Hoppa till innehållet

Anne Carson

Från Wikipedia
Anne Carson Nobelpristagare i litteratur2026
Anne Carson, 2024.
Född21 juni 1950[1][2][3] (76 år)
Toronto[3], Kanada
Medborgare iKanada och Island[4]
Utbildad vidUniversity of Toronto
St. Michael's College
SysselsättningKlassisk filolog[5], författare[5], essäist[5], litteraturkritiker, översättare[5], professor, poet[6], universitetslärare[5]
ArbetsgivarePrinceton University
McGill University
University of Michigan
Utmärkelser
Lannan Literary Awards (1996)
A.-M.-Klein Prize for Poetry (1996)[7]
A.-M.-Klein Prize for Poetry (1998)[7]
Guggenheimstipendiet (1998)[8]
MacArthur Fellows Program (2000)[9]
T. S. Eliot Prize (2001)
A.-M.-Klein Prize for Poetry (2001)[10]
Griffin Poetry Prize (2001)
Berlin Prize (2007)[11]
PEN Award for Poetry in Translation (2010)[12]
Griffin Poetry Prize (2014)
Prinsessan av Asturiens pris i litteratur (2020)[13]
Zbigniew Herberts internationella litteraturpris (2025)[14]
Nobelpriset i litteratur (2026)[15]
Medlem av Kanadaorden
Redigera Wikidata

Anne Patricia Carson, född 21 juni 1950 i Toronto i Ontario,[16] är en kanadensisk författare, poet, översättare, litteraturkritiker och nobelpristagare. Hon har producerat en blandning av poesi, prosa och essäer, mycket ofta med koppling till antika grekiska verk och myter.[17]

Sedan debuten 1986 och fram till mitten av 2020-talet har Carson gett ut ett tjugotal böcker. Genombrottet kom 1998 med Autobiography of Red (svenska: Röd självbiografi), och senare har bland annat The Beauty of the Husband och The Albertine Workout uppmärksammats internationellt.[17]

Carsons litterära stil har beskrivits som på en och samma gång udda, påhittig och beläst.[18] År 2026 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur ”för hennes djärva och infallsrika verk, som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen”.[19]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Bakgrund och akademisk karriär

[redigera | redigera wikitext]

Anne Carson är det yngsta barnet av två till en banktjänsteman och en hemmafru (Robert och Margaret Carson).[20] Under uppväxten flyttade familjen mellan olika kanadensiska småstäder,[18] på grund av faderns olika uppdrag för olika provinsbanker.[20]

Carsons intresse för den klassiska grekiska kulturen kommer delvis från en latinlärare under hennes high school-tid. En annan inspirationskälla är en tvåspråkig version av boken Sappho av Willis Barnstone som hon råkade på år 1965 och som direkt fascinerade henne.[21] Därefter följde ett antal olika examina i ämnet, 1974 som fil.kand., 1975 som en masterexamen och 1981 som filosofie doktor på University of Toronto. Under 1970-talet studerade hon även grekisk verskonst vid University of St. Andrews, där hon 1976 erhöll diplom i klassisk litteratur.[18]

Under sitt yrkesliv har Anne Carson verkat som lärare på olika nivåer i både Kanada och USA. Det inkluderar Princeton University i New Jersey, Emory University i Atlanta, University of California – Berkeley och McGill University i Montréal.[18] Vid det sistnämnda lärosätet har hon tidigare varit innehavare av John McNaughton-professuren i klassiska språk,[17] varefter hon under 2010-talet tjänstgjorde som professor i klassisk och komparativ litteratur vid University of Michigan i Ann Arbor.[16]

Författarskap

[redigera | redigera wikitext]

