lycklig

Nu är det 52... blir svettig ju. Känner pressen nu.
Nädå. Bara så kul!

Känner ett helt nytt ämne bildas i min kropp.
Eller helt nytt kanske är fel, det har funnits där förut, men det var ett tag sen. Tror det kallas lycka. För det är ju det jag upplever just nu, en stor bubblande boll av lycka som studsar mot och i mig!
Har världens underbaraste man, de finaste håriga bebisarna man kan tänka sig och en kropp full av friska celler!
Mina två älskade och saknade barn bär jag idag i mitt hjärta med ett leende på läpparna. Det gör ont för det mesta, men lika ofta ler jag ändå när jag tänker på dom. Känner ju sådan kärlek! Och av kärlek ler man. Är så stolt över de små som aldrig fick bli. Så stolt att jag ändå fick känna dom om än för en alldeles för kort stund.
Blir ännu lyckligare av att jag kan älska och känna så här!

Och så kommer det nu... ett glädjetjut: tjohoo!

45 besökare!

Ja, det är sant! Tjohoo! 45 unika besökare har varit härinne och läst mina ord.
Du, just Du, är unik!
Är det inte... vackert, eller nåt?
Jag blir så stolt och glad! Började nästan gråta när jag såg att räkneverket hade satt igång och att det var nästan hälften av hundra som har varit här hos mig (rodnar lite lätt). Tack alla!
Vill ju skriva nåt bra nu när det plötsligt har gått upp för mig att det faktiskt är folk som tittar in här, men jag kommer inte på nåt. Äsch då.
Hoppas ni kommer tillbaka ändå, mina 45 läsare!
Och 100 sidladdningar betyder väl att alla i princip varit inne här två gånger? Eller? Kanske lite önsketänkande... Men nåt bra måste det ha varit i nåt hörn tänker jag för nån har ju hängt här en hel del.
Eller så är det jag och min M...hmm?

skönhetsträsket

Då så. Nu är man djuprengjord. Mitt ansikte kan andas igen, lika lätt som jag.
Det har samlats så mycket ångest, oro och annan skit i mina porer senaste tiden så jag fick ta till en rejäl behandling för att bli kvitt det. Men nu sitter jag här ren och fin, och kan inte sluta fundera på vilken behandling jag ska göra nästa gång...

kubbkung med finska pinnar

Så var sommarens första kubb spelad -och vunnen!
Jag och Jessica spelade skiten ur Staffan och Tomas. Fast egentligen inte kanske. Men vi vann! Och det är det som räknas!
Just nu känner jag mig som kung på kubb. Men det pendlar väldigt mellan detta och att vara en riktig sopa. Måste träna upp kubbarmen nu så mina magiska finska pinnar landar där de ska (varje gång) när det är dags för nästa match.
Vi kommer vara helt oslagbara när grabbarna ska försöka sig på en returvinst i augusti.

Kungen har talat. He he.

en ny morgon

Sov inte så mycket i natt. Låg mest och fnittrade högt i soffan. Hade lust att på ett sound-of-music-aktigt sätt springa skrattande runt i alperna och sjunga vad det nu är man sjunger när man är lycklig i där. Det blev dock ingen sång. Lite tjohoo och la laa och jihaa och omsorgsfullt målade tånaglar.
Jag är så otroligt glad! Plötsligt går hjärnan på högvarv och spelar upp alla vackra bilder på framtiden som varit helt bortcensurerade i tre veckor. Och vad de är många bilderna! Det är en närmast magisk känsla att plötsligt få börja drömma igen. Vilken frihet det är att framtiden är tomma blad när man själv håller i pennan. Nu är precis allt möjligt igen.

Mina celler är normala! Jättefina, oförändrade små jonna-celler. Jag tycker om mina celler! Har varit allt annat är glad på dom sista tiden. Men nu är vi kompisar igen. De bästa vännerna. Ska ta en fika senare idag och stryka ett streck över det som varit.
Tjohoo!

Jag vann!

Jag har normala celler! Tra la la laa!
Inga avvikelser alls. Allt är helt normalt i mig. Inga konstigheter så långt ögat eller mikroskopet når. Och det är helt säkert! Frågade flera gånger. Han lät förvånad, glad och lättad själv. Kunde inte riktigt förklara varför det varit förändringar tidigare, men nu är dom borta. De var nog beredda extrajobb under sommaren de med. Och vem kan klandra dom, med min historia.

Någon får ju faktiskt åka in och skrapa varje vecka.
Nu var det min tur!

livet på en laxmacka

God morgon.
Rågbröd med gravad lax på till frukost och skölja ner härligheten med gott mackan-bryggt-kaffe.
Det ÄR en god morgon!

trissvinnaren?

