det nya köket som håller på att växa fram.

En liten familjebild måste vi såklart ha med. :)

 Lily öppnar påskägget från momo o mofa.

Lily och morfar är ute på promenad, nu har vi avancerat till att endast hålla i en hand.

Och så en bild till på den ledsna lilla påskkäringen. 

Lily 1 år

Så var då den stora dagen kommen, vår lilla baby fyllde ett år och återigen kan vi konstatera hur otroligt fort tiden går. Det känns som igår jag för första gången fick se det lilla knytet, efter två nätters värkarbete. När vi efter två timmar inne på förlossningen äntligen fick veta vem som legat och puffat, buffat och hickat där inne i 9 månader och två veckor. När jag insåg att det var en liten tjej, en frisk, underbar, rosa liten baby som låg där på magen, då kom det stora krokodiltårar av glädje rullande på mina kinder. Jag kunde inte förstå att det lilla underverket var våran bebis som vi längtat så mycket efter. Hon skrek inte alls som jag trodde nyfödda bebisar gjorde, utan bara låg där och kikade och verkade trivas med sin nya tillvaro.

Denna charmiga, glada, nyfikna lilla tjej som varje dag fyller livet med mening och glädje. När jag efter jobbet möts av det största av leenden, utsträckta armar och ett försök att säga "mamma", ja då spricker hjärtat av kärlek! 

Grattis på födelsedagen min älskade unge!

Hej mitt vinterland!

Så blev det vinter även här till min stora glädje och efter den omåttligt populära skridskopulkan så körde vi en favorit i repris. Lily lyste med hela ansiktet när pulkan knarrade genom nysnön, morfar sladdade lite och ned för en och annan liten backe gick det.

Vädret var så vackert, minus 6 grader, solen sken och vinden var alldeles stilla.

Är så glad att snön behagade komma medans jag hade dessa två extra mamma-veckorna, känns nästan lite tråkigt att sätta sig inne och jobba på måndag när snön ligger utanför. Men den blir väl som vanligt inte långvarig och då har man det bra där inne på kontoret i värmen.

Och om jag känner tiden rätt så går månaderna fram tills det är vår och dags att gå hem och mysa igen väldigt snabbt. Men nu lever vi i nuet och imon tar vi fram pulkan igen!

Skridsko-pulka!

Idag har vi äntligen tagit oss ner till isen! Jag hade helt missat att den var så tjock så den gick att åka på, så i eftermiddags åkte vi ut till Hasslö och en liten vik vid Hallarna där isen låg helt blank och inte en enda människa var i sikte. Jag kunde således utan att skämmas ta på mig min ridhjälm och stappla mig ut som Bambi på hal is, ja man tager vad man haver för att skydda den lilla knoppen.

Lily åkte pulka i det frostiga gräset, helt överlycklig och när hon o morfar for runt som virvelvindar på isen ekade skratt och glädetjut mellan kåsarna.