Svenska Anneli Eriksson konstaterar att det redan är väldigt många som är smittade och många som har avlidit i samband med det senaste utbrottet av blödarfebern ebola.
– Det upptäcktes i ett sent läge, verkar det som. Vi har redan stor spridning, vilket ju är orsaken till att Världshälsoorganisationen WHO redan dag två gick ut och utlyste ett internationellt nödläge, med allt vad det innebär.
Eriksson säger att ebola är en sjukdom som sprids i nära relationer, inom familjer, och att det bildas sjukdomskluster.
Men för det stora flertalet av människor som bor i det drabbade området så är det inte en sjukdom som man möter, påpekar Eriksson. I stället har många kanske mer bekymmer med malaria, diarrésjukdomar och andra vardagsproblem.
Att sjukdomsförloppet i början är diffust ökar risken för smitta inom vården.
– Det är inte så att du vaknar en morgon och tänker att du har ebola, utan det kan lika gärna vara influensa eller malaria eller någonting annat, säger Anneli Eriksson.
Eriksson forskar i katastrofmedicin och har själv varit i Väst- och Centralafrika i samband med flera tidigare ebolautbrott.
Förutsättningar för stor spridning
Smittan finns bland annat i provinsen Ituri, som ligger i det nordöstra hörnet av Demokratiska republiken Kongo och gränsar till Uganda.
– Det är väldigt tätbefolkat i Ituri-området. Det är ett område där människor reser mycket över gränserna. Det är mycket gruvdrift och mycket export, säger Eriksson.
Hon konstaterar att det finns förutsättningar för en omfattande smittspridning om inte Kongos hälsoministerium, WHO och andra aktörer lyckas förhindra det. Detta eftersom folk i området bor i större samhällen och städer samt är mobila och rör sig mycket.
– Det är större utmaningar att snabbt kunna agera och stoppa det här utbrottet för du har redan smittspridning i flera regioner och vi vet redan i dag att det finns åtminstone två fall i Uganda, säger Eriksson.
Viktigt med isolering, men också information
Enligt Anneli Eriksson är det som nu behövs isolering och vård för dem som insjuknat.
– Man måste följa utbrottet epidemiologiskt, spåra dem som har varit i kontakt med någon som är sjuk och följa upp och snabbt kunna isolera.
De insatserna måste göras i ett format där hälso- och sjukvårdspersonalen har tillgång till all den skyddsutrustning som behövs.
Men Eriksson säger att det också är viktigt att informera drabbade samhällen om sjukdomen, eftersom det kan uppstå misstänksamhet mot vårdinsatserna.
– Man bygger upp isoleringsenheter. Många åker dit och många dör där inne. Människor undrar vad det är för någonting, konstaterar hon.
Erfarenhet finns, men resurser behövs
Anneli Eriksson säger också att Demokratiska republiken Kongo och Uganda tyvärr ”har vanan inne” med ebola, eftersom båda länderna har upplevt ganska många ebolautbrott tidigare.
– De har hälso- och sjukvårdspersonal, personal som övervakar och epidemiologer som kan och vet vad man gör, säger Eriksson, men framhåller också att WHO och internationella insatser behövs när det gäller en större epidemi.
Europeiska smittskyddsmyndigheten ECDC meddelade på måndagen att man bidrar med experter och samarbetar med Afrikanska smittskyddsmyndigheten Africa CEC för att få bukt på ebolautbrottet.
Någon risk för att ebola sprids till Finland eller Sverige föreligger inte, säger Anneli Eriksson.