Ska väl skriva en rad eller två när jag ändå är uppe. Mannen sovar, hoppas jag, sen ett tag. Han är trött. Det är jag med men något dummare än mannen, alltså sover jag inte. Egentligen så har det ju inget med dumhet att göra, jag kan inte och därför sitter jag här. Och detta är bara början.

Ska få besked denna veckan. I början av, sa de. Om det är allvarliga förändringar i mig eller lätta och i så fall vilka de eventuella åtgärdena blir.
Chansen finns ju att det skulle vara borta helt också. Fast den chansen är som högvinsten på triss. Men nån får ju faktiskt varje vecka komma och skrapa så varför inte jag just nu, på mitt sätt? Och eftersom jag dragit den absoluta nitlotten två gånger i rad så kanske kanske kanske det ändå skulle kunna vara min tur nu. Eller?
Usch gillar inte läget alls. Är inte upplagd för oro och nervositet överhuvudtaget. Framförallt inte över en helt ny sak. Hade tillräckligt att göra med döda barn tanken och vad händer om nästa barn också dör och diverse andra orosmoln kring liknande frågor. Nu plötsligt får jag noja över om det ens blir en nästa gång och det oroar mig mer än döden. Vems det än skulle vara.

Besökte mina små i minneslunden idag. Det var så vackert och rofyllt.
Och vips hade jag ännu en noja. Om jag nu dör (ja, ingen har ju överlevt) ska jag då be att få bli strödd där hos de mina eller ska jag propsa på en enorm sten som jag sedan tidiga tonåren har "drömt" om?
Mycket oro och många frågor nu och natten är bara på ingång...

ett helt onödigt inlägg

Saknar italienska aperitivo-snacks... Älskar verkligen tandpetarmat i alla möjliga former. Snart möte och då blir det ett hederligt gammalt spett med kyckling och lite sallad till. Ja eller kyckligen får gärna vara fräsch då.

Hyvä Suomi!

Tyvärr cirkulerar det ett antal fördomar om finnens vanor och ovanor, rykten och påståenden som saknar all verklighetsanknytning.
För att bringa lite ordning i tillvaron, kommer nu den ultimata sanningen som tränger djupt in i den finska folksjälen och kulturen.
LÄS OCH LÄR om det överlägsna landet i öst:

*Alla finnar bär kniv! Självklart! Vad skall man annars bära? Inse att en hagelbössa är klumpig och vilka problem får man inte, om man skall hämta ut pengar på banken!

*Alla finnar slåss jämt och ständigt! Nejdå. Vi slåss inte jämt. Vi måste hinna basta och supa också.

*Varför bastar alla finnar? Varför slösa på duschvatten när man kan svettas bort skiten?

*Finnar svär hela tiden. Så in i helvete fel! Perkele är ingen svordom, det är ett kraftuttryck.

*Varför bär alla finnar gummistövlar och träningsoverall? Man vet aldrig om det börjar regna på spjuttävlingen.

*Alla finnar är bra på backhoppning! Nej, bara de som inte är bra på hockey, rally, Formel 1, längdskidor osv…

*Varför emigrerade finnar till Sverige, om det nu är så bra i Finland? Enkelt. Vi var tvungna att agera så att vi inte skulle få ett u-land som granne. Dessutom ville vi dela med oss av våra kunskaper om mobiltelefoner, design, arkitektur och mycket annat…

*Finnar dricker bara Koskenkorva! Inte bara – vi dricker Finlandia, Koff och Lapin kulta också.

*Finnar kan inte bland groggar! Jodå! Här kommer en lista.
-Vegetarian mix: 8 cl Koskenkorva, lägg i en ärta, låt dra i fyra sekunder, ta bort ärtan, drick!
-White Christmas:12 cl Koskenkorva och fem droppar tippex. Kan drickas direkt.

*Är bastu och sauna samma sak? Nej! Bastu är för svenskar, något där finnar byter om i. Sauna är där finnar bastar.

*Varför ler finnar så sällan? Storleken har ingen betydelse… Vi är inte ett skrytsamt folk!

*Finland har inget eget bilmärke! Det har inte Sverige heller, men Finland har världsmästare i rally & Formel 1.







PS. Förresten när vann Sverige Eurovision song contest senast?

Moahahahhahaa...

skita i skenet av ett stearinljus

Romantiskt va? Faktiskt sådär. Men vad ska man göra när lysröret i taket gått sönder och hela världen är stängd för att det är midsommardag.

