I kväll, lördagen den 16.5, är det dags för final i Eurovision Song Contest. Finland har startnummer 17 och tävlar mot 24 andra länder.
Finalen sänds i Yle TV1 och på Yle Arenan med start klockan 22 och refereras på svenska av Johan Lindroos och Eva Frantz.
Före det kan du ladda upp inför tävlingen med videopodden Torille, där Alva Stenman och Simon Karlsson håller dig sällskap.
Du kan också delta i chatten, som du hittar i anslutning till sändningen på Yle Arenan och i Yle-appen.
Men hur ser Linda Lampenius och Pete Parkkonens motstånd ut i finalen egentligen?
Svenska Yles eurovisionskommentator Eva Frantz har hunnit bekanta sig grundligt med bidragen inför finalen.
Under resans gång har en del favoriter förlorat lite av sin stjärnglans, medan andra bidrag känns starkare för varje genomlyssning.
Från Danmarks 10-poängare till Polens 2 poäng
1. Danmark: Søren Torpegaard Lund – Før Vi Går Hjem
Poäng: 10/10
Äntligen vågar Danmark sig på sitt eget språk i tävlingen igen, trots att det senaste försöket misslyckades.
Det här är det bästa bidrag Danmark skickat till tävlingen på år och dar. Søren är skicklig och karismatisk, men låtens främsta förtjänst är att den är snyggt hopsnickrad. Medan många andra bidrag känns som ett hopplock av många idéer, viljor och genrer (jag tittar på er nu Polen) disponerar Danmark sina tre minuter snyggt och sammanhängande.
2. Tyskland: Sarah Engels – Fire
Poäng: 3/10
Tyskland har brukat ha det kämpigt i tävlingen, trots att intresset på hemmaplan är stort och antalet sökande till de tyska uttagningarna är enormt.
Det här är inte på långa vägar det sämsta bidraget i år, men en långhårig kvinna omgiven av dansare och en låt som handlar om eld – det har vi sett otaliga gånger.
Främst dyker ju Cyperns makalösa Eleni Foureira och Fuego upp på näthinnan, och det är inte till Sarah Engels fördel. Dussinvara.
3. Israel: Noam Bettan – Michelle
Poäng: 7/10
Israel visar igen att de är ett musikland att räkna med. Efter två år av dramatiska ballader framförda av kvinnliga solister är det nu Noam Bettan som tar vid med en kärlekslåt där fransk chanson möter mizrahimusik.
Det är absolut ingen oäven låt och det skulle faktiskt vara intressant att veta vad publik och jury på riktigt tycker om den. Nu kommer ju sannolikt en stor del av poängen att ges på helt andra grunder än musiken.
4. Belgien: Essyla – Dancing on the Ice
Poäng: 6/10
Belgien hittar ofta sina artister i talangjaktskoncept som X-factor eller The Voice. Därmed är artisterna relativt unga och duktiga sångare, dock med ganska lite erfarenhet av liveframträdanden.
Essyla är en intressant artist, och låten känns pigg och fräsch. Att vara inklämd mellan snackisen Israel och det känslomässiga bidraget från Albanien kan dock bli ödesdigert för Belgien.
5. Albanien: Alis – Nân
Poäng: 9/10
Låten börjar så bombastiskt att man tror att Apokalypsens ryttare nalkas, men det är bara 22-åriga Alis som ska sjunga en sång till mamma.
Och det gör han bra! Albanien är ett av mina favoritländer i tävlingen just för att de kör sitt eget race och numera vågar sjunga på albanska i stället för att göra en halvdan översättning till engelska i sista minuten.
Det här är en väldigt dramatisk låt men Alis röst håller och även om jag inte är helt hundra på vad han säljer ställer jag min i kön med portmonnän i näven.