1986 debuterade Carson med den essäboken Eros the Bittersweet, 2020 översatt till svenska under titeln Eros den bitterljuva.[17] Boken är en undersökning av lustens och åtråns natur och är en utvidgning av Carsons doktoravhandling från 1981 på ämnet Sapfo.[20] 1992 kom Short Talks, bestående av en mängd korta essäer av typen "prosadikter" kring olika ämnen. Tre år senare utgavs Glass, Irony, and God, där berättaren funderar kring ett besök hos sin mor, en relation som gått snett, Emily Brontë och andra ämnen som i boken kopplas samman.[18]

Carson återvänder ständigt till den antika litteraturen i sitt skrivande. Detta har bland annat gjorts i hennes Carsons kanske mest lästa bok, Autobiography of Red (1998; Röd självbiografi) som bygger på Herakles-myten,[22] och i den fristående uppföljaren Red doc> (2013; Röd doc>).[23] I den sistnämnda boken slår sig romanfigurerna loss från sin antika förlaga, för en resa utan mål.[17]

Den mycket uppmärksammade The Beauty of the Husband från 2001 (svenska: Makens skönhet) har dock ingen relation till den antika världen.[16] Istället kretsar den poetiska berättelsen kring ett äktenskap som havererat.[17] Ett mer modernt författarskap bildar bakgrund i The Albertine Workout (2014, översatt till svenska som Albertineutredningen). Här genomför Carson en inträngande studie av Albertine Simonet, den kvinna i På spaning efter den tid som flytt som Prousts berättarjag har den djupaste relationen med.[17]

På senare år (från 2019) har Carson återkommande bearbetat antikens Helena-myt, bland annat med Marilyn Monroe i titelrollen.[18] 2019 kom Norma Jeane Baker of Troy, en bearbetning av Euripides teaterpjäs där skönheten som destabiliserande kraft står i centrum.[24] Senare har hon bland annat presenterat en något vanvördig serieversion av Euripides Trojanskorna.[25] 2024 kom Wrong Norma, där titelpersonens namn dock inte syftar på Marilyn Monroes fördelseförnamn;[26] istället berör denna samling av "prosadikter" en stor mängd ämnen från Joseph Conrad och snö till Carsons egen far.[18]

Andra aktiviteter och uppmärksammande

[redigera | redigera wikitext]

Carson har även verkat som översättare av bland annat klassiska grekiska verk. Hösten 2019 uppfördes en svensk översättning av Carsons nyöversättning av Sofokles drama Antigone på Göteborgs stadsteater.[27] Andra verk som hon nytolkat, ofta med viss kritik från klassicister med större bokstavstrogenhet mot originalen, är Sofokles Elektra (2001) och Orestien (2009) samt flera verk av Sapfo och Euripides.[18]

Många av Carsons egna verk har översatts till andra språk. På svenska fanns i mitten av 2020-talet åtminstone nio av hennes böcker.

År 2000 erhöll Carson det amerikanska MacArthurstipendiet.[18] Anne Carson omtalades under 2010- och 2020-talet återkommande som en av favoriterna till Nobelpriset i litteratur.[22][28][29] Hon tilldelades det 2026, för sina "djärva och infallsrika verk, som i lekfull dialog med den klassiska traditionen har skapat nya former för den samtida litteraturen”.[19]

Privatliv

[redigera | redigera wikitext]

År 2022 fick Carson och hennes make konstnären Robert Currie isländskt medborgarskap. Paret tillbringar delar av året i Island.[30]

År 2024 berättade Carson att hon är drabbad av Parkinsons sjukdom.[31]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]

(svenska översättningar syns i indrag)

