Jag tycker väldans mycket om att ha höga tofsar mitt på huvudet. så jag kan få störa mig på att mitt bebishår spretar över allt och ingenstans men slipper hår i ansiktet när vinden dansar med det. och eftersom mitt hår är sådär mellanlångt når hårlockarna precis ner till axlarna och kittlar mig i nacken. 

 

min största svaghet är ensamhet. jag klarar inte av fullspäckade veckor utan egentid. jag vill ligga i min säng med nytvättade, fluffiga lakan, favorit drycker och mängder med astrid lindgren-nostalgi. jag vill ta långa bad och tänka i min ensamhet. gå promenader och filosofera över saker jag egentligen inte borde filosofera om. slå på min dator och drunkna i inspiration på pinterest och tumblr. eller läsa en bra bok alternativt tidning bland kuddar och kanellycka.

 

jag har ett syskon, en lillebror på 14 vårar som växer alldeles för fort. han ser ut som harry styles och under hans senaste englandsbesök fick tjejerna inte nog av deras likhet. skojigt tycker jag förståss. han älskar djur och kan ungefär allt och lite till om alla krabater du just nu kan komma på. inombords dunkar mitt hjärta lite extra när han tar hand om vår kanin på ett alldeles speciellt sätt, så som bara han kan. tycker om honom även om han har växt om mig för längesen och att han vinner alla våra brottningsmatcher.

 

jag bara har ett biologiskt syskon men jag har fått turen att ha två superfina extrasystrar också. egentligen är det inte mina extrasystrar heller, men jag brukar kalla dem det då de liksom fyller den funktionen i mitt liv. de har ju sina egna familjer, som vi förvisso delar ganska bra på. men även om de inte är mina extrasyskon på det sättet som det brukar vara, du vet när man delar föräldrar efter skillsmässor eller något sådant, så har de stått vid min sida i snart 18 år och det är jag så tacksam över. våra föräldrar var bästisar långt före vi var påtänkta så vi knöt våra kompisband redan innan vi öppnat ögonen. vet inte vad jag skulle göra utan dem, på riktigt. 

 

Jag älskar regndagar. när regnet smatrar mot bussfönstret och man kan spegla sig i vattenpölarna påväg till skolan. när man får ta fram regnjackan, stövlarna och finparaplyet. när man kan sätta på listan lugnisar och baka en kaka att dela med fina personer. när hela världen blir lite mörkare och gråare. när jag finner anledning till att tända massa stearinljus och andra fina, lysande ting. det är då jag finner inspiration och ny energi. hela jag blir sådär mysig och jag vill bara krama mig själv. det är vardagslycka.

 

jag är en riktig dagdrömmare. när stressen tar över och orken är som bortblåst lägger jag mig oftast ner och drömmer mig bort till en annan värld. jag drömmer om allt och ingenting. om framtiden och baktiden. oftast drömmar om hur jag önskar att mitt liv var och det är livsfarligt. men det har alltid varit så. lektionstid har sedan förstaklass spenderats stirrande ut genom fönstret och med tankarna i en annan värld. så typiskt mig.