6. Grekland: Akylas – Ferto
Poäng: 8/10
Akylas marscherar kavat in på estraden längs med en stig som Käärijä, Baby Lasagna, Joost Klein och Tommy Cash har trampat upp för honom. Här har vi humor, knas, charm och en refräng som sätter sig på hjärnan efter tjugo sekunders lyssning.
På förhand tänkte jag att låten kanske kunde kännas lite tam jämfört med sina föregångare, men efter att ha sett Akylas helvilda färgexplosion till scenshow ändrar jag mig. Det här kan skrälla rejält. Kanske rent av vinna.
7. Ukraina: LELÉKA – Ridnym
Poäng: 9/10
Ukraina är och förblir ett av de starkaste länderna i tävlingen och sedan kriget inleddes har de blivit ännu tuffare då de på olika sätt blandar ihop folkmusik med pop.
Leléka har en scennärvaro som påminner mig om Jamala (som vann ESC i Stockholm 2016). Hon kan stå så gott som stilla i tre minuter men ändå förtrolla tittaren. Vid ett tillfälle övergår hennes varma sångstil i något som nästan låter som en varningssiren och det blir väldigt effektfullt. Detta lär vara den längsta enhetliga tonen i Eurovisionshistorien.
Måhända ingen vinnarkandidat den här gången, men en personlig favorit för mig.
8. Australien: Delta Goodrem – Eclipse
Poäng: 6/10
Nej nu tar vi till det grova artilleriet, resonerade Australien av allt att döma i år. Därför skickade de hit superstjärnan Delta Goodrem, som i hemlandet än känd både som sångerska och tv-profil.
Här snackar vi perfektion som nästan närmar sig Celine Dion-nivåer. Jurypoängen kommer att välla in, men frågan är hur långt det räcker.
För även om Delta Goodrem är omåttligt skicklig känns det här ganska gammalmodigt, och dessutom öser man på med alla scenklichéer man kan: guldregn, låtsasspelande på flygel, glittermikrofon och hiss. Varför inte förlita sig mera på den skickliga artisten, Delta hade klarat sig med mindre krafs.
9. Serbien: Lavina – Kraj Mene
Poäng: 7/10
Det glädjer mig att vi börjar ha renodlad rock i tävlingen igen, det har varit lite glest med den saken de senaste åren. Tyngst i år är Serbiens metallband Lavina. Vanligtvis gör de låtar på engelska, men nu vill de sjunga på serbiska för att det ska kännas riktigt autentiskt.
Det som fungerar bäst i tävlingen är artister som gör sin grej utan publikfrieri eller någon ambition att passa in i Eurovisionsmallen. Lavina bjuder på fullt ös och avgrundsvrål. Jag lyfter på hatten även om detta inte är min sorts musik.
10. Malta: Aidan – Bella
Poäng: 4/10
Malta bjuder på en smäktande nostalgisk kärlekssång framförd av en skönlockig skinnklädd cowboy. Inte mig emot, alla med sitt.
Bella berör mig på samma sätt som en romantisk julfilm på Netflix. Det är rart för stunden, men så fort sluttexterna börjar rulla glömmer jag allt och går vidare.
Dock sitter Aidans nostalgitripp ganska bra i årets startfält, även om hans kameraflirt mellan varven känns nästan lite påträngande. Unge man!
11. Tjeckien: Daniel Zizka – Crossroads
Poäng: 8/10
Det finns inte speciellt mycket info att tillgå om denna unga manliga artist. Han är en nykomling, men förutspås en lysande framtid som musiker. Kul för honom.
Men först ska han försöka överleva eldprovet: Eurovisionen. Daniel Zizka visar sig vara en makalös solist, och även om låten kan vara lite knepig att få grepp om vid första genomlyssningen är helheten imponerade och för mina tankar till Gjon's Tears som tävlande för Schweiz för några år sedan.
12. Bulgarien: Dara – Bangaranga
Poäng: 5/10
Det är kul att Bulgarien återvänder till tävlingen efter en paus, detta med popstjärnan Dara och en låt som snickrats ihop av bland annat låtskrivarlegenden Dimitris Kontopoulos.
