DAG 6. Eftermiddag, del 1.Vi skulle ju Äka och vandra utmed en levada. SÄ var tanken. Och vi satte oss i bilen och började Äka österut mot Rabaçal, som vi blivit tipsade om. Det sÄg ganska lÄngt ut pÄ kartan, men pÄ Madeira finns inga verkliga avstÄnd, det Àr ju en liten ö. Och en stund och ett antal vÀgtunnlar senare kom vi ut i vad vi trodde var Encumeada. DÀr var vi dock inte, för det hade vi redan passerat och var nu i Rosårio. Vi bestÀmde oss för att ta kringelkrokvÀgen tillbaka och det var ett bra val!
Tack vare den lilla felkörningen fick vi nÀmligen Äka lÀngs en fantastiskt vacker vÀg uppÄt uppÄt i bergen och vi gjorde fler Àn ett stopp efter vÀgen för att beundra utsikten. HÀr Àr vid första stoppet, och lÄngt bort dÀr bakom mig möts himmel och hav.
Miradouro betyder utsiktsplats, det har vi förstÄtt vid det hÀr laget och jag ropar SvÀng av! till Mattias sÄ snart jag ser en sÄn skylt. Jag vill ju inte missa en fotomöjlighet :)
Vi kom till Encumeada efter ett tag och dÀr skulle vi Äka vidare mot Paul da Serra och Rabaçal, men sÄ stod det plötsligt en bom i vÀgen med en förbudsskylt pÄ. Hmm... innebÀr det att vÀgen Àr avstÀngd eller inte? En snabb konsultation i den lilla souvenirshoppen gav oss följande besked:
- NÀdÄ, idag Àr det fint vÀder sÄ det Àr bara att köra förbi!Jaha, sÄ dÄ ignorerade vi helt enkelt skylten och körde runt den. Jag tyckte det kÀndes lite osÀkert till en början, för vi var högt upp i bergen och det var en smal slingrig vÀg och det forsade vatten frÄn bergvÀggarna och lite stenar lÄg hÀr och var pÄ vÀgen. Men det gick ju bra och vi kom helskinnade vidare.
Vi körde högre och högre upp och till slut var vi uppe bland molnen, riktigt lÀckert!
Ellie hade sovit sig genom bilfÀrden hittills men vaknade till och fick följa med ut och titta pÄ de hÀftiga vyerna genom molnen. Nyvaken och trött var hon dock inte sÄ överdrivet intresserad och kröp hellre intill pappa under filten. HÀr uppe var det nÀmligen betydligt kallare Àn nere i dalarna.
För att göra en lÄng historia kort, sÄ körde vi vidare mot Rabaçal som vi trodde vi kunde Äka bil till. Men efter att ha kommit sÄ nÀra det gick med bil och insett att hÀr var det bara 9 grader och tjock dimma som gjorde att man inte sÄg mÄnga meter framför sig, kÀnde vi att vi nog hoppade just den hÀr levadavandringen. Vi hade sett framför oss en vandring i grönskande natur, med bra sikt :), och bestÀmde oss för att köra nerÄt igen och kanske hitta nÄt bÀttre stÀlle att gÄ pÄ.
PÄ kartan sÄg vi en vÀg som sÄg bra ut, men nÀr vi skulle svÀnga av ser vi den lilla kullerstensvÀgen som syns till vÀnster pÄ bilden hÀr ovanför, och bestÀmde oss kvickt för att det dÀr inte var en vÀg vi skulle ta och vÀnde bilen igen. NÄgon levadavandring blev det slutligen inte, men vi fick njuta av flera vackra vyer igen pÄ vÀg ner mot havet, fast de bilderna kommer i ett eget inlÀgg. Och trots bristen pÄ levador för oss hade vi en jÀttemysig utflykt idag!
Ni vet kanske inte vad en levada Àr förresten? Jo, det Àr ett bevattningssystem av smÄ handgjorda kanaler gjorda för att forsla vatten frÄn bergen till andra delar av ön och Àr man pÄ Madeira bör man ha vandrat utmed en levada har jag förstÄtt :) SÄ nu fÄr vi satsa pÄ en sÄn vandring vÄr sista dag istÀllet, i morgon.