För övrigt är jag så fruktansvärt trött på allting. Riktigt, riktigt, riktigt trött.
Ska det verkligen vara så här? Nånting måste ha blivit felprogrammerat i mig och mitt liv för jag kan inte tro stt det här är meningen.
Snark.

långfredags blues

Gott var det. All midsommarmat. På Konsum kände jag mig så otroligt sugen på lite indiskt, sneglade smått dreglande på koriandern, men höll mig slaviskt till planen att köpa sill och färskpotatis och slet till mig dillknippet istället, koriandern fick vila.
Förstår fortfarande inte riktigt varför, men av nån anledning jagar jag dessa desperata vuxenpoäng (-har ju redan körkort), hoppas bara att det betalar sig en vacker dag.
Men gott var det ju faktiskt, ändå.

Appropå ålder så gjorde Marcus ett högst vetenskapligt test på mig (ur Amelia) tidigare idag. Den skulle ge min rätta biologiska ålder och till min förvåning och oerhörda glädje är jag bara 20 år! Inte illa för en 31-åring! Framförallt inte för en sån som känner sig som 200 minst. Men vem är jag att tala. Amelia kan inte ha fel, alltså är jag blott 20 år! Jihaa ...eller snyft.

Är radioänka ikväll. Igen. Varje fredag är det så här. Spelar egentligen ingen roll att det är långfre... förlåt midsommarafton, det är bara trist att vara själv. Framförallt när man inte valt det själv. Men jag ska inte klaga. Inte ikväll när jag fyller 20!
Skål och grattis finnfan, på med pumpsen och ett leende så kan du nog till och med lura dig själv att livet är en fest.

smågrodorna

Midsommar imorgon!
Det var länge sen den nyheten fick det att rycka i mungipan eller annanstans. Känns väldigt mycket, ja ingenting faktiskt.
Kommer nog ändå krampaktigt leta mig fram mellan sillburkarna efter just den rätta sorten imorgon. Färskpotatis i enorma mängder ska också inhandlas. Hälften kommer ruttna i den redan för fulla kylen.
Har idag rejält tantaktigt varit och frågat på konsum hur länge de har öppet imorgon så jag verkligen hinner handla min midsommarspis. Ack en sån hycklerska jag är! Dagen känns ju inte ett skit och sill kan man äta närsom.
Blä.

kärlek

före

efter

...eller tvärtom

ett behov mindre?

Köpte pumps idag. Äntligen. Svarta och läckra med klackar så man når himlen om man trodde på den.
Har en längre tid haft ett enormt behov av just pumps. Inte bara jag-skulle-gärna-ha-ett-par-pumps utan verkligen jag-BEHÖVER-pumps-nu-och-skaffar-jag-mig-ett-par-kommer-jag-att-andas-lättare-i-all-evighet-och-alla-slutar-svälta, typ, men nu när jag provar dom och går med dom (kan faktiskt göra det utan större problem) så känns det inte sådär jättemycket bättre med allting som jag hade inbillat mig.
Visst är det trevligt och snyggt och pumpssuget är borta, men andningen går trögt fortfarande. Visserligen pågår den en decimeter högre upp än tidigare och det är ju alltid något.

klappat och klart

Då var det färdigt för nu.
Det gick som det skulle. Provsvaren kommer redan förhoppningsvis nästa vecka. De har tydligen nån sorts expresspost om man har "tur".

Sövningen gick faktiskt galant i mina mått mätt. Bara en släng av dödsångest precis innan jag somnade in. Personalen på operationen har alltid varit riktigt bra. Snälla och tröstande. Som präster nästan. Och ska man somna in djupt för att kanske aldrig mer vakna upp (ångest som sagt) ja då känns det tryggt med prästliknande folk runt omkring sig.

Efter uppvaket fick jag mig min kopp kaffe med mjölk. Och kaffe smakar aldrig så gott som efter en narkos! Även mackan med ost och skinka var ljuvlig! Jag har nog tur som hanterar narkosen så bra. Det gjorde inte tjejen mittemot. Hon kräktes som en gris, men jag lät det inte bekomma mig. Långsamt sörplade jag i mig mitt kaffe och tuggade duktigt på smörgåsen. Hela proceduren var fantasifullt ackompanjerad av världens avgrundsljud, den andra tjejens kräkningar.
Tyckte synd om henne. Det blev nog ingen macka där inte.

i väntan på

Vad svårt det var för senaste inlägget att fastna då. Varje gång jag har kollat har den varit borta. Vad är det frågan om? Är jag censurerad på min egen blogg? Eller är jag bara dum som inte fattar var jag gör fel?