  • 1981 – Odi et Amo Ergo Sum, doktorsavhandling, University of Toronto
  • 1986 – Eros the Bittersweet, Princeton University Press
    • 2020 – Eros den bitterljuva (översättning: Niklas Haga), Bonniers (svenska)
  • 1992 – Short Talks, Brick Books
  • 1992 – Glass, Irony, and God, New Directions Publishing Company
  • 1995 – Plainwater, Knopf
Autobiography of Red är kopplad till myten om Herakles.
The Beauty of the Husband (svenska: Makens skönhet) kom 2001.
  • 2001 – The Beauty of the Husband, Knopf
  • 2002 – If Not, Winter: Fragments of Sappho (tolkning av Sapfos fragment), Knopf
  • 2004 – Wonderwater (Alice Offshore) (del två, Answer Scars, ett samarbete med Roni Horn), Steidl
  • 2005 – Decreation: Poetry, Essays, Opera, Knopf
  • 2006 – Grief Lessons: Four Plays by Euripides (översättningar av flera av Euripides dramer), New York Review Books Classics
  • 2009 – An Oresteia (översättning av de grekiska tragedierna Agamemnon, Elektra och Orestes), Faber and Faber
  • 2010 – Nox, New Directions
  • 2012 – Antigonick, New Directions
  • 2013 – Red Doc>, Knopf
  • 2014 – Iphigenia among the Taurians (översättning av Euripides tragedi), University of Chicago Press
  • 2014 – The Albertine Workout, New Directions Poetry Pamphlet #13
    • 2020 – Albertineutredningen (översättning: Mara Lee), Faethon (svenska)
  • 2016 – Float, Knopf
  • 2019 – Norma Jeane Baker of Troy (version av Helena av Euripides)
    • 2021 – Norma Jeane Baker av Troja (översättning: Lars-Håkan Svensson), Ellerströms (svenska)
  • 2021 – The Trojan Women: A Comic (version of the Euripides pjäs)
  • 2021 – H of H Playbook (om Herakles av Euripides)
  • 2024 – Wrong Norma

Utmärkelser[16]

