François Rouel. Öfversättning af A. O. Hvem var François Rouel, hvem A. O.? På dessa sina frågor fick allmänheten svar först flera år efteråt, då det uppdagades, att det hela var en talangfullt utförd mystifikation af K. Död efter långvarigt bröstlidande i Stockholm d. 29 juni 1857. Kullberg, Carl Anders, skald, vitter öfversättare. Född på Erikstorp, då tillhörande Sköfde pastorat i Skara stift, d. 26 oktober 1815. Föräldrar: kontraktsprosten Olof Kullberg och Margareta Kristina Otter. Efter att hafva genomgått Skara läroverk, blef K. student i Uppsala 1835 och sysselsatte sig under en tioårig vistelse vid universitetet hufvudsakligast med vittra studier, hvarpå han slog sig ned i sin hembygd. Sedan han åren 1847 och 1848 blifvit för inlämnade täflingsskrifter af Svenska akademien uppmärksammad med hennes andra pris, framträdde han mera offentligt genom sina år 1850 utgifna Dikter, samt Prins Gustafs Drapa (uppläst i Svenska akademien) 1853. I detta poetiska verk röjde sig en skald af obestridlig begåfning, i besittning af en hög och liflig fantasiens flykt, en slösande rikedom på bilder och en icke vanlig förmåga af lätt och smidig versbyggnad. Denna sistnämnda egenskap liksom i allmänhet en betydande formtalang framträdde icke minst i hans förträffliga öfversättningar af renässansens och närmast föregående tids italienska mästersångare. Af dessa utkommo 1860 Tassos »Befriade Jerusalem» i 2 band (episoden »Armidas ö» belönad 1857 med Svenska akademiens stora pris), 1865--70 Ariostos »Den rasande Roland» i 4 bd och 1880 Petrarcas »Canzoner, ballater och sestiner». För sina förtjänster såsom öfversättare erhöll K. 1860 af Svenska akademien Carl Johans pris, under det Vetenskapsakademien 1865 och 1871 förlänade honom Letterstedtska priset. 1865 inkallades han att i Sv. akademien intaga den fåtölj, som blifvit ledig efter B. E. Malmström. Efter långvarig sjuklighet afled K. ogift i Sköfde d. 22 okt. 1897. Kullberg, Victor, industriidkare. Född på Gotland d. 13 aug. 1824. Vid sexton års ålder antagen i lära hos den skicklige kronometerfabrikanten Söderberg i Visby, åtföljde han denne vid hans flyttning till Stockholm och stannade hos honom till 1849. Hösten nämnda år begaf han sig till Köpenhamn, där han fick anställning hos den om urmakerikonsten både praktiskt och litterärt förtjänte Jürgensen. Ett år senare reste K. till London, kronometriens hembygd, dit hans önskningar alltifrån ungdomen fört honom, och tillbragte här de tio första åren under träget arbete i synnerhet med escapements (kronometergångar) för så väl större (marin-) som mindre verk (fickur). Under tiden gjorde hans stora skicklighet sig alltmer gällande, och då han såsom egen vid 1862 års världsutställning i London förklarats för »den bäste utan jämförelse», låg hans framtidsbana öppen. Året därefter vann han observatoriets i Greenwich första hederspris, en utmärkelse, som äfven tillkom honom ett par gånger senare, för att ej nämna alla prismedaljer och hedersdiplom han fick mottaga vid den ena utställningen efter den andra, och de hedersbevis han erhöll från konstindustriella akademier i Storbritannien, Frankrike och Schweiz. Död i London d. 7 juli 1890. 1. Kulle, Nils Jakob, genremålare. Född i Lund d. 6 juli 1838. Föräldrar: bryggaren Ola Nilsson och Elna Nilsdotter. Sedan K. 1855 kommit i guldsmedslära, började han hösten 1860 arbeta i sitt yrke i Stockholm och vann därjämte 1864 inträde såsom elev vid Fria konsternas akademi. Till konsten drogs nu alltmer hans håg, och från 1867 ägnade han sig uteslutande däråt. Sedan han 1870 afgått från läroverket, ägnade han sin pensel åt genremåleriet. Årligen idkade han studier i sin hembygd, och i taflor, merendels i mindre format, framställde han växlande bilder ur den skånska allmogens hemlif. Till de mera bekanta af dessa äro att räkna Hos kloka gumman 1875, den för Filadelfiautställningen 1876 utförda Brudstass, En samvetsfråga s. å., Dagen efter gillet 1877, och Linskäktning 1883. Hvad som framförallt utmärkte dessa bilder var, att de gåfvo intryck af ett verkligen svenskt måleri. »De äro väl,» för att citera G. Nordensvan, »hårdt och tungt utförda, och i måleriskt hänseende står framställningen ej särdeles högt, men det finns tillförlitlighet ej blott i det rent etnografiska -- i typer, i dräkter och husgeråd -- utan äfven i karaktären hos det folk han skildrar utan spår af uppstyltning eller uppsminkning, torrt men ärligt i första hand.» K. blef 1882 kallad till agré af Konstakademien. Han gjorde sig äfven på konstslöjdens område synnerligen bemärkt och utöfvade en banbrytande verksamhet i den textila konstens tjänst. Död i Stockholm d. 5 april 1898. Gift 1891 med Eva Amanda Elvira Hallberg. 2. Kulle, Axel, genremålare. Född i Lund d. 22 mars 1846; den föreg. bror. Elev vid Konstakademien 1865, deltog han 1870 och 1871 i dess pristäflingar. 1873 lämnade han Stockholm och begaf sig till Lund. Våren 1875 öfverflyttade han till Düsseldorf och kvarstannade där till 1880. Han åstadkom här åtskilliga förtjänstfulla målningar i skolans stil, såsom Telegrammet 1876, Kyrkoråd på landet s. å. (i Nationalmuseum) Underskriften 1879 och Rivalerna s. å. Den sistnämnda taflan utmärkte sig i synnerhet för en förträfflig karaktäristik af de i handlingen ingående personerna. Sedan K. i juli 1880 erhållit ett stipendium ur Dahlgrenska fonden, begaf han sig till Paris och vistades där till 1883. Här fick hans målningssätt en mera summarisk anstrykning, men på samma gång vann hans färg större klarhet och hans mest genomarbetade tafla från denna tid är Den