Dagens Skivnördsproblem

Dagens skivnördsproblem handlar om att sortera sina skivor. Har testat olika metoder i olika omgångar. Som 17-åring så gick det ju bra, dels hade man inte så mycket skivor, dels var ju nästan allt hårdrock, det var bara nån julklapp från pappa och mamma som inte riktigt passade in. Så det blev mest "hårdrock" och "övrigt". Men nu, med massvis med skivor, massvis med genrer och dessutom all crossover. Vart går t.ex gränsen mellan indie och electronica, eller mellan electronica och ambient electronica och är Isis hårdrock, sludge, post-rock eller nån annan crossover genre? Alltför komplicerat och alltför mycket gränsöverskridande musik gjorde uppdraget omöjligt, så cd-skivorna har fått byta till A-Ö oordning. Håller nu även på med vinylerna, men det finns ju problem även här. Band med siffror i namnet, skall man sätta dom först, alltså före A-ö? eller sorterar man in dom på den bokstav som siffran börjar på? När man sedan kommer till band som har en huvudperson men ändå ett bandnamn, som Modern Lovers ( eller Jonathan Richman & the modern lovers), eller band som heter ett personnamn, men ingen i bandet heter så (t.ex Daniel Amos) eller när bandet heter som en person men med ett "the" före (t.ex. The Karl Hendricks Trio). Listan kan göras lång, men huvudfrågan återstår, vart sorterar man in dessa? Förnamn, efternamn, bandnamn?
Ok, dagens I-landsproblem. Har ni tips, förslag, synpunkter el.dyl, tipsa gärna:-)

Skivor som förändrade världen (del 2)

Den här skivan ser inte ut som något som skulle förändra världen, bara en helt silvergrå framsida, inget mer. Men när den kom i början av 1995 så förändrade den mitt fokus på musik totalt. Uppvuxen med hårdrock, inlurad på synthpop, trallpunk och inspirerad av hard-core vågen i Umeå så tyckte jag att jag hade ganska vid smak, hade även nosat lite på manchesterbanden, shoegazeprylar osv, men inte riktigt förstått grejen. Men när Starflyer 59 släppte sin första skiva (som senare har fått namnet "silver" pga av omslagsfärgen) så var det nog det mest magiska jag hade hört. Med mer dist på gitarrerna än alla metalband tillsammans uppblandat med delay, tremolo och allsköns skruvade effekter skapade dom ljudmattor som man bara hade kunnat drömma om tidigare. Till detta lades till helt sjukt vackra gitarrmelodier och som grädde på moset halvt viskande popmelodier. Starflyer har hunnit med massor av skivor och jag har skaffat de flesta, intresset kvarstår fortfarande men ingen annan skiva har riktigt kunna ge samma upplevelse. Nuförtiden gör dom mer avskalad popmusik som doftar både the smiths och the jesus and mary chain. Det som gör det extra aktuellt att skriva om den här skivan nu är att den i år, 2009, för första gången har släppts på vinyl. (av det lilla bolaget "crossroads of america) Följ den här länken http://xrarecords.com/index.php och klicka på låten "Hazel Would" om du vill höra en låt från skivan. Som sagt efter den här skivan så följde en lång period av gitarrbaserat noise, shoegaze mm.