Ännu mera danger zone

Sprang i skogen idag!

På plussidan;

finfint väder

kände mig stark

höll bra seg fart, fattade att här ska inte jagas minutrar 

rolig runda

på minussidan;

snubblar eller vad jag nu gör efter 5 km och får en rejäl flygtur 

bam! rätt ner i löpspåret med barr och jord

blod!

svullnar på benet

Vad snopen man blir när man sitter där! Mitt i löparspåret!

Vet ni vad det första som jag gjorde så snart jag ramlat klart?

Stoppade löparklockan så klart.

Jag blev otroligt barrig och jordig och satt där och kände efter hur jag kände mig.

Känns helt okej, tittar ner på benet. Shit! Värsta jacket och blodet rinner, att det är fullt med barr och jord hindrar inte blodets framfart.

Sedan borstade jag av mig lite, kände lite på svullnaden nedanför jacket. Hann tänka neeeej! va fasen och sedan kände jag att det känns svullet men rätt.... okej?!

Tog några prövande steg och så skubbar jag vidare, så på med klockan igen och så sprang jag andra halvan av milen. 

Såg väl lite grym ut när jag barrig, jordig, svettig och blodig stannade vid bilen för att ta Mannens stora vattenflaska och skölja mitt rejäla bevis från vurpan.

Eftersom det gick så bra att springa så kunde jag ju lika gärna springa en mil till, jag hade ju inte direkt ont i benet och sitta och vänta på Mannen som redan var inne på sitt andra varv hade jag ju inte lust att göra. Nej, usch vad trökigt.

Nej, bättre då att också få springa. Så jag tog av mig löparskon, sköljde jacket, knöt på löparskon och så iväg igen.

Fick ett bra varv till och med någon kilometer kvar kom Mannen och mötte han undrade lite vart jag hade tagit vägen. Mitt sårsköljande hade väl tagit en stund så jag hade ju tappat i tid (men hey, jag lät inte löparklockan ticka ;))

Hemma blev det tvätt igen, denna gång med alsolsprit - sved lite lagom gött.

Jag avrundade kvällen med en tur till vårdcentralen (bra pepp på insta fick mig att inse att jag nog borde låta någon medicinkunnig ta en titt på jacket).

Det gav utdelning vill jag lova; STORT fint plåster, stelkrampsspruta och antibiotika.

Jord och sår från löparvurpor är ingen bra kombination.

Ja, man har inte roligare än man gör sig men det går ingen nöd på mig, stramar lite bara.

Lite danger zone

Två sjuka barn blev tre.
Igår gick bara en tös till skolan och man kan ju tycka att för den (yours truly) som har två inbokade roliga lopp inom 14 dagar kan det kännas som att det är lite av danger zone här hemma just nu.
Det var nästan så att jag övervägde att ta in på hotell när de hostade och snorade som värst.
Ja, det låter inte snyggt, det där när den knäppa bacillskräcksfyllda modern säger så.
Mest synd har det varit för äldsta som fick ställa in sina Popaganda-planer helt och se sina betalda biljetter fara och flyga. Sedan lyckades hon sälja sin entrébiljett och det tröstade lite.
Minsta piggnade till snabbast och näst största hostar i självvald karantän på sitt rum.

Arbetsveckan toppades av en intensiv fredag, jobbajobbet och sedan flängde jag iväg till grannstaden för att uppvakta vid invigningen av nytt bibliotek i nybyggd skola.
Storartad satsning och bäst var de två ungdomarna som invigningstalade så insiktsfullt om hur man vill motverka vi-dom-tänket.

Mannen tyckte att fredagen skulle toppas med intervaller men jag var väldigt upptagen med att sno till mig de sista solstrålarna i sällskap med lite rosé och ett modemagasin så jag blev sittandes där jag satt.
Idag tänker jag emellertid inte sitta still, det ska springas lite lagom jobbig terräng idag är det sagt.
Hoppas på att få ihop 2 mil.
Rosén är slut, modemagasinet lite tröttsamt och solen inte så på idag och så springer jag ju så gärna.

Fredagsblommigt

Kör på blommigt idag.
Hoppas det passar bra när jag i eftermiddag ska uppvakta grannstaden till deras nya bibliotek.
Gillar trumpetärmarna på denna klänning (förutom blommorna då). Inte så praktiskt kanske men inte måste man tänka så ständigt och jämnt.

blommor Miss Li för Indiska

Stor & Liten

Två ungar hemma med varsin rejäl förkylning, Stor & Liten.
Det vill säga allra största stora systern och allra minsta systern.
Trro de har det rätt bra där hemma när de håller varandra sällskap.
När jag frågade Lilla igår hur dagen hade varit sa hon att "i början var vi sociala, sedan såg vi på film".
Och då hade hon fått välja film.
När jag messar i dag med största, hälsar hon att de ser på Aladdin - ni vet Disneyversionen, den med den oerhört coola Anden.
De delar filmintresset och eftersom största mer eller mindre är uppväxt med den filmen (älskade den som liten) och lilla har den också som en favorit så tolkar jag det som att de har en rätt schysst förkyld tillvaro tillsammans.

