| 
| 
| 
| 
|
Kotten har fÄtt namn!
Rickard Werner Sandor Ridderstolpe Det Àr i och för sig bara tre av de namn han kallas dagligen. - kottis och mer i samma stil. ***Och hÀr Àr nya bloggen***
- skruttis
- prinskorv
- fnotten
- sötis
- odÄga
- matmonster
....
Följ med pÄ Rickards vidare Àventyr!!
Rickardvecka
Det Àr Rickardvecka hos Minna Illustrationer! Skynda att fynda!
Sömn
För ett tag sen skrev jag att jag hoppades fÄ sova nÀr kotten kom. Jag mÄste sÀga att de nÀtter Rickard sover bra sÄ sover jag ocksÄ otroligt bra! Borta Àr vÀrken i höfterna, problemet att vÀnda sig om, kuddarna mellan knÀna, domningarna i hÀnderna. Underbart att kunna sova pÄ rygg eller mage, att kunna röra mig obehindrat i sÀngen. Förutom nÀr Rickard ligger klistrad mot mig och Àter i min armhÄla, i brist pÄ bÀttre mat...
Stor kille
Rickard har gÄtt upp ca 300 gram till och vÀger nu 4720 gram. Och blivit 4 cm lÀngre - hela 56 cm stÄtar vi med nu. Det börjar nÀstan bli brÄttom att anvÀnda alla fina presenter vi fÄtt. Det dimper in dÄ och dÄ, tack till Hanna för liten björn, tack till Dobase för superfin PoP-body, tack till Cecilia för underbar svart body som han ska fÄ pÄ sig nÀr han kommer in efter promenaden med morfar och tack till moster och Kemisten för eld i baken. Tack till gammelfaster och farfar för blommor och gullig bagge. Och stort tack till mormor och morfar för den fantastiska filmkameran, sÄ att vi kan dokumentera honom ordentligt. Första filmen var - naturligtvis - pÄ knottet nÀr han sov... Snacka om lyriska förÀldrar!!!
Hot eller löfte?
Rickard var tokig inatt. Vred sig som en liten mask halva natten, trots rapar och pruttar. Imorse började han Àta vid halv fem, gjorde ett kort uppehÄll - nÀr han fick sova pÄ pappas mage - till ca sex och Ät sen till tio. Jag var nÀstan helt förstörd. SÄret gapar stort pÄ bröstet varje gÄng han ammat. Ont!!! Jag gav upp och talade om för honom att morfar skulle komma snart - och ser man pÄ. PÄ tre röda lÄg det lilla knyttet och sov sin skönhetssömn. Vet inte om det var ett hot eller ett löfte som gjorde att han blev sÄ snÀll. Nu Àr han ute och gÄr med morfar i det fantastiska vÀdret och jag kan tvÀtta, duscha och Àta. Underbart!
Amning - aj!
Rickard har massakrerat mina stackars bröst den sista tiden. Varje amning Àr en plÄga, jag skriker nÀr han biter tag. SÄ jag vÀnde mig till amningsmottagningen pÄ BB Stockholm och fick prata med en barnmorska. Hon sÄg genast att vi gjorde tokfel! Rickard lÄg för lÄngt ifrÄn, hade fel tag, lÄg för lÄngt upp... SÄ hon tog ett stadigt tag i honom och ett tag i mitt bröst och tryckte till. Och tryckte igen. Och pÄ ryggen, pÄ huvudet. Han protesterade högljutt. "En bestÀmd liten herre, det hÀr..." var kommentaren. JÀklar, sÄ hon tryckte och drog i honom! Jag blev helt förskrÀckt. Men till slut fick han ju till taget, och lÄg dÀr och Ät förnöjt. Efter att ha protesterat ett bra tag - han har ju vant sig vid sitt lite lösa, slappa sÀtt att amma, att nu ligga dÀr med en hand i ryggen och en i nacken och nÀsan djupt nere i bröstet mÄste varit vÀldigt konstigt. Vi provade sjÀlva en gÄng - jÀkligt krÄngligt att hÄlla i honom med ena handen och "forma bröstet" med den andra, samtidigt som man ska vÀnta pÄ att han gapar tillrÀckligt stort och dessutom hÄlla hans ena hand under bröstet och hÄlla undan den andra. Phu, jag blev alldeles svettig! Men det gick iallafall. Fast nÀr vi kom hem tyckte han att nÀr den dÀr starka tanten inte var med sÄ kunde man nog göra som man ville. Nu Àr varje amning en kamp mellan honom och mig. Jag trycker in honom i bröstet och han hÀmnas med att ta helfel tag. Och jag tar loss honom och börjar om. Förhoppningsvis lÀr vi oss snart och dÄ blir det underbart. TvÄ mÄnader tar det att lÀra sig att amma, sade barnmorskan. Vi har gjort fel i en mÄnad, sÄ vi har tvÄ mÄnader kvar. Jippi... TÄlamod...
