Just nu stickar jag som bÀst pÄ min Afmaeli i Léttlopi garn. Det Àr första gÄngen jag stickar nÄgot sÄ stort Ät mig sjÀlv sÄ jag ser verkligen fram emot nÀr den Àr klar och redo att anvÀndas.
TyvÀrr finns inte orken riktigt sÄ det gÄr lÄngsamt framÄt.
Mitt blodsocker har strulat i över en vecka nu och det gör mig sÄ trött och sliten sÄ jag kÀnner att helst av allt skulle jag bara vilja sova.
PÄ fredag ska jag i alla fall fÄ komma till diabetesmottagningen för att byta ut en eller bÄda mina sorters insulin och efter det borde det gÄ snabbt tills kurvan Àr stabil igen.Jag har ju trots allt haft samma insulinsort frÄn 2006 sÄ det kanske Àr dags att fÄ prova nÄgot nytt och modernare.
SÄ, bloggen har varit vilande i flera Är nu och jag har arkiverat de Àldsta inlÀggen pÄ grund av det inte kÀnns relevant lÀngre.
Just nu kÀnner jag ett behov av att blogga igen för vÀrlden snurrar pÄ alldeles för fort just för tillfÀllet.
Vi har ett vÀldigt slitsamt Är bakom oss och jag kÀnner att det börjar ta ut sin rÀtt. EnerginivÄn Àr lÄg och det Àr svÄrt att finna ny ork.
Min Àldste son har tvÄ olika NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionshinder) och det tar upp mycket av min tid att planera vÄr vardag sÄ att den ska bli sÄ enkel som möjligt för honom, och ibland misslyckas det och dÄ blir resultatet att han tappar energin fort.
Skolan Àr pÄfrestande emellanÄt och lÄnga perioder har han varit en sÄ kallad "hemmasittare", men med hjÀlp av en fantastisk mentor och en lika fantastisk assistent i skolan sÄ hÄller han nu pÄ att arbeta sig tillbaka.
Det Àr fantastiskt att se att sÄ mÄnga mÀnniskor sluter upp bakom honom dÄ han har det svÄrt, och jag kunde inte vara mer tacksam för att han hamnat i precis rÀtt skola.
Men samtidigt sÄ Àr det just dÀr all min energi ocksÄ försvinner.
NÄgon gÄng i början av vÄr NPF-resa sÄ lÀste jag att förÀldrar till barn med liknande diagnoser som min son, har samma stressnivÄ som militÀrer har dÄ de Àr i krigssituationer. Jag tÀnkte dÄ att det inte kunde vara sÄ illa, men jag har insett nu att det Àr vÀldigt, vÀldigt slitsamt och att jag faktiskt Àr mer eller mindre stressad hela tiden, och det Àr nog en av faktorerna till att min blodsocker Àr konstant knasigt numera.
SÄ jag tÀnker att 2018 ska fÄ bli det Är dÄ jag faktiskt börjar lyssna pÄ vad min kropp faktiskt signalerar och jag tÀnker ta bÀttre hand om mig sjÀlv, bÄde ut- och insida och det som hjÀlper bÀst mot stress och alla tankar som viner runt i huvudet om nÀtterna dÄ jag inte kan eller fÄr sova Àr att just sticka.
DÀr Àr en start, och det fÄr helt enkelt ta den tid det tar att fÄ min Afmaeli klar och att det kan vara en pÄminnelse om att jag mÄste sluta stressa i allt jag gör.
Det kan bli bra det hÀr!