[redigera | redigera wikitext]
  • Lannan Literary Award (1996)
  • Pushcart Prize (1997)
  • Guggenheimstipendiet (1998)
  • MacArthur Fellowship (2000)
  • Griffin Poetry Prize (Men in the Off Hours, 2001)
  • T. S. Eliot Prize (The Beauty of the Husband, 2001)
  • PEN Award for Poetry in Translation (An Oresteia: Agamemnon by Aiskhylos; Elektra by Sophokles; Orestes by Euripides - 2010)
  • Griffin Poetry Prize (Red Doc>, 2014)
  • Nobelpriset i litteratur (2026)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6qj8321, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Babelio, Babelio författar-ID: 34764, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Anne_CarsonStore_norske_leksikon, läst: 16 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Anne Carson hlýtur Nóbelsverðlaunin í bókmenntum – Íslendingar eignast annan verðlaunahafa (på isländska), Ríkisútvarpið, 8 oktober 2026, läs online, läst: 8 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 5 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1224163097749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Poets.org, poets.org poet-ID: anne-carson, läst: 18 maj 2022.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 läs online, ici.radio-canada.ca .[källa från Wikidata]
  8. ↑ Guggenheim Fellows-databasen, Guggenheim fellow-ID: anne-carson.[källa från Wikidata]
  9. ↑ MacArthur Fellows Program, MacArthur Fellows Program-ID: 634.[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, qwf.org .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, www.americanacademy.de .[källa från Wikidata]
  12. ↑ läs online, pen.org .[källa från Wikidata]
  13. ↑ läs online, www.fpa.es , läst: 31 januari 2022.[källa från Wikidata]
  14. ↑ läs online, www.bn.org.pl .[källa från Wikidata]
  15. ↑ Nobel Prize in Literature 2026 (på engelska), läs online, läst: 8 oktober 2026.[källa från Wikidata]
  16. 1 2 3 4 Morra, Linda (2007 (2024)). ”Anne Carson” (på engelska). thecanadianencyclopedia.ca. https://thecanadianencyclopedia.ca/en/article/anne-carson. Läst 6 oktober 2026.
  17. 1 2 3 4 5 6 7 ”Anne Carson”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/anne-carson. Läst 6 oktober 2026.
  18. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Anne Carson” (på engelska). www.britannica.com. 14 september 2026. https://www.britannica.com/biography/Anne-Carson. Läst 6 oktober 2026.
  19. 1 2 ”Nobel Prize in Literature 2026”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/literature/2026/1929949-press-release-swedish/. Läst 8 oktober 2026.
  20. 1 2 3 Aitken, Will (17 oktober 2004). ”Anne Carson, The Art of Poetry No. 88” (på engelska). ""Fall 2004"". ISSN 0031-2037. https://www.theparisreview.org/interviews/5420/the-art-of-poetry-no-88-anne-carson. Läst 6 oktober 2026.
  21. ↑ Wachtel, Eleanor (10 juni 2014). ”An Interview with Anne Carson” (på kanadensisk engelska). Brick. https://brickmag.com/an-interview-with-anne-carson/. Läst 6 oktober 2026.
  22. 1 2 "Anne Carson: Efter elva år gav datorn mig formen", Svenska Dagbladet, Lina Kalmteg, läst 20 maj 2015
  23. ↑ ”Anne Carson förvandlar bitterljuvt begär till vibrerande litteratur - DN.SE”. http://www.dn.se/dnbok/anne-carson-forvandlar-bitterljuvt-begar-till-vibrerande-litteratur/. Läst 22 maj 2015.
  24. ↑ ”Norma Jeane Baker of Troy by Anne Carson” (på engelska). New Directions Publishing. https://www.ndbooks.com/book/norma-jeane-baker-of-troy/. Läst 5 oktober 2026.
  25. ↑ Petrides, Assoc Prof A. K. (2022). ”Euripides Trojan Women: A Comic by Rosanna Bruno and Anne Carson: A survey” (på engelska). Logeion 12. ISSN 2241-2417. https://logeion.upatras.gr/node/301. Läst 5 oktober 2026.
  26. ↑ Kellaway, Kate (26 februari 2024). ”Wrong Norma by Anne Carson review – unjoined-up thinking at its best” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2024/feb/26/wrong-norma-by-anne-carson-review-unjoined-up-thinking-at-its-best. Läst 5 oktober 2026.
  27. ↑ ”Antigone”. Göteborgs Stadsteater. 27 september 2019. https://stadsteatern.goteborg.se/pa-scen/2019-2020/antigone/. Läst 6 oktober 2026.
  28. ↑ Jemal, Hagar (6 oktober 2019). ”Babels litteraturpanel tror att Anne Carson får Nobelpriset i litteratur”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/kultur/agnes-lidbeck-svenska-akademien-ar-bara-barn-som-blivit-gamla. Läst 6 oktober 2026.
  29. ↑ Dawod, Nivette (5 oktober 2023). ”Vem vinner Nobelpriset i litteratur i år?”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/EQM7JK. Läst 6 oktober 2026.
  30. ↑ ”Canadian poet and essayist Anne Carson wins Nobel Prize in literature” (på engelska). Harrow Times. 8 oktober 2026. https://www.harrowtimes.co.uk/news/national/26618890.canadian-poet-essayist-anne-carson-wins-nobel-prize-literature/. Läst 8 oktober 2026.
  31. ↑ Jonas Thente (8 oktober 2026). ”Fem snabba fakta om Anne Carson”. DN.se. https://www.dn.se/kultur/fem-snabba-fakta-om-anne-carson/. Läst 8 oktober 2026.
  32. ↑ ”Anne Carson”. ellerströms förlag. https://ellerstroms.se/forfattare/anne-carson/. Läst 3 februari 2022.
  33. ↑ ”Anne Carson”. Albert Bonniers Förlag. https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/25015/anne-carson/. Läst 3 februari 2022.
  34. ↑ ”Det oförlorades ekonomi – Bokförlaget Faethon”. https://faethon.se/butik/det-oforlorades-ekonomi-anne-carson/. Läst 3 februari 2022.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anne_Carson&oldid=59752322”