Och till råga på allt har man tagit in svenska scenografistjärnan Fredrik ”Benke” Rydman, som skapat en show som är både skrämmande, studsig, stressig och medryckande samtidigt. Mycket effektiv.
13. Kroatien: Lelek – Andromeda
Poäng: 6/10
Gruppen Lelek tävlade redan 2025 i de kroatiska uttagningarna, men med facit i hand var det nog lika bra att deras medverkan i Eurovisionen blev av först i år. I fjol hade de nämligen kolliderat med lettiska Tautumeitas, en snarlik grupp med skönsjungande skogsrån.
Det här är suggestivt, dramatiskt och teatraliskt och stämsången sitter. Scenshowen är fullspäckad med symbolik och dolda budskap.
14. Storbritannien: Look mum no computer – Eins, Zwei, Drei
Poäng: 2/10
Storbritannien återvänder till samma taktik som i början av millenniet: knas.
Look mum no computer är en populär Youtubeprofil som både musicerar och uppfinner grejer. Till exempel byggde han en manick som är violin och eldkastare samtidigt ifall Linda Lampenius skulle behöva en sådan. Snällt!
Det här är en smårolig låt som för mina tankar till gamla goda ”Det är en eeevighetsmaskin”. Budskapet? Att man mår bättre när man räknar till tre på tyska. Hm. Jag får intrycket att artisten längtar tillbaka hem och till den lilla Youtube-skärmen, på en så här stor estrad kommer han inte riktigt till sin rätt.
15. Frankrike: Monroe – Regarde!
Poäng: 10/10
Att operapop är ett vinnande koncept i Eurovisionen är ett obestridligt faktum efter de senaste två åren. Nu vill den blott 17-åriga sångerskan Monroe försöka göra samma sak som Nemo och JJ och vinna tävlingen.
Och det kan hon mycket väl göra. Det här är en riktig käftsmäll till låt som verkligen inte sparar på krutet.
Hade det inte varit för att operalåtar vunnit de senaste åren och publiken kanske börjar bli lite mätt på poppiga sopraner hade jag utropat Frankrike till vinnare redan nu.
16. Moldavien: Satoshi – Viva, Moldova!
Poäng: 10/10
Moldavien klarar sig bäst då de har glimten i ögat. Tänk nu bara på figurer som Epic Sax Guy eller Zdob si Zdub med sina spelmansvänner. Hiphopartisten Satoshi passar mer än väl in i det gänget.
En avsiktlig fjantig låttext blandas med rap och folkmusik. Det är medryckande, annorlunda och roligt. Allt jag kräver av ett Eurovisionbidrag. Men jag blir lite sjösjuk av det hoppiga kameraarbetet.
17. Finland: Linda Lampenius x Pete Parkkonen – Liekinheitin
Poäng: 10/10
Nog är det anmärkningsvärt att för andra året i rad har vi en finlandssvensk förhandsfavorit i Eurovisionen! Ja, inte för att slarva bort Pete Parkkonen på något sätt, men i det här sammanhanget spelar han andrafiolen (haha).
Det känns tryggt när dessa två är i farten. De är lugna, rutinerade och oerhört skickliga båda två.
Scenshowen är bekant från UMK, men nu har man finslipat konceptet ytterligare med mera närbilder på en lidelsefull Pete och live-violin med Linda. Förbaskat bra!
18. Polen: Alicja – Pray
Poäng: 2/10
Roligt att Alicja äntligen får en chans att stiga upp på scenen. Hon hör nämligen till de artister som redan var utsedda för ESC 2020, som ju ställdes in på grund av pandemin.
Låten börjar lovande med Alicjas djupa sångröst och orgelackompanjemang, men sedan skenar det i väg i alla möjliga riktningar.
Lite gospel, lite rap, lite lejonkungen. Här finns fragment av mycket som kunde ha blivit bra, men det blir för plottrigt och jag får inte grepp om låten alls.