Det var en mycket grÄ dag och nÄgot soljus orkade inte titta fram bakom molnen. Det kÀndes inte ens som att det nÄnsin blev riktigt ljust idag.
Fotoinspirationen var inte sÀrskilt hög och jag lyckades ta biler som blev grÄ, platta och trista. SÄ nÄgot var jag tvungen att göra och det blev till slut ett vintage-filter i Photoshop. DÄ blev det i alla fall en svagt brun toning i bilderna istÀllet för det grÄgrÄgrÄ.
Lite lite rött kom med hÀr.
Julafton firade vi i vÄrt lilla hus, med Mattias förÀldrar och syster med familj. Och Ellie stiftade bekantskap med jultomten för första gÄngen! (Förra Äret var hon för liten för att förstÄ det hÀr med tomte och julklappar.) Hon var vÀldigt förvÀntansfull och sov inte en blund pÄ hela dagen igÄr, utan höll sig vaken Ànda till sen kvÀll - pÄ ett glittrande humör hela tiden.
Det har varit intensiva dagar sen vi kom hem frÄn Madeira. Massor pÄ jobbet, massor att fixa inför jul, sÄ kvÀllarna blir sena. Julen ska firas pÄ landet, i vÄr stuga som vi köpte i höstas. Mysigt!
IkvÀll Äkte vi ivÀg och inhandlade en julgran och Ellie tyckte det var mÀkta spÀnnande att ta hem den och klÀ den! Vi kommer inte vara hemma mycket i jul, dÀrför fick den komma in lite i förtid för att vi ska hinna njuta av den stÀmning en julgran ger.
Och precis nÀr jag skulle göra det hÀr inlÀgget rasar granen med ett brak! Jag vet inte om jag ska ta det som ett tecken pÄ att det Àr ett onödigt inlÀgg att lÀgga upp eller om det bara berodde pÄ att vi har en alldeles för liten julgransfot =)
Det var pÄ vÄr fjÀrde dag pÄ resan som vi tog en tur till Jardim Botùnico i Funchal. Det ligger högt upp med en fantastisk utsikt över staden!
Solen kom fram lagom till vi kom dit och vi hade en skön stund dÀr. Jag hade gÀrna gÄtt omkring lÀnge och tittat och fotograferat, men med en liten tjej pÄ drygt 1,5 Är som inte ville sitta i vagnen sÄ blir det inte sÄ mycket av att strosa runt i lugn och ro :)
Och med skumpig kullersten var det inte riktigt som gjort för att gÄ runt med barnvagn. Backarna var heller inte att leka med... Hur lÀtt tror ni Mattias tyckte det var att forsla barnvagnen uppför den hÀr backen? Han fick kÀmpa kan jag lova. SjÀlv gick jag bredvid och fnissade och fotade - och spanade in hans rumpa =)
Men till slut hade bÄde vi och barnvagn tagit oss uppför backen och dÄ var det skönt att stÄ och njuta en stund i solen.
LÄngt dÀr borta i horisonten möts hav och himmel.
Och resebloggerskan herself stÀllde ocksÄ upp pÄ bild i trÀdgÄrden, fint tagna av min kÀre sambo. Jag brukar ju inte vara med sjÀlv sÄ sÀrskilt ofta i bloggen, sÄ hÄll tillgodo hÀr :)
Idag kom vi ju ivÀg pÄ en levadavandring till slut och fick en fin eftermiddagstur pÄ Levada da Serra med startpunkt i Camacha. Ellie fick Äka i bÀrstolen och var hur duktig som helst och satt nöjd nÀstan hela turen. PÄ den högra bilden syns levadan tydligt, den lilla vattenkanalen.
Det var en vÀldigt lummig tur som mestadels gick genom skogen, men pÄ ett par stÀllen fick vi följa levadan genom smÄ byar ocksÄ.
