Palestinska myndigheten
| Palestinska myndigheten السلطة الوطنية الفلسطينية (As-Sulṭa Al-Waṭaniyyah Al-Filasṭīniyyah) |
||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
|
||||||
 |
||||||
| Huvudstad | Ramallah1 | |||||
| Största stad | Gaza | |||||
| Officiellt språk | arabiska | |||||
| Statsskick | republik | |||||
| - | President | Mahmoud Abbas | ||||
| - | Premiärminister | Salam Fayyad, tilf. | ||||
| Area | ||||||
| - | Totalt | 6 220 km² (169:e) | ||||
| - | Vatten (%) | 3,54% | ||||
| Befolkning | ||||||
| - | 2008 års uppskattning | 4 100 000 (128:e) | ||||
| - | Befolkningstäthet | 659 inv./km² (18:e) | ||||
| BNP (PPP) | 2003 års beräkning | |||||
| - | Totalt | $3 454 miljoner[1] (rank saknas) | ||||
| - | Per capita | $1 120 | ||||
| HDI (2007) | 0,731 (medium) (106:e) | |||||
| Valuta | Jordansk dinar (enbart VB), shekel (₪) ( JOD, NIS) |
|||||
Palestinska myndigheten (arabiska: السلطة الوطنية الفلسطينية, As-Sulṭa Al-Waṭaniyyah Al-Filasṭīniyyah) är den administrativa organisation som inrättades genom Osloavtalen 1993–1995 mellan Israel och den Palestinska befrielseorganisationen (PLO). Myndigheten utövar begränsad civil kontroll över palestinska områden på den israeliskt ockuperade Västbanken. Sedan 2013 använder myndigheten benämningen ”Staten Palestina” i officiella dokument, utan att det påverkar PLO:s roll som det palestinska folkets representant.[2]
Palestinska myndigheten kontrollerade även Gazaremsan fram till valet 2006, då Hamas vann parlamentsvalet. Efter en väpnad konflikt mellan Fatah och Hamas 2007 tog Hamas över kontrollen i Gaza, medan Palestinska myndigheten under president Mahmoud Abbas fortsatte att styra delar av Västbanken. Sedan dess har det funnits två parallella palestinska administrationer: en Fatah-ledd på Västbanken och en Hamas-ledd i Gaza. Försök till försoning har gjorts men utan att leda till en varaktig återförening.
Mahmoud Abbas mandatperiod som president löpte formellt ut 2009, men några nya presidentval har inte hållits. Myndigheten har kritiserats internationellt för att inte ha hållit val på över 15 år samt för inskränkningar av yttrandefrihet, åtgärder mot journalister och människorättsaktivister, och andra människorättsproblem.
Palestinska myndigheten har fått omfattande ekonomiskt stöd från bland annat EU och USA. I november 2012 erkände FN:s generalförsamling Palestina som en icke-medlemsstat med observatörsstatus. År 2025 erkänns Staten Palestina av 157 länder.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Bildande
[redigera | redigera wikitext]Den Palestinska myndigheten bildades genom Gaza–Jeriko-avtalet den 4 maj 1994, i enlighet med Osloavtalen från 1993 mellan Israel och PLO. Den var tänkt som en femårig interimslösning med begränsat palestinskt självstyre i delar av Västbanken och Gazaremsan, medan förhandlingar om en slutlig lösning skulle äga rum.
Myndigheten fick ansvar för civila frågor och inre säkerhet i vissa områden (främst Område A och B enligt Osloavtalen), men inte för yttre säkerhet eller utrikespolitik. Den var juridiskt skild från PLO, som fortsatte att vara internationellt erkänd som det palestinska folkets representant. Första valet till Palestinska lagstiftande rådet hölls 1996, men efter mandatperiodens slut 1999 hölls inga nya val på grund av den politiska situationen.
Under den andra intifadan (2000–2005) försämrades säkerhetsläget kraftigt. Efter Yassir Arafats död 2004 blev Rawhi Fattouh tillförordnad president tills Mahmoud Abbas tog över. 2005 drog sig Israel ensidigt tillbaka från Gazaremsan, vilket gav PA fullt internt administrativt ansvar där, medan Israel fortsatt kontrollerade gränser, luftrum och territorialvatten.
Konflikten mellan Hamas och Fatah
[redigera | redigera wikitext]I parlamentsvalet 2006 segrade Hamas och Ismail Haniyeh blev premiärminister. Internationellt bistånd stoppades eftersom Hamas vägrade erkänna Israel, avstå från våld och acceptera tidigare avtal. Konflikten mellan Hamas och Fatah eskalerade och ledde 2007 till att Hamas avsattes från makten och i stället tog kontroll över Gazaremsan.
President Mahmoud Abbas utsåg därmed Salam Fayyad till premiärminister på Västbanken. Sedan dess har två separata palestinska administrationer existerat:
- En Fatah-ledd Palestinsk myndighet på Västbanken
- En Hamas-ledd administration i Gaza
Flera försök till försoning (bland annat 2011 och 2014) har gjorts, men utan varaktig återförening.
Internationell status och namnändring
[redigera | redigera wikitext]År 2012 erkände FN Palestina som en icke-medlemsstat med observatörsstatus. Därefter började myndigheten använda namnet ”Staten Palestina” i officiella dokument. PLO fortsätter dock att representera Palestina internationellt.
Politisk och ekonomisk utveckling
[redigera | redigera wikitext]Palestinska myndigheten har varit starkt beroende av internationellt bistånd, särskilt från EU och USA. Mandatperioden för president Mahmoud Abbas löpte formellt ut 2009, men nya presidentval har inte hållits. Myndigheten har kritiserats för bristande demokratiska val, begränsningar av yttrandefrihet och inskränkningar mot politiska motståndare.
Under senare år har ekonomiska protester förekommit, och 2024 avgick premiärminister Mohammad Shtayyehs regering under politisk press och kritik, varefter en ny teknokratisk regering tillsattes.
Politik
[redigera | redigera wikitext]
Det finns en provisorisk författning (skriven 2003) och ett republikanskt styrelseskick med en president, ett folkvalt parlament (lagstiftande rådet) och en regering (”myndigheten”). Regeringen saknar dock de befogenheter som normalt tillkommer en regering i en självständig stat. Förhandlingarna med Israel sköts till exempel inte av regeringen utan av Palestinska befrielseorganisationen PLO. Självstyrets presidenter (Yassir Arafat och efter honom Mahmoud Abbas) har hittills också varit ordföranden i PLO.
Presidenter och premiärministrar
[redigera | redigera wikitext]
| Folkvalda | ||||
|---|---|---|---|---|
| Ämbete | Namn | Tillsattes | ||
| President | Mahmoud Abbas | 15 januari 2005 | ||
| Premiärminister | Mohammad Shtayyeh[3] | 14 juni 2019 | ||
Tidigare premiärministrar:
- Mahmoud Abbas: 19 mars 2003 - 7 oktober 2003
- Ahmad Qurei: 7 oktober 2003 - 15 december 2005
- Nabil Shaath: 15 december 2005 - 24 december 2005
- Ahmad Qurei: 24 december 2005 - 19 februari 2006
- Ismail Haniya: 19 februari 2006 - 15 juni 2007
Tidigare presidenter:
Brott mot mänskliga rättigheter
[redigera | redigera wikitext]Enligt Amnesty Internationals årsrapport för 2011 greps godtyckligt och fängslades anhängare till Hamas av den Fatah-kontrollerade palestinska myndigheten på Västbanken. I Gazaremsan, som i realiteten administreras av Hamas, greps godtyckligt och fängslades anhängare till Fatah. I båda områdena har säkerhetstyrkorna torterat fångar. I Gazaremsan dömdes under 2011 minst åtta personer till döden och tre personer avrättades. På Västbanken utfördes inga avrättningar, men en man dömdes till döden. [4]
Ekonomi
[redigera | redigera wikitext]Jordbruk är den viktigaste inhemska näringen, med Israel som viktigaste marknad för jordbruksprodukter. Ekonomin har skadats mycket svårt av konflikten med Israel, som under senare år gjort det nästan omöjligt för palestinier att arbeta i Israel. Dessutom försvårar och fördyrar Israels många spärrar alla transporter, såväl mellan städerna på Västbanken som mellan Palestinska områden och yttervärlden. Detta drabbar inhemsk handel liksom import och export. Självstyrets enskilt viktigaste inkomstkälla uppges vara de tullar och varuskatter som Israel, i enlighet med Parisprotokollet 1994, samlat in varje månad åt den palestinska myndigheten. Efter Hamas valseger i januari 2006 förvarnade dock Israel om att utbetalningarna skulle komma att frysas; de motsvarade vid denna tid runt 55 miljoner dollar per månad. Ett stort antal (ca 50 000) palestinier reser dagligen till Israel för att arbeta. En uppskattning av är att den har en BNP/ capita om US$:2,900 [5]
Korruption
[redigera | redigera wikitext]Före Hamas valseger stod EU för mer än halva biståndet till självstyret, medan arabländerna stod för en femtedel. USA var största bidragsgivaren till det palestinska flyktingorganet UNRWA. Självstyrets ekonomi har utmärkts av en massiv korruption. Det välstånd som trots allt finns är mycket ojämnt fördelat. Självstyrets finanser var i början av 2006 i djup kris, med ett budgetunderskott på 800 miljoner dollar. Från mitten av 90 talet fram till 2015 donerade världssamfundet över 31 miljarder US dollar. det är 15 gånger mer än vad Europa fick för att byggas upp efter andra världskriget, inflationen inräknad.[källa behövs]
Korruptionen har många anledningar och skepnader. Det är inte onormalt att exempelvis taxichaufförer tvingas betala polisen för att få fortsätta köra. Detta påverkar även biståndsgivarnas vilja att ge och förmåga att verka. Detta drabbar befolkningen, vilket myndigheten kritiserat. [6]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ↑ Världsbanken
- ↑ United Nations Grants Non-Member Observer State Status to Palestine: November 26 and 29, 2012. CQ Press. 2013. sid. 572–584. https://doi.org/10.4135/9781452282046.n63. Läst 26 februari 2026
- ↑ Dyke, Joe. ”Hamas further sidelined by appointment of new PA premier Shtayyeh” (på amerikansk engelska). www.timesofisrael.com. https://www.timesofisrael.com/hamas-further-sidelined-by-appointment-of-new-pa-premier-shtayyeh/. Läst 16 maj 2021.
- ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141018132259/http://www.amnesty.org/en/region/palestinian-authority/report-2012. Läst 29 juli 2012.
- ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140506164505/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/we.html. Läst 23 februari 2010.
- ↑ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 september 2009. https://web.archive.org/web/20090902043842/http://www.mop.gov.ps/en/docs_archive/MoP%5CFreezing%20Donor%20Aid%20Violates%20Children%E2%80%99s%20Rights.pdf. Läst 23 februari 2010.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Gahrton, Per: Palestinas frihetskamp, Historia, analys och personliga iakttagelser (2008) Stockholm, Carlsson bokförlag ISBN 978-91-7331-177-9
| |||||||||||||||||
|
