Den frÄgan har jag fÄtt en del sista mÄnaderna.. Och ja, hur mÄr jag egentligen?? JÀttesvÄrt att förklara, men nÀ jag mÄr inte bra, fast mycket bÀttre nu Àn för nÄgra veckor sedan.. Ja men hur mÄr jag dÄ.. Skall försöka förklara..
Jag var alltsÄ pÄ vÀg in i en utbrÀndhet som berodde bl.a pÄ jobbet som sedan pÄ verkar Àven allt annat i mitt liv.. Och sÄ klart har det, och gör Àn, pÄverkat familjen..
SÄ hÀr kÀnns det inom mig... Jag har en stor orosklump i magen, rastlös, blir ledsen och nedstÀmd utan förvarning, sover inte om nÀtterna, klarar inte att ta mig för nÄgot, glömmer saker jag skall göra, fÄr smÄ panikkÀnslor och dÄ framförallt nÀr jag tex Àr och handlar eller har mycket folk omkring mig, fÄr smÄÄngest, i huvudet Àr det ett fyrverkerier av tankar som jag inte kan tÀnka klart, jag kan liksom inte fokusera och koncentrera mig.. Ja sÄ hÀr kÀnns det inom mig pÄ ett ungefÀr, ibland vÀrre men för det mesta mycket bÀttre numera, men helt okej och som vanligt Àr jag inte Àn men pÄ riktigt god vÀg..
Jag har varit i samtal med en beteendevetare som var kanon att prata med och sÄ har jag varit i kontakt med en lÀkare.. BÄda dessa kom med samma uppmaning till mig, gör det du tycker Àr roligt och tÀnk mycket pÄ dig sjÀlv.. Jag försöker verkligen ta den uppmaningen pÄ allvar.. Fotografering Àr ju det roligaste jag kan komma pÄ sÄ det har blivit en del av den varan..
LÀkaren sa ocksÄ "ta dig mÄnga lÄngpromenader och rensa ut de tankar du inte behöver", och ja, det hÄller jag pÄ att försöka med ocksÄ.. Jag vet ju att promenader Àr rensande men sÄ Àr det det hÀr med att ta sig för, men jag har kommit ut pÄ en del promenader nu, senast idag tillsammans med kameran..
En sak har jag lÀrt mig av detta och det Àr att jag ALDRIG nÄgonsin mer skall döma folk.. Jag liksom mÄnga andra har ju ibland tÀnkt "varför Àr han/hon sjukskriven som kan och orkar göra bÄde det och det" typ.. De som inte kÀnner mig ser inte hur jag mÄr, de ser en person som Àr ute och gÄr, ser glad ut nÀr jag Àr ute och pratar pÄ som vanligt, dÄ Àr det svÄrt att förstÄ.. Men döm inte innan ni vet orsaken till varför personen gÄr hemma, det finns oftast en stor anledning..
Mitt största stöd hÀr hemma Àr sÄ klart Patrick, men jag tror inte han heller förstÄr riktigt, men jag Àr glad att han orkat förbi den vÀrsta tiden nu tillsammans med mig, nu kan det bara bli bÀttre..
Jag Ă€r skitdĂ„lig pĂ„ att prata och tala om hur jag mĂ„r sĂ„ det Ă€r verkligen inte lĂ€tt för Patrick.. Men Du skall veta att jag Ă€r glad att du finns kvar.. Ălskar dig!!!
NÀsta inlÀgg skall bli roligare.. I promise!!!
Gott Nytt à r pÄ er alla om vi inte syns i morgon..

Jag var alltsÄ pÄ vÀg in i en utbrÀndhet som berodde bl.a pÄ jobbet som sedan pÄ verkar Àven allt annat i mitt liv.. Och sÄ klart har det, och gör Àn, pÄverkat familjen..
SÄ hÀr kÀnns det inom mig... Jag har en stor orosklump i magen, rastlös, blir ledsen och nedstÀmd utan förvarning, sover inte om nÀtterna, klarar inte att ta mig för nÄgot, glömmer saker jag skall göra, fÄr smÄ panikkÀnslor och dÄ framförallt nÀr jag tex Àr och handlar eller har mycket folk omkring mig, fÄr smÄÄngest, i huvudet Àr det ett fyrverkerier av tankar som jag inte kan tÀnka klart, jag kan liksom inte fokusera och koncentrera mig.. Ja sÄ hÀr kÀnns det inom mig pÄ ett ungefÀr, ibland vÀrre men för det mesta mycket bÀttre numera, men helt okej och som vanligt Àr jag inte Àn men pÄ riktigt god vÀg..
Jag har varit i samtal med en beteendevetare som var kanon att prata med och sÄ har jag varit i kontakt med en lÀkare.. BÄda dessa kom med samma uppmaning till mig, gör det du tycker Àr roligt och tÀnk mycket pÄ dig sjÀlv.. Jag försöker verkligen ta den uppmaningen pÄ allvar.. Fotografering Àr ju det roligaste jag kan komma pÄ sÄ det har blivit en del av den varan..
LÀkaren sa ocksÄ "ta dig mÄnga lÄngpromenader och rensa ut de tankar du inte behöver", och ja, det hÄller jag pÄ att försöka med ocksÄ.. Jag vet ju att promenader Àr rensande men sÄ Àr det det hÀr med att ta sig för, men jag har kommit ut pÄ en del promenader nu, senast idag tillsammans med kameran..
En sak har jag lÀrt mig av detta och det Àr att jag ALDRIG nÄgonsin mer skall döma folk.. Jag liksom mÄnga andra har ju ibland tÀnkt "varför Àr han/hon sjukskriven som kan och orkar göra bÄde det och det" typ.. De som inte kÀnner mig ser inte hur jag mÄr, de ser en person som Àr ute och gÄr, ser glad ut nÀr jag Àr ute och pratar pÄ som vanligt, dÄ Àr det svÄrt att förstÄ.. Men döm inte innan ni vet orsaken till varför personen gÄr hemma, det finns oftast en stor anledning..
Mitt största stöd hÀr hemma Àr sÄ klart Patrick, men jag tror inte han heller förstÄr riktigt, men jag Àr glad att han orkat förbi den vÀrsta tiden nu tillsammans med mig, nu kan det bara bli bÀttre..
Jag Ă€r skitdĂ„lig pĂ„ att prata och tala om hur jag mĂ„r sĂ„ det Ă€r verkligen inte lĂ€tt för Patrick.. Men Du skall veta att jag Ă€r glad att du finns kvar.. Ălskar dig!!!
NÀsta inlÀgg skall bli roligare.. I promise!!!
Gott Nytt à r pÄ er alla om vi inte syns i morgon..
























.jpg)











