Höstfärger och födelsedag
Nu känns det verkligen att hösten är här.
Imorse var det bara +4 grader ute...brr!
Det blev en kort promenad längs Södra Skogsvägen, en parallellväg till V:a Klockarevägen, där jag bor.
Igår fyllde Vivi, min äldsta dotter, år och jag var hembjuden till dom på eftermiddagskaffe.
Hon hade önskat sig nybakta kanelbullar av Fia och det fick hon verkligen!
Vi bjöds på dessa jättegoda bullar och Vivi fick många påsar till frysen!
Det ska jag också önska mig när jag fyller år nästa gång...
Idag har Micke varit här och klippt gräset utanför staketet med Fias gamla bensinklippare!
Dessutom räfsade han ihop det avklippta + alla barr på den övre bilplatsen!
Vilken svärson!!!
Oktober
Nu har vi kommit halvvägs in i hösten, som hittills varit ganska mild och skön här nere i söder,
Men visst syns det på växtligheten att sommaren är över!
Vildvinet tog tid på sig i år att bli rött men nu har de röda färgerna börjat blanda sig med klätterhortensiornas gröna blad på planket mot grannen bakom min tomt!
Jag älskar ju höstens färger, så jag njuter!
Idag kom dotter Vivi hit och vi gick ut en promenad tillsammans - så mysigt!
Jag kan ju inte gå med rollatorn i sanden på stranden, så jag får passa på att gå dit när jag har någon att hålla i!
En fin höstdag blev det!
Kanelbullens dag
Idag är det ju kanelbullens dag, denna klassiska, svenska bulle!
Fia hade förstås bakat och Vincent kom och hämtade mig, så att jag också skulle få njuta av nybakta bullar!
Dubbel sats och SÅ goda!
Två bullar åt jag och fick med mig en hel påse hem!
Så nu har jag till eftermiddagskaffet länge!
MUMS!
Höst i trädgården
Nu syns det tydligt i trädgården, att det är höst! De första björklöven har gulnat och börjat falla ner och plantorna på altanen har sett sina bästa dagar.
De vita höstanemonerna blommar fortfarande fint längs muren till terrassen.
Dom är verkligen kritvita! Tyvärr inte mycket att ta in och ha i vas, dom fäller kronbladen efter bara någon dag.
De mörkrosa höstanemonerna trodde jag länge hade försvunnit, men idag såg jag att de hade börjat blomma! Dom är så fina med vartannat kronblad mörkare och vartannat ljusare rosa!
En enda liten blomma i Bonicarosen!
Och på väggen mot arbetsrummet slår eldtornet ut sina vackra eldröda blommor!
Men igår tyckte jag, att tomatplantan i krukan på altanen, såg för risig ut, så jag skördade de sista tomaterna (den har verkligen levererat massor av små orange, jättegoda tomater, tack Vivi), klippte ner plantan i trädgårdstunnan och tömde krukan.
Jag klippte också ner gräslöken, sköljde, hackade och frös! Så nu kan jag äta matjessill i vinter också!
Efter disk av krukor och krukfat kände jag mig ganska nöjd med dagens arbete!
Tiden går...
Ja, tiden går, vi är inne i september, den första höstmånaden.
En månad, som brukar vara lagom, lugnare är sommarmånaderna, svalare och skönare, tycker jag.
Man kan fortfarande var ute utan att behöva så mycket ytterkläder och utan att behöva sätta upp parasollen för att skydda sig för solen.
I söndags kom Fia och Vincent hit och vi satt på min altan och fikade och hade det gott i septembersolen.
Igår, den 7:e september, var det precis ett år sedan min man Kenneth dog.
Det känns fortfarande ofattbart, att han är borta, men nu har jag ju ialla fall klarat av ett helt år utan honom, gått igenom alla helger och det känns bra.
Fia, Vivi, Micke, Vincent och jag körde upp till kyrkogården och satte en blomma på hans grav och satt där en stund och pratade, som vi brukar.
Stenarna, som de yngsta barnbarnen skrev på till sin morfar, ligger kvar och texten är fullt läsbar!
Kottarna på gravstenen lägger min svärson Gustaf dit på sin dagliga morgonpromenad. Han går förbi min tomt och plockar några kottar och går upp och lägger på gravstenen. SÅ fint av honom!
Sedan bjöd Fia på middag hos sig.
Så det blev en fin minnes-dag och jag är så innerligt tacksam för min omtänksamma familj!
Sensommar
Sista sommardagen, enligt hur jag brukar räkna...
Imorgon är det september, en månad jag brukar tycka mycket om.
I år blir det lite jobbigare, för den 7:e september är det precis ett år sedam Kenneth gick bort.
I rabatten utanför muren till terrassen blommar, som vanligt vid den här tiden,
de vita höstanemonerna.
Inte så många som dom brukat vara, men med ett minimum av skötsel,
är jag tacksam för att dom alls orkar blomma!