Napp - haha!!
Trodde vi ja. Nappen duger inte till mycket. Speciellt inte nÀr han Àr arg och hysterisk. DÄ Àr det bara en sak som duger. Men ibland inte ens det. Av nÄgon anledning blir han ibland förvirrad och vet inte hur man Àter. Tappar bröstet och tar nytt tag, suger in bröstvÄrtan utan att gapa. Det gör sÄ ont att jag nÀstan skriker. Han hackar med huvudet, söker bröstet, hÄller munnen över men stÀnger inte munnen. FruktansvÀrt frusterande!
Napp!
Jomen. Kotten Àr ett nappbarn. Efter trasiga bröstvÄrtor, krÀkningar av för mycket mjölk och att han fortfarande ville ha mer, gav vi upp och skaffade napp. Underbart! Nu kan han snutta sÄ lÀnge han vill, utan att jag grÄter av smÀrta.
Kotten gÄr upp...
... och jag gÄr ner. Sista vikten före förlossningen var pÄ 92,6 kg. En vecka efter förlossningen var det 81, 8 - kotten med packning vÀgde alltsÄ 10,8 kg! Nu vÀger jag 79 - ett par kilo till ned pÄ ett par veckor. Det Àr fantastiskt vad snabbt det gÄr. Men sÄ har jag bra hjÀlp ocksÄ! Kotten vÀgde 3990 gram nÀr han föddes. SÄ gick han ner sina 10% första veckan, och var nere pÄ 3600. MVC var lite oroliga och ville ha en ny vÀgning snabbt. Den 22 maj vÀgde han 3880 - han hade alltsÄ tagit igen nÀstan 10% pÄ en helg och lite till. I torsdags nÀr vi var pÄ BVC vÀgde han 4380 gram! Gunnel sa att om han hade gÄtt upp hÀlften av det sÄ hade det varit med beröm vÀl godkÀnt. Han hade alltsÄ gÄtt upp ett halvkilo pÄ nio dagar! Inte konstigt att jag tycker att han Àter slut pÄ mig!
Att vÀlja "religion"
Att fÄ barn Àr som att vÀlja en ny religion. Det finns massor av olika tekniker, metoder och lÀror att vÀlja mellan. Man kan vara en nÀra förÀlder. Man kan gilla Anna Wahlgren. Man kan gilla Jesper Juul. Man Àr en Familjelivsmamma eller en Sjalbarnsmamma. Man har vagn eller inte, sjal eller kanske en BabyBjörn BÀrsele. Och precis som i den nya andligheten sÄ kan man ocksÄ plocka de delar man gillar bÀst sjÀlv. Kanske Àr man lite buddist, lite kristen och en touch av ateism. SÄ kan man ocksÄ bÀra i sjal, mata med ersÀttning och kanske samsova bara ibland. Det var nog enklare förr, nÀr man föddes in i statskyrkan och nÀr BVC talade om precis hur man skulle göra: "Sova pÄ mage, mata var fjÀrde timme och absolut inte mata för mycket. Och inte ta upp barnet nÀr det skriker, hur skulle det se ut? Sova i samma sÀng - dÄ kommer ju barnet aldrig att bli sjÀlvstÀndigt! Tygblöjor? NÀ, varför det, nÀr det finns sÄ praktiska engÄngsblöjor!" Men inte fasen var det roligare! Det Àr ju sÄ mysigt att ha en liten kotte i sÀngen, som bökar sig nÀrmare nÀr jag flyttat pÄ mig för att ge honom rum och luft. Och att bÀra i sjal slÄr det mesta. En liten skrott som ligger varm och god innanför sjalen, sÀger bara pip dÄ och dÄ och Àr fullkomligt nöjd. Dagens tygblöjor Àr nÀstan bÀttre Àn engÄngsblöjorna, och dessutom ekonomiska. Att amma var fjÀrde timme - hur stod mammorna ut? Eller grÀt inte vi 70-talsungar alls? En dag hoppas jag att jag ska ha tid att publicera de fantastiska brev kottens mormor skrev till sin bÀsta vÀn, om min utveckling. DÀr kan man se hur det var att vara mamma pÄ det tidiga 70-talet. Det Àr vÀldigt annorlunda!
