12669 Emilybrisnehan
Utseende
| 12669 Emilybrisnehan | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Eleanor F. Helin, Schelte J. Bus |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 25 juni 1979 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12669) Emilybrisnehan |
| Alternativnamn | 1979 MY5, 1994 XT4[1] |
| Uppkallad efter | Emily Walters Brisnehan[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 25 februari 2023 | |
| Aphelium | 3,0035 AU |
| Perihelium | 2,4030 AU |
| Halv storaxel | 2,7033 AU |
| Excentricitet | 0,1110 |
| Siderisk omloppstid | 1623,4 d (4,44 år) |
| Medelanomali | 319,284° |
| Inklination | 11,804° |
| Longitud för uppstigande nod | 277,627° |
| Periheliumargument | 347,343° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 5,73 km |
| Albedo | 0,282 |
| Absolut magnitud (H) | 13,59 |
12669 Emilybrisnehan eller 1979 MY5[1] är en asteroid i huvudbältet. Asteroiden upptäcktes den 25 juni 1979 av de båda amerikanska astronomerna Eleanor F. Helin och Schelte J. Bus vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Emily Walters Brisnehan.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser 12669 Emilybrisnehan” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12669. Läst 28 december 2022.
- 1 2 ”Minor Planet Center 12669 Emilybrisnehan” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12669. Läst 28 december 2022.
| |||||||||||