Svensk etymologisk ordbok / 143 (1922) Author: Elof Hellquist - Tema: Dictionaries, Language Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - fjäll ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flanell 1728 == ty., från fra. flanelle-,
dimin. till ffra. flaine, ull tyg, av kelt.
*vlan-, ull (- kymr. gwlan), besl. med
lat. läna o. ull.

flanera, från fra. fldner, dunkelt.

flank, Widekindi 1671: flanquer plur.
- ty. flanke, av fra. flanc, troligen från
fhty. hlancha, höft, länd (besl. med
länk); jfr fi ans. I fråga om roman skt
fl- av germ. hl- se under flau.

flarn, i sht om flöte på nät, 1620;
besl. med likbetyd, sv. dial. flår m.,
flår n. Bildningen av flarn är oklar;
snarast nyare utvidgning av dial. flår,
/lår, som väl i sin tur egentl, är
pluralformen till likbetyd, sv. dial. flå, isl.
fld (plur. flår), no. flaa, av germ. *flahö-,
till vb. flå; se f. ö. flaga o. flagna.

flaska = fsv., isl. = da. flaske, mlty.
vlasche, fhty. flasca osv.; åtminstone
delvis från mlat. flasca, ffra. flasche
(vartill fra. flacon), som i sin tur erhållit
ordet från germ. spr., där det t. ex. i
no. är inhemskt i betyd, träkar,
mjölk-bytta. Dunkelt. Enl. Schrader-Roethe
Anz. fdA. 23: 157 av stammen *ploksko-,
ytterst till roten plek i fläta; i t. ex.
Italien (fiasco) ännu med ett flätat,
korgaktigt hölje, jfr även eng. dial. fläsk,
korg.

flat, fsv. flater, även: efterlåten = isl.
flatr, da. flad, fsax. flat, fhty. flaz (i
nhty. i stället flach = lånordet flack),
av germ. *flata- = ie. *plado-, jfr lett.
pladina, flat kaka (med ie. -d- el.
-d/i-); med växelformen germ. flad- i sv.
dial. flada, slätt (i trakter där t ej
övergått till d), sv. sjönamnet Fla(d)en,
no. fla(d)e, flat äng el. åker, mlty. vlade,
kaka = ie. plat(h)- i grek. platys, bred
(se platan o. jfr under platt),
plå-thanon, kakbräde, osv. Jfr Fal-, fält
samt under flundra. - Härtill avledn.
ä. nsv. flåtja, fsv. flcetia, dårskap,
få-fänglighet.

flau, 1845, 1848, tidigast i
tidningspressen o. även sedermera väsentligen
ett tidningsord, från ty. flau, av Ity.
flau, matt, svag, utan efterfrågan, från
ffra. flou, flo(i), matt o. d.; möjl. i sin
ordning, med Kluge o. Tamm, från fhty.
hlåo (ty. lau), ljum (med hl >> fl såsom
i flank), se under lya; enl. Torp m. fl.
däremot från ett med hlåo synonymt
germ. *flä>wa-, till ie. roten pele, brinna
(se under f åla sk a).

flaxa, 1618 = no., med s-suff. av
roten i flacka; jfr fläkta.

flegma, från grek. phlégma n., till
phlégein, brinna; egentl.: brand (se
f l ox), sedan: slemmighet i blodet,
tröghet; bildat som dogm, drama.

flen (delvis dial.), åtskilliga
sjukdomar, ss. magspänning, vissa svullnader
m. m., (jfr sammans, f lenhus), fsv.
flen, svulst, giktknuta = sv. dial. flen,
flåin, flain även: svallis, isskorpa, det
hårda, men spröda träet på undre sidan
av en tall, no. flein, knuta, svulst;
grundbetyd, väl: något uppsvällt; besl.
med no. fleir n., utväxt i huden på häst,
nisl. fleidr n., hudlöst ställe, av germ.
*flai-na-, resp. *flai-dra.

Flen, ortn., Sdml.. fsv. Flen - no.
flein m., naken fläck, barklöst ställe på
träd, till sv. dial. flen, gottl. flain, bar,
naken = no. flein ds., i avljudsförh.
till litau. phjnas (av -l-), trädlös, jfr
plyné, trädlös slätt; se f. ö. de besl.
flina o. flintskallig. Förf. Sjön.
1: 129 f.

flep(er), t. ex. Lucidor, till ä. nsv. o.
dial. flepa, vara efterlåten, prata
meningslöst o. d. = isl., no. fleipa; i
avljudsförh. till fsv., no. flipa, lipa, egentl.:
hänga läpp, jfr sv. tjial. flip, lapp, flik,
hängläpp, avlägset besl. med flabb o.
flik. Med avs. på betyd. o. bildning
jfr -gråt i ä. nsv. masgråt, sv.
smulgråt.

flere, -a; fleste, -a, fsv. flere (även
sing.: mera), fluster = isl. fleiri, fleistr,
da. flere, flest; blott nord.; av germ.
’flaizan-, *flaista-, motsv. lat. pliis (genit.
pluris), mer (jfr plural, p lur in g),
p/ö-rimus, mest (*plé-is- el. *plö-is-), grek.
plées, flere (Horn.; av *pléi-es-), plelstos
osv.; kompar.- o. superl.-bildn.
på–is (möjl. dock påverkad av mera,
mest) till roten pele i lat. plenus, full;
se full.

flexion, se reflektera.

1. flicka, sbst., senare hälften av
1500-t, Schroderus 1638, Lex. Linc.
1640; av mycket omstritt ursprung;
säkerligen emellertid liksom så många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>