Torsdag och augustivädret är fortsatt källa till harmoni

Stilla och vackert ute, jag önskar det kunde vara så här länge, länge.
Igår kommenterade nästyngsta att någon längtan efter vinter och kyla hade hon då rakt inte.
Instämmer men det är bara att åka med.
Först ska det ju vara höst men jag behåller ju gärna värmen.

dagens ränder idag från COS, användbara kjolen från Indiska

Och vädret höll i sig

... för det var en jättefin kväll att cykla hem i.
Folk kastade frisbee i parken eller satt på bänkar och språkade. Folk på uteserveringarna nere på stan. Människor som joggade eller gick med hunden eller barnvagnen.
Kort sagt - det rådde en fin sensommarkänsla i stan.
Jag blev så där lyrisk av den sköna kvällsluften (och önskade att jag hade fått springa en sväng).
Det är ju så att med lite värme, en ljus kväll och ja, man mår fint.

Tills jag kom hem och blev avis för Mannen hade sprungit en sväng och vad som nästan var värre; det fanns ingen mat på bordet. Men åååh, jag har ju jobbat kväll.
Det är något slags löst argument jag, oklart vad jag vill med det men oftast att jag inte ska behöva börja styra med käk.
Jag gjorde något som Mannen diplomatiskt kallar "Mamman uttrycker sitt missnöje" och då mobiliserar den lilla familjen en imponerande duka-bordet-fram-med-kastruller-och-påbörja-matlagning med raketfart.
Som jag förvisso själv deltog i lite lagom mycket så då blev jag harmonisk igen.

Sedan fick vi dagsgammal tårta och te och då kan man inte vara annat än glad.
Dessutom satt alla kvar länge och så pratade vi lite high lights från sommaren och vår ledighet.
Då är man inte bara harmonisk.
Man är lycklig.

Så där ja, nu har vädret skärpt till sig. I mina hoods lyser solen och det ska visst leta sig upp till 20 plus, så ska augusti vara.
Och september också, tack.
Önskar att den här wannabe-förkylningen som jag misstänker rasar runt i kroppen skulle skärpa till sig och fara dit pepparn växer.
Jag vågar mig inte ut på löpning denna onsdag vilket i vanlig ordning utlöser en rörelse av frustration och stress rent mentalt.
Jag är inte sjuk men inte helt på topp och just det där (förbannat trista) mellanläget skulle jag kunna ägna 347 blogginlägg åt. Vilket jag i och för sig troligen redan har gjort.


dagens klänning från COS, liksom smycken, boots från Vagabond

Summan

Trött.
Förkylda barn.
Jaha, nu har skolan varit igång någon vecka och alla ska nöta och stöta nya baciller.
Det är ju som att ha ungarna på förskolan... same same men större.
Också dagens födelsedagsbarn är nedbäddat. Hon piggnade till något vid tårtan men sedan var det bingen direkt.
Och det är fler barn på G med rejäl förkylning.
Ni vet vad det betyder.
Just det.
Äldsta formulerade det så bra.
- Du blir skitjobbig, mamma.

Givetvis; så himla tråkigt när ens barn är sjuka.
Och - de smittas de små rackarna.

Tisdagens långkofta

Idag ser jag verkligen rolig ut där i trappen, har jag Skandinaviens längsta armar eller?!
Kan säkert komma till användning på både jobbet och hemma.

Nu snabbt; gröt.
Sedan; födelsedagssång.
Och ännu mera sedan; jobbajobbet &mötemöte.

svart tischa Wera, byxa InWear, långkofta Lindex

På kvällen

Och där kom måndagens också.
Fast det där var ju förstås före jag bytte till stallet.

Nu har jag slagit in paket till morgondagens födelsedagsbarn (pilligt). Och fixat räkningar (trääligt) och lackat naglarna (kontemplation).

kabelstickat i vitt från COS, svarta favoritbyxan från Monki

Hej då, Birgitta Stenberg

Birgitta Stenbergs romaner hittade jag till någon gång i övre tonåren och jag fastnade genast för hennes berättarstil och allt hon ville återge från sina unga dar ute i Europa. 

Kommer ni ihåg tv-serien Apelsinmannen? Med samma namn som romanen den byggde på - den var bra tyckte jag, både boken och tv-serien. När jag googlar på den ser jag att den visades 1990 - det var ett tag sedan kan man säga.

Men nu har Stenberg lämnat oss och i senaste Vi läser har du en fin intervju (hennes sista?) med Stenberg, läs vetja!

bild lånade jag från Vi läser

Inget i trappan

Jaha.
När batteriet väljer att slockna i kameran blir det svårt att fota i trappan.
Nu tror jag att världen klarar sig alldeles utmärkt utan det så trappan blir det ev först senare idag.
Istället blir det att trampa till jobbet och - halleluja Frisören.
Jag har äntligen tagit tag i detta; min frisör har ju slutat frisöra så jag har varit helt lost.
Men nu så. Äntligen. Har jag bokat tid hos en kollega till min frisör.
Kanske blir det min nya frisör.
Ingen i hela världen kommer märka någon skillnad eftersom det allt som oftast mest handlar om någon slags lätt trimning. Jo, jag kommer märka skillnad eftersom det allra värsta burret lägger sig. Jag är förmodligen en riktigt tråkig kund då jag så sällan testar något nytt.
Senast jag var korthårig var väl 2005 tror jag.

Läsa läsa läsa

Så... hur gick det då med sommarläsningen?

Jag gick ju ut hårt i början av sommaren med Steglitsan av Tartt och med ganska höga förväntningar.

Den var lite trög att komma igång med men det hade nog mer med att göra att jag var enormt jobbtrött och inte riktigt på som läsare. Så det tog en stund innan jag fann mig i berättelsen.

Då, när jag fick flow tyckte jag att jorå. Bitvis var den riktigt bra och sedan for jag upp och ned i tyckarbarometern