En dryg timme kvar till operation och morgonduschen är avklarad. Inget smink eller nån hudkräm. Det första skiter jag i men aj vad torr huden är efter en sån här skrubbning så lite smörja skulle sitta fint. Det värsta är fastan. Fick som tur var dricka kaffe (utan mjölk) nu på morgon och skölja ner med vatten. Aah så gott. Det var värt att vakna vid fem för att ta sig den cocktailen. Men nu är jag hungrig...
Dock inte långt kvar och i em är jag hemma och ska mumsa macka till en stor kopp kaffe MED mjölk.

narkos la la la la

Det gick inte dåligt, det gick inte bra, det gick inte alls idag.
Som jag var rädd för blev det för mycket och efter de fyra bedövningssprutorna kring livmoderhalsens öppning (jag tycker det är läskigt med bedövning innan en lagning i munnen) nåddes gränsen. Läkaren valde att avbryta. Det gick tydligen inte att undersöka en hyperventilerande, storgråtande och halvt svimfärdig Jonna.
Så tid imorgon kl 07:30 för abrasio, en skrapning i livmodern då de fint ska ta lite mer slemhinna att skicka iväg för undersökning.
Spruta med lugnande i armen som jag hade blivit lovad blev en stesolid "som verkar om några timmar", hmm bra tänkt, jag skulle ju upp i stolen på en gång. Nåväl, jag var lugn hemma efteråt i alla fall, åtminstone ett tag, nu börjar jag stressa upp mig lite lagom vid sängdags inför morgondagens narkos och ingrepp. Är lite trött på att vara tjenis med narkosläkarna. Tredje ingreppet på ett halvår. Jihaa, och jag som hade fobi för operationssalar tidigare.

Ja ja, vad är väl en bal på slottet?

sova

Min mentala seniorträning ligger i CD spelaren och väntar på mig. Tillsammans med en söt liten stilnoct ska de göra mig sällskap i sömnen. Imorgon är en jobbig dag. Varken mer eller mindre. Efter morgondagen börjar en två veckor lång väntan på svar och det är lite mer.
Men vi hoppas som sagt att det inte är någonting allvarligt.

Hej hopp och god natt.

söndag och regn

Ska det regna så är det väl på en söndag.

Imorgon ska jag till sjukhuset. Massor av lugnande väntar på mig. Med spruta! Och sedan ytterligare provtagningar. De ska ta ett till cellprov från tappen och nån sorts biopsi från livmodern, med en slang. Ajjje! Men som sagt jag får en spruta i armen innan. Är inne i en hoppas hoppas period just nu. Det behöver ju inte betyda något allvarligt. Kanske det inte ens behöver göras nåt ytterligare. Hoppas hoppas!
Det kräver verkligen sin kvinna att försöka tänka positivt när det värsta alltid lurar runt hörnet.
Lånade en cd igår från biblioteket. Mental träning för seniorer. Passar mig bra. Förutom partiet som går ut på att tänka på det positiva med att vara senior. Det hoppade jag över. Är ju inte där än, och här släppte det positiva tänkandet för en stund och jag såg min grav framför mig igen. Kommer kanske aldrig att bli senior! Och blir jag det vill jag ju ha barn och barnbarn! Jäkla skitceller som ska strula nu!

Kan inte Du som bestämmer låta min tapp och mina celler vara i fred för ett tag? Och om du lyssnar, ge mig lite hopp och tro om att att det blir bra nångång.
Och ett litet syskonfrö...
Amen.

Vad är väl lite cellförändringar...? -en studie i mig, några skäldpaddor och Bologna

det kom en katt

Älskade hårbollen Stella, vår könsförvirrade men ack så intelligente hankatt, kom och började stryka sig mot mig. Han är så glad att mamma och pappa är hemma igen!
Vi ska sova nu.

katastroflarm och schlager

Att komma hem är en... Ja vad ska man kalla det? Serpentiner överallt, glada katter och renskrubbad spis? Kanske inte schlager direkt, men en trallvänlig låt med tonartshöjning påminde det om i alla fall.