19. Litauen: Lion Ceccah – Sólo Quiero Más
Poäng: 2/10
Jaa. Jag har ingenting emot det underliga. Det är väl helt okej att vara täckt i glitter från topp till tå och dansa någon sorts robotdans samtidigt som man sjunger ett musikalmedley. You do you.
Men här hänger jag tyvärr inte med alls. Vad vill han förmedla egentligen? Och medan jag sitter och och är konfys över det som händer på scenen hinner låten gå in genom ena örat och ut genom det andra och vips är det slut.
20. Sverige: Felicia – My System
Poäng: 8/10
Artisten som vi först lärde känna som Fröken Snusk har lämnat dalahästarna och balaklavan hemma. Nu är siktet inställt på internationell succé.
Och visst, tack vare Felicia fortsätter Sverige göra det de är bäst på: leverera proffsigt framförd och slipad pop. Bra på alla sätt och vis, men inte superspännande.
21. Cypern: Antigoni – Jalla
Poäng: 4/10
Cypern satsar fullt ut år efter år men väntar ännu ivrigt på en första seger.
Antigoni har arbetat på ett sound som lyfter fram både hennes brittiska och cypriotiska påbrå men också bjuder på klanger från Mellanöstern.
Scenshowen är lite väl bokstavlig, Antigoni sjunger om att dansa på bordet och därmed har man släpat upp ett gigantiskt bord på scenen. Därtill låter hennes sånginsats ganska skakig, vilket kan bli ödesdigert i denna final som bjuder på flera fenomenala vokalister.
22. Italien: Sal Da Vinci – Per Sempre Sì
Poäng: 8/10
Jag är djupt fascinerad av den italienska San Remo-festivalen, som de senaste åren sållat fram väldigt olika stjärnor som Måneskin, Mahmood eller Il Volo.
Detta år var det 56-åriga Sal da Vinci som tog hem segern med en låt som lika gärna kunde ha tävlat 1976 som 2026.
Oblygt nostalgisk italodisco från ett svunnet århundrade, jag kan inte bestämma mig för om det är charmigt eller sliskigt eller bäggedera.
Men strunt i det. Jag gillar.
23. Norge: Jonas Lovv – YA YA YA
Poäng: 6/10
När jag såg bidraget för första gången trodde jag att det var en ung Mikko Silvennoinen som dragit på sig Harry Styles gamla sprakdräkt och försökte sig på en Måneskincover. Och det var ju nästan rätt.
YA YA YA börjar lovande med skitigt rocksound och trallvänlig kör. Jonas Lovv är rar och energisk på scenen, och fast han lyckades göra en ordenlig vurpa i repetitionen studsade han tappert upp igen.
Han fick dock en tillsägelse att inte dansa allt för sexigt på scenen, så han har lagt band på sig.
24. Rumänien: Alexandra Căpitănescu – Choke Me
Poäng: 7/10
Ett av årets mera kontroversiella bidrag. I hemlandet uppstod en diskussion om huruvida det är lämpligt med en låt som uppmuntrar till livsfarligt strypsex, men artisten själv har påpekat att det är fråga om metaforisk strypning, kärlek som är kvävande.
Jag störs personligen inte av tematiken, men nog av uttalet. Jag trodde länge att låten heter Show me, men det gör den då icke.
Ett fullt godkänt rockigt bidrag med en stentuff sångerska, som verkligen äger scenen.
25. Österrike: Cosmó – Tanzschein
Poäng: 5/10
Värdlandet Österrike bjuder upp till dans. Och fast jag först var ganska avog till denna pratsång måste jag medge att stjärnögde Cosmos charm börjar bita. Det är ju ganska kul vid närmare eftertanke.
Plus för språkvalet dessutom!
Eva Frantz är Svenska Yles Eurovisionskommentator och har bevakat UMK och Eurovision Song Contest för Yle i över tio år.
