Berlin och dagboken

 Så som det ser ut på mitt vardagsrumsgolv efter att bebisen somnat...

Nä, jag tänker inte gå på om hur länge sen det var jag bloggade, och inte heller beklaga mig över tidsbrist, bristande ork eller trötthet. Jag struntar i det, för det är som det är för oss alla. 

Istället tänker jag bejaka detta plötsliga sug jag fick efter att skriva ett blogginlägg.

Spontant klickade jag på rubriken "Berlin" bland mina kategorier. Förmodligen var det för att vi snart ska åka dit igen.

Och jag insåg när jag läste mina tidigare inlägg om Berlin, att de, tillsammans med allt annat jag skrivit här, verkligen är en dagbok över mitt liv. Och jag tänkte att det är ganska synd att jag just nu, när det händer de mest spännande saker i mitt liv, faktiskt inte orkar blogga särskilt mycket. 

Spännande saker som händer:

Ella har upptäckt sin sina fötter, eller rättare sagt, hon har precis upptäckt sin stortå. Och det är otroligt kul att se henne smaka på den så fort hon kommer åt. Av med strumpan, om det går, och så in i munnen! Annars får man köra med strumpa på, det funkar också.

Andra klipska grejer mitt barn nu har lärt sig är att med perfekt precision nypa tag i nappen med tumme och pekfinger och lyfta ut den ur munnen, för att på så sätt ge plats åt annan valfri godsak - t.ex. pappas tumme. 

Hon kan även skrika i högan sky (gläjdeskrik kanske bör tilläggas).  Så till den milda grad att jag plockar fram öronproppar (jo, det är sant!).

Och hon har kommit på att det där med att rulla runt från rygg till mage, det är ju faktiskt något man kan göra lite sådär, när andan faller på.

Nu sover hon.

Och jag började klippa lappar till fler soffkuddar.

Men sen kom jag på att jag ju skulle bjuda på ett tyg på ebay.

Och så fastnade jag här. 

Kanske blir det fler inlägg snart. Jag hoppas det. Men nu måste jag tillbaka till lapparna, annars blir det aldrig några kuddar till den stackars nakna soffan!

Kära bärsjal

Det är inte så kul att blogga om pyssel och hemmet när man faktiskt inte pysslar något och hemmet ser ut som hej-kom-å-hjälp-mej-varför-skaffade-ni-en-bebis-1-månad-efter-att-ni-flyttat-in-här?!!.

Jag har visserligen blivit grymt bra på att utnyttja tiden. Så fort jag får en stund över (läs: hon sover) kastar jag mig över sånt jag behöver göra, eller vill göra. Men det är inte alltid så enkelt att hinna både och. Alltså både "villgrejer" och "behövergrejer".

Men bärsjalen är en bra grej. Där somnar hon ofta på mindre än 5 minuter och sover lätt ett par timmar. Och vaknar vråååålhungrig - total panik! Men under den tiden har jag hunnit en massa!

Nu sover hon dock i sin vagn så nu ska jag göra något som jag verkligen behöver göra - träna bålstabilitet!! För trots bärsjalens ergonomiska förträfflighet är en 5,5 kilos guldklimp ganska tung att kånka på.

Hej förresten, så här ser jag ut! I den osminkade sanningen! :-) 

Sömn är bra i vissa lägen

Igår natt sov jag 3 timmar i sträck för första gången sen Ella föddes

Utvilad! Häftig känsla!

Sedan på eftermiddagen slog jag tre gånger in fel kod till internetbanken så att kortet låstes.

Sömn? = inget för mig längre!

Det finns egentligen bara ett tillfälle då Ella accepterar att jag sitter vid datorn, och det är när hon sover. Men just nu vill lilla fröken inte sova i någon himla dum säng, så nu sitter jag med ungen på ena armen (som krampat för länge sen!!) och surfar friskt!

Ungen är nöjd med napp i mun och jag njuter av kombinationen mysig (tung!!!) bebis och lite slösurfning.

Det blev IG för mig också

Så har det till slut hänt. 
Jag som har varit så besviken när mina favoritbloggare börjat använda instagram, för då har de plötsligt inte uppdaterat sin blogg lika ofta längre.

Så står jag plötsligt där själv. Med ett konto på instagram, och är fullständigt besatt av att uppdatera mig där - hela tiden.
För hellluuuu!!!! Va instagram är kul! :-)

Och ärligt talat passar det mitt liv perfekt just nu, det är snabbt, vackert och socialt. Precis det jag behöver när jag sitter här hemma med en liten (om än väldigt gullig) unge fastsugen på mig stup i kvarten. Särskilt flärdfullt eller socialt är ju inte det här bebislivet.

Bekräftelsen från andra på instagram är underbar och all inspirationen som är så lätt att plocka upp från andra är härlig! 

Häftigast är ju att upptäcker att kreativa och fantastiska personer som jag beundrar och inspireras av faktiskt har hittat till mig, kikat in på min sida och "gillat" något som jag har gjort!
Mallig blir jag!

Så, kära bloggen.
Jag vet ju att jag inte varit någon bra mamma för dig det senaste året. Och nu...jag vi får helt enkelt se hur det går. Men om du vill hälsa på mig på instagram så heter jag pysselpralinen där, precis som du bloggen.

Så 2013!!!

Alltså det gäller ju att ge sitt barn bästa möjliga förutsättningarna för att bli en cool unge.

Och eftersom vimplar är sååå 2012 kan jag ju bara inte sätta mig och sy en vimpelgirlang åt mitt barn!

Då är hon ju ute innan hon ens hunnit få tänder!

 Nä, 2013 är det bokstavsgirlangen som gäller!

Kom ihåg var ni läste det först! ;-)

(känns lite gött att sitta här i urtvättade preggotajts och nedkräkt amningstop och låtsas vara hetaste trendoraklet! Woho!) 

1 månad

Så gammal blev min lilla tjej idag. Och det firade hon stort med att sova nästan hela dagen.

Eftersom hon inte har varit så där väldigt intresserad av att sova tidigare på dagarna (pust!) kan jag ju erkänna att det var en väldigt lättat mamma som också passade på att fira.

Med en högtidlig stunds pyssel!

Äntligen kunde jag sy ihop mitt lapptäcke, som jag började klippa till någon gång i november.

Det är ju faktiskt väldigt tacksamt att sy lapptäcke av remsor, för det går ungefär hundra gånger snabbare än att sy ett rutigt. Och ärligt talat tycker jag nog att en randig variant ofta kan bli snyggare än den klassiskt rutiga.

Sådär ja, snart färdigt. Nu behöver jag bara en eller ett par gula/orange remsor till, sen är jag nog nöjd...

Sent, men jag måste bara...

Okej, jag vet, det är alldeles för sent att hålla på och snacka jul och såna prylar. Jag vet att alla ni andra redan hunnit plocka bort allt julpynt och redan pyntat hemmet i härliga vårfärger. Men jag har inte hunnit dit än. Och så kom jag ju på att jag faktiskt hade ett julpynt till som jag lyckades sy färdigt före jul och den lilla vilda bebin kom. 

Kan ju säga att den sista touchen lades/syddes under härliga latensvärkar (som jag hade i flera dygn) så det är lite "blod-svett-och-tårar" över kantbands-sömmarna. ;-)

Idén fick jag härifrån.