Tio dagar senare och tvåhundra år äldre ungefär, det är där jag är idag. Resan var underbar! Vi bodde fint, åt gott och såg vackra saker. Längtar tillbaka redan. Inte bara till platsen utan också till innan de tvåhundra åren. Vill desperat tillbaka dit, innan läkaren och verkligeheten hann ikapp och meddelade om cellförändringarna. Igen. Dag två av nio slog bomben ner. För nån annan kanske det mest hade varit en kinapuff men för mig utrotades städer, typ.
Det är en sak att höra att man har cellförändringar första gången. En annan att höra det igen. Jag vet, jag har testat.
Sen blir det något av en ytterligare helt tredje sak att höra det efter att det gång två (egentligen tre om man räknar den allra första gången jag bekantade mig med begreppet) var en tumör/förstadie till cancer som fick opereras bort och som ett antal år senare ledde till att vår älskade bebis, lillasyster till vår förstfödde och efterlängtade änglason, inte heller hon fick stanna. Ja det var där nånstans mellan cellförändring-förstadie till cancer-bebis dör-ännu en bebis dör-cellförändring igen! bomben tillverkades.

Nu är ju inte cellförändring cancer. Det får vi (JAG) komma ihåg. Det var det inte då heller. Men ändå var det på väg att bli. Eller vad det nu gjorde. Förstadie till cancer låter ju inte som ett party det heller direkt. Då togs det bort i tid. På bekostnad av att min lilla vackra dotter några år senare aldrig fick chansen att bli. Men ändå, bort togs det. Då. Och nu är det tillbaka. Men det är bara cellförändringar och INTE cancer. Det måste JAG komma ihåg. Idag tvåhundra år och lite till senare.

SJ -satans järnvägar

På väg. Snart. Vet inte riktigt när, eftersom sj sin vana trogen jävlas.
Ska till sthlm idag och vidare till Italien imorgon. Som tur är med flyg. Tåg helvetet lämnar vi bakom oss.
Det blir en dryg vecka i Bologna och nån annanstans. Och det blir underbart.
Bara man kommer iväg först. Det är lika jobbigt detta att komma iväg som det är skönt att sen vara på plats.

Farfar är här och ska vara kattvakt. Stella proteterar mot vår avresa genom att ligga på väskan, han vill ha mamma och pappa hemma. Bimbon Akilles fattar inte vad som händer så han jagar svans som vanligt.
Men aj vad ont i hjärtat jag har. Kommer sakna mina håriga bebisar nåt så fruktansvärt! Vill ju bara gosa järnet med dom hela tiden. Borra ansiktet i pälsen och viska trygghet i deras små öron.
Men men, vi kommer ju hem snart. Och gosa får man göra då. Nu ska vi ut på resa! Bara vi kommer iväg.
Jäkla sj.

underhållning

Varje lördag får vi vakna upp till musik och marknadsstök under sommarmånaderna.
Just nu spelar "Musikanterna" och våra katter diggar järnet i fönstret. Vet inte om det är musiken iofs eller den friska luften, men anar ett visst sväng i svansarna.
Visst är det trevligt så här i början av sommaren men när samma toner för femtonde lördagen i rad tränger sig in i sovrummet nån gång i augusti... ja, då är det nåt annat ord som känns nära till hands. Återkommer om vilket när det blir dags.

spädbarnsfobi

På tal om maskar.
Såg en bebis idag. En riktig liten nyföding.
Jag var på väg till min kurator för att åter älta mina misslyckanden, förluster och det faktum att jag precis har firat min sons ett-årsdag i minneslunden.
Ja, vi hade lite att prata om.

Vid ingången satt dom. Saligt kvittrande och totalt hänförda över det mirakel som ett nytt litet liv är. Det var besökstid på BB som låg i närheten.
Jag tyckte inte om dom. Inte alls. De satt vid MIN ingång och tömde saltkar efter saltkar över min såriga kropp. De visste inte om det. Och det ursäktar allt. Men jag visste! och kännde hur hjärtat gjorde sig redo att sticka, hur lungorna började skrumpningsprocessen och hur mina muskler satte igång med mindre behagliga övningar. Men just då kom min kurator och ropade in mig.

Ja, vi har mycket att prata om.

maskväder

Jag kan inte se en daggmask. Det går inte. Tycker de är så vidriga att ord inte räcker till för att beskriva det. Jag är rädd för dom. Livrädd! De är små sladdriga monster som inget hellre vill än att äta upp mig. Tror de ligger och lurpassar vart jag än går. Är beredd på attack hela tiden. Måste titta upp för att inte råka se en, för det kan jag inte!
Händer det ändå, är det så jag nästan dör. Och jag pratar inte om att nästan dö-dö utan om att bokstavligen sluta existera-dö! Mitt hjärta försöker rymma ur kroppen, lungorna blir till russin och mina muskler spänner sig krampaktigt som för att krama det sista livet ur mig. Alltså dö-dö.

Jäkla regn.

blä

Himlen pissar ute och jag måste dit.
Inte ens nyfärgade fransar kan få denna dagen att verka lockande.