Ellie gick sjÀlv ocksÄ en bit. I flera meter sÀkert. Men hon ville hellre gÄ Ät fel hÄll sÄ efter en stund fick hon hoppa ner i bÀrstolen igen. Turens höjdpunkt för henne var nog fikapausen. Hon har blivit vÀldigt inne pÄ att vi ska fika och tjatade frÄn start om att vi skulle Àta fika, sÄ pÄ tillbakavÀgen blev det en frukt- och vÀllingpaus.
HĂ€r samlar hon gamla kvistar, kan vara bra att ha.
Det fanns inte sÄ mycket blommande blommor utefter turen, det mesta var utblommat och det kÀndes lite höstigt, men ett par blommor hittade jag att fotografera. Och katter och hundar kryllade det av nÀr vi gick i nÀrheten av byarna, bland annat den hÀr sovande kissen som jag inte kunde lÄta bli att ta kort pÄ.
DAG 6, eftermiddag del 2, plus kvÀll. 
Som ni ser Àr vi fortfarande högt ovan havet och det var en hÀftig vy ut över det dramatiska landskapet. Det Àr sÄ otroligt grönt och vackert hÀr pÄ Madeira!
Ellie och Mattias sitter och tittar ut över havet och pÄ nÄgra av alla skÀrmflygare som höll till dÀr. NÄgra kom riktigt nÀra ibland och svepte över oss bara nÄgra meter upp som det kÀndes, fast i verkligheten var det nog mer Àn bara nÄgra meter.
Lite pappabus behöver man ibland för att bryta av mot allt vyskÄdande.
Ett sista stopp tog vi hÀr för att "Àta fika", som Ellie sa, innan vi Äkte tillbaka till Eden Mar igen och vÄr stora hÀrliga terass :)
Innan middagen sen hann vi med ett dopp i en av de varma poolerna pÄ hotellet igen, och jag gjorde ett försök att fÄnga Ellie pÄ bild i en stilla sekund. NÄgon sÄdan sekund existerade dock inte under badstunden, det var full fart hela tiden som ni ser :)
Sen blev det middag och en sista bild pÄ lilla fröken nÀr vi var pÄ vÀg tillbaka, innan det var dags att sova för natten.
DAG 6. Eftermiddag, del 1.
Tack vare den lilla felkörningen fick vi nÀmligen Äka lÀngs en fantastiskt vacker vÀg uppÄt uppÄt i bergen och vi gjorde fler Àn ett stopp efter vÀgen för att beundra utsikten. HÀr Àr vid första stoppet, och lÄngt bort dÀr bakom mig möts himmel och hav.
Miradouro betyder utsiktsplats, det har vi förstÄtt vid det hÀr laget och jag ropar SvÀng av! till Mattias sÄ snart jag ser en sÄn skylt. Jag vill ju inte missa en fotomöjlighet :)
Vi kom till Encumeada efter ett tag och dÀr skulle vi Äka vidare mot Paul da Serra och Rabaçal, men sÄ stod det plötsligt en bom i vÀgen med en förbudsskylt pÄ. Hmm... innebÀr det att vÀgen Àr avstÀngd eller inte? En snabb konsultation i den lilla souvenirshoppen gav oss följande besked:
Vi körde högre och högre upp och till slut var vi uppe bland molnen, riktigt lÀckert!
Ellie hade sovit sig genom bilfÀrden hittills men vaknade till och fick följa med ut och titta pÄ de hÀftiga vyerna genom molnen. Nyvaken och trött var hon dock inte sÄ överdrivet intresserad och kröp hellre intill pappa under filten. HÀr uppe var det nÀmligen betydligt kallare Àn nere i dalarna.
För att göra en lÄng historia kort, sÄ körde vi vidare mot Rabaçal som vi trodde vi kunde Äka bil till. Men efter att ha kommit sÄ nÀra det gick med bil och insett att hÀr var det bara 9 grader och tjock dimma som gjorde att man inte sÄg mÄnga meter framför sig, kÀnde vi att vi nog hoppade just den hÀr levadavandringen. Vi hade sett framför oss en vandring i grönskande natur, med bra sikt :), och bestÀmde oss för att köra nerÄt igen och kanske hitta nÄt bÀttre stÀlle att gÄ pÄ.
