Atacamit
| Atacamit | |
 Atacamit från Mina La Farola i Chile. | |
| Kategori | Mineral |
|---|---|
| Strunz klassificering | 3.DA.10a |
| Kemisk formel | Cu2Cl(OH)3 |
| Färg | ljusgrönt till mörkt smaragdgrönt till svart-grönt |
| Bildningsmiljö | Bildas vanligen i oxidationszoner i arid miljö. |
| Kristallstruktur | Ortorombiska |
| Spaltning | Perfekt efter {010}, tydlig efter {101} |
| Brott | Mussligt |
| Hårdhet (Mohs) | 3–3½ |
| Glans | Diamant- till glasglänsande[1] |
| Ljusbrytning | nα=1,831
nβ=1,861 nγ=1,880[2] |
| Dubbelbrytning | δ=0,049 |
| Pleokroism | Svag: X=ljusgrön, Y=gulgrön, Z=gräsgrön |
| Streckfärg | Äppelgrön[1] |
| Densitet | 3,7–3,8 |
| Referenser | [3][4][5][6] |
Atacamit, även stavat atakamit, är ett kopparhaltigt sekundärt malmmineral som har fått sitt namn från Atacamaöknen i Chile där man kan hitta mineralet. Atacamit hittas vanligen som skiviga eller prismatiska kristaller, men man kan även finna massiva eller korniga aggregat.[3] Atacamit är en halogenid, mer exakt en klorid, vilket innebär att halogenen klor ingår som envärd negativ jon.[5] Mineralet är lösligt i saltsyra.[7]
Mineralet kan förväxlas med brochantit.[8] Atacamit har samma kemiska formel som följande mineral som är dess polymorfer: botallackit, klinoatacamit och paratacamit.[2]
Atacamit bildas genom oxidering av andra kopparmineral eller vid oxidering av brons- och kopparföremål. Mineralet är relativt vanligt, förutsatt att koppar påträffas,[7] i områden med höga salthalter inklusive öknar. Runt svarta skorstenar på havsbotten bildas mineralet genom vittring av kopparsulfider.[2] Atacamit har också påträffats som biomineral i käkar av ringmaskar av släktet glycera.[9]
Atacamit kan omvandlas till krysokoll eller malakit, och ibland sker detta så att pseudomorfer av atacamit bildas.[8]
Förekomster
[redigera | redigera wikitext]Atacamit har påträffats i alla världsdelar, inklusive i Antarktis, och på havsbotten.[1][8] I Chile har atacamit påträffats i över 50 lokaler, de flesta av dem i Atacamaöknen men även i regionerna Santiago och Valparaíso söder om öknen.[1]
Det är ovanligt att atacamit utvinns som malmmineral utanför Atacamaöknen.[10]
Historia
[redigera | redigera wikitext]Det är oklart vem som först identifierade Atacamit som ett eget mineral. Enligt en uppgift gjordes detta år 1801 eller 1802 av den ryske diplomaten och mineralogen Dmitrij Aleksejevitj Golitsyn.[11] Tidigare, år 1797, ska Christian Heuland ha skickat prover av mineralet till Spanien från Atacamaöknen.[12] En annat uppgift påpekar att mineralet upptäcktes i och med Johann Friedrich Blumenbachs presentation av en studie av "grön sand" vid franska vetenskapsakademin år 1786.[12] De första studierna och användningsområdena för mineralet gjordes i form av grön sand.[12] Under tidigt 1800-tal var atacamit en lyxprodukt för att torka bläck från papper.[12] Atacamit betraktas som det första giltiga mineralet som beskrevs utifrån prover från det som idag är Chile.[11]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- 1 2 3 4 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 139
- 1 2 3 ”Atacamite” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/atacamite.pdf. Läst 28 juli 2026.
- 1 2 Price, Monica; Walsh, Kevin (2005). Bergarter och mineral. Bonniers Naturguider. Översatt av Erik Jonsson. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. sid. 113,(7). ISBN 91-0-010458-2 Originalets titel: Rocks and Minerals (Doring Kindersley Ltd).
- ↑ ”atacamit”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/atacamit. Läst 6 december 2013.
- 1 2 ”halogenider”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/halogenider. Läst 6 december 2013.
- ↑ ”halider”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/halider. Läst 6 december 2013.
- 1 2 (på engelska) Rocks & Minerals. Penguin Random House. 2021 [1992]. sid. 73. ISBN 9780241435960
- 1 2 3 ”Atacamite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-406.html. Läst 27 juli 2026.
- ↑ Lichtenegger HC, Schöberl T, Bartl MH, Waite H, Stucky GD (Oktober 2002). ”High abrasion resistance with sparse mineralization: copper biomineral in worm jaws”. Science 298 (5592): sid. 389–92. doi:. PMID 12376695. https://archive.org/details/sim_science_2002-10-11_298_5592/page/389.
- ↑ E.M. Cameron, M.I. Leybourne, C. Palacios (2007). ”Atacamite in the oxide zone of copper deposits in northern Chile: involvement of deep formation waters?”. Mineralium Deposita 42: sid. 205–218. doi:. https://app.ingemmet.gob.pe/biblioteca/pdf/MD-42-205.pdf.
- 1 2 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 21
- 1 2 3 4 Cuadra Cárdenas 2023, sid. 22
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Cuadra Cárdenas, Patricio (1 juli 2022). ”Especies Minerales Chilenas: Un aporte al conocimiento del geopatrimonio de Chile” (på spanska). Sociedad Geológica de Chile. https://sociedadgeologica.cl/wp-content/uploads/2022/07/Especies-Minerales-Chilenas-SGCh-Final.pdf.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Atacamit.