I lördags var jag, tillsammans med Vivi o Micke, bjudna till Fia för att "fira av" Ella, som dagen efter skulle åka till Utrecht i Holland för att ta en "Master" i sitt ämne "Conflict studies and human rights" på universitetet där!
Behöver jag säga att jag är stolt över henne?
Det mörknar ju allt tidigare nu och Fias hortensior blommade så fint vid cykelskjulet under belysningen där.
Hortensiorna hade vuxit in cykeln - det blev ett fint stilleben!
Nu sr vi fram emot en fin höstmånad!
Kafferep!
Sommaren sjunger på sista versen, men än så länge, så har vi soligt och varmt här nere i söder!
Idag var min syster och jag bjudna på kafferep i bersån på tomten mitt emot mitt hus!
Det är en sommarstuga, som våra barndomsvänner turas om att bo i under sommarmånaderna.
De två äldsta systrarna är barndomsvänner till min storasyster Eva (som tyvärr inte finns längre) och den tredje systern är barndomsvän till min syster Rigmor och mig.
Fast numera är vi vänner allihop!
Det bjöds på kaffe i riktiga fina gamla kaffekoppar, bara det känns ju lite härligt gammaldags!
...och här sitter gänget!
Många gamla barndomsminnen avhandlades och vi tittade på gamla foton från barndomens och ungdomens somrar!
Så underbart roligt med människor jag känt hela livet!
Kärt besök
Igår fick jag kärt besök här i Tjenhus!
Vivis o Mickes dotter Josefin var nere och hälsade på sina föräldrar tillsammans med sin familj och undrade om jag ville ha besök av dom! Det ville jag förstås gärna!
Här sitter Josefin och Adrian hemma hos mig!
Det är ju inte så ofta jag träffar dem, eftersom dom bor i Göteborg.
Och här sitter Vivi o Micke med sina barnbarn Alice (6år) och Stella (3 år).
Och dom barnen är jag gammelmormor till...vilken lycka!
Hibiskus
Som jag har nämnt tidigare här i bloggen, så är det jag gillar bäst i min trädgård, är de blommande buskarna: Lite skötsel och mycket blommor!
Nu måste jag bara visa min favorit just nu: Hibiskusen!
Massor av blommor!!!
Familjeliv
Så här på sommaren blir det mycket umgänge med familjen!
Det är så mycket lättare att umgås med nära och kära när man kan vara ute i solen!
Och när Paula är nere från Stockholm vill vi ju passa på att träffa henne och hennes familj så mycket vi hinner!
En tur upp till kiosken för en glass i sommarvärmen...
Fia kom hit och klippte mitt hår och då råkade jag nämna,
att jag tänkt slipa och olja in armstöden på stolarna på altanen!
Vips, så stod hon där och slipade och oljade...
En kväll bjöd Fia och hennes familj på grillad helsida av lax med diverse tillbehör!
Paula, Enzo och Nomi körde härifrån i fredags och då passade de på
att besöka Kenneths/Pappas/Morfars grav.
Barnen hade skrivit några ord till sin morfar på stenar, så som vi sett på andra gravstenar.
SÅ rörande och fint!
Vivi och jag hade bokat en trädgårdstur med guide i slottsträdgården vid Torups slott i fredags!
Det var trevligt och intressant att höra om hur trädgården sköts och har skötts, men det var nästan FÖR varmt, för att man riktigt skulle uppskatta det!
Kärt besök!
I lördags kom min yngsta dotter Paula med familj ner till oss i Skåne!
Dom har nu flyttat tillbaka till Älgö (Saltsjöbaden) från
Mallorca, där dom bott ett år ungefär.
Här sitter Paula och Nomi på min altan...
... och här sitter Enzo bredvid mig!
På eftermiddagen samlades alla tre döttrarna, fyra av barnbarnen och jag hemma hos Vivi o Micke på middag! Vilken lycka att se dem tillsammans allihop!
Vi saknade bara de två äldsta barnbarnen men dom träffade vi ju till midsommar!
Mina två yngsta döttrar, Fia o Paula...
Mina två yngsta dotterdöttrar, Ella o Nomi...
Idag, måndag kom svärson Peter tillsammans med Enzo o Nomi hem till mig, för att Peter, som han brukar, skulle klippa min syrenhäck mot vägen!
(Paula var på den årliga återträffen med sina skånska vänner.)
Han är snabb; på drygt en timme var häcken klippt och allt nerklippt och stoppat i tunnan för trädgårdsavfall! Enzo och Nomi hjälpte till med att räfsa ihop det!
Sedan fikade vi allihop på kladdkaka och saft resp., kaffe!
Vilka snälla barn, barnbarn och svärsöner jag har!!!
Sensommar?
Här nere i söder fortsätter solen och värmen, dock inte så intensiv som tidigare.
Några enstaka små skvättar med regn har vi fått, men allt blommar över så snabbt i värmen.
I trädgården har hortensiorna, både denna mörkrosa och en ljusrosa, börjat blomma och det är ovanligt tidigt! Jag har dom i rabatten utanför köksfönstret, så jag ser dom när jag står vid diskbänken.
Höstfloxen har också börjar blomma och vi är bara i juli än...
Den lilla Bonicarosen har blommat länge...
...och hibiskusen har lovande knoppar!
Jag är så glad för alla blommor som kommer, trots min brist på skötsel!
Nu hoppas jag på att det ska bli lite svalare, så att jag orkar gå en promenad
då och då!
Högsommarvärme
15:e juli och högsommarvärme här nere i söder!
Lite väl varmt i min smak, så det blir parasoll eller terrassen på framsidan av huset, om man ska kunna sitta ute!
Vi skulle så väl behöva ett regn, för det är snustorrt i jorden och plantorna på altanen måste vattnas dagligen i denna hetta. Idag är det 26° i skuggan och jag gick in en stund för att slippa värmen.
Så då passar jag på att göra ett inlägg i min blogg - det blir inte så ofta nu för tiden, tyvärr...
De röda rosorna på staketet mot vägen, som mina föräldrar planterade för MÅNGA år sedan, har blommat över nu men jag är så glad att dom lever!
Även de vita pionerna och de blålila nävorna har blommat fint i år trots bristen på skötsel!
I helgen som gick blev jag bjuden till Strandbacka hos Vivi o Micke,
där det bjöds på goda drinkar...
... för att sedan köra till Skegrie Pizzeria, ett rätt nytt ställe, som delvis är växthus.
Vivis o Mickes son Max och hans Amanda var också med.
Här sitter dom och väntar på maten.
En härlig dag med familjen!
Hemma blir det mera påvert, men visst är det gott med matjessill i denna värme!
Midsommar 2026
Midsommarafton detta år var en solig varm dag och jag var bjuden till Vivi o Micke på Strandbacka.
Där var också deras dotter Josefin med sambo Adrian och deras båda småflickor Alice och Stella och sonen Max med sambo Amanda och min dotter Sophia , hennes sambo Gustaf och Fias tvillingbarn Ella och Vincent.
Vi blev faktiskt 13 st vid bordet och allt gick bra trots oturstalet!
Mot verandaväggen blommade Vivis rosa ros så vackert.
Den hade hon redan när dom bodde på Humlebacken och sedan har den fått bo hos oss medan dom byggde det hus dom nu bor i!
Fint dukat på verandan...
Det bjöds förstås på sill och potatis och på olika sorters pajer.
... och till dessert en Britatårta, med massor av jorgubbar, min favorit!
Max och Amanda.
Efter maten gick vi en liten bit längs stranden till "festplatsen", där det var dans kring midsommarstången men ingen av de små barnen ville dansa.
Vi satt en stund och hörde på "små grodorna" etc.
Här står mina långa (1,97 resp 1,98 cm) dottersöner Max och Vincent.
Hemma igen på Strandbacka blev det poolbad för hugade (inte jag...).
Gustaf agerade bartender och bjöd på bubbel vid poolkanten!
Fia och Josefin njöt av sol, pool och kallt bubbel!
Och småflickorna badade...
Ella och Amanda fick sin drink serverad av Max!
Och Vivi, Micke och jag satt och njöt i skuggan med våra drinkar!
Sämre kan man ha det!
Tack alla för en fin midsommar!
Trädfällning
Igår hade jag bokat Johanna från "Arborium" till att fälla den döda tallen på min tomt.
(Jag hade beviljats "marklov" av kommunen, att få fälla den.)
Jag upptäckte i våras att den såg helt död ut - alla barr var bruna.
Den tallen är lite speciell för mig, eftersom jag minns när min pappa planterade den.
Jag var så där 8, 9 år, så den tallen och jag är ungefär lika gamla!
(Varning - det blir många bilder!)
Här ser man hur nära huset tallen står, så skulle det bli starka vindar, riskerar man ju att den faller över huset...
Det visade sig att Johanna inte hade en kranbil som sköttes från marken, för att fälla trädet, utan hon skulle klättra upp och såga av gren för gren och slutligen såga ner stammen!
Här står hon och tar på sig utrustningen...
...och så började hon klättra...
(Det svarta huset man ser är min systers.)
...högre ...
...och högre...
...hon sågade av gren efter gren och hennes medhjälpare
släpade ut dem till min bilplats...
...och där gick toppen!!!
Här tar hennes medhjälpare vid och ger sig på den tjocka stammen...
Marken skakade när den föll!
...och där ligger den!
Jag hade bett dem lämna en c:a 80 cm hög stubbe,
som jag tänker sätta en kruka på med någon blomma!
Allt nersågat snyggt och prydligt på bilplatsen.
Det hämtades senare på dagen.
Och så här ser det ut idag!
Det känns som det blivit "ett hål i luften" men man vänjer sig väl så småningom!
Så igår gjorde jag inte mycket mer än att titta på detta "skådespel"!
Jag var full av beundran för denna viga och modiga tjej!
Det blev många bilder men kul att ha som minne!
