I mars satt tyska Theodor Steidel och bläddrade runt på en auktionssida på internet då hans ögon fastnade på polishuset i Lovisa som var till salu.
Det här var två timmar innan auktionen skulle stänga.
– Jag ringde min arkitektkompis som jag renoverat andra hus med och frågade om jag borde buda, och det tyckte han. Så jag lade in mitt anbud utan att någonsin ens ha besökt Lovisa, berättar Theodor Steidel.
Hans bud på 66 000 euro var det enda, och Senatsfastigheter sålde huset till honom.
Steidel har mycket erfarenhet av att renovera gamla hus, i både Tyskland och Finland.
På 1970-talet flyttade han till Finland som utbyteselev, stannade här och bildade familj. Han blev tyskalärare i Villmanstrand.
Det räckte ändå inte för honom, så på fritiden började han renovera hus som han köpt. Det har blivit mellan 30 och 40 hus i Finland, en del av dem är nybyggen och andra äldre precis som polishuset.
Senare i livet förde kärleken honom tillbaka till Tyskland, men han har fortfarande ett hus utanför Villmanstrand.
Han är nu bosatt i Cochem i sydvästra Tyskland där han renoverat och drivit två hotell. Följande generation har tagit över hotellbusinessen så han var i behov av ett nytt projekt.
Han kände inte till Lovisa från förut, men tycker att gamla stan och huvudgatan är väldigt fina. När han nu varit på besök under våren undrar han om inte staden ändå är för lugn och om alla bostäder går åt.
Planen är nämligen att omvandla det gamla polishuset och tillhörande garage till åtta eller nio bostäder.
Den nuvarande detaljplanen tillåter inte bostäder, utan huset från 1905 borde användas som bar, butik eller för annan affärsverksamhet.
För att kunna bygga bostäder i det skyddade huset måste Steidel ansöka om en detaljplaneändring, och det är planen.
– Jag kan också tänka mig hyra ut en del av bostäderna. Lovisa ligger ju så nära Helsingfors, man skulle tro att det är fler som ville bo här, säger han.
Han erkänner att han blev en aning chockad vid första besöket i huset. Framsidan eller fasaden är vacker, men mot innergården är allt byggt endast för att fylla en funktion.
Inuti är byggnaden som en enda stor labyrint, det är nästan svårt att se dess potential, menar Steidel. Han gillar ändå att det är högt till tak.
Innergården som är en asfalterad parkeringsplats vill Steidel bygga om till en mötesplats för invånarna.
Han hoppas att planerna på att bygga en ny idrottshall på tomten bakom busstationen går vidare. Han ser det som en fördel för dem som kan tänkas vilja bo i huset.
– Jag behöver inte bli rik på det här projektet, det är en hobby att renovera gamla byggnader, säger Theodor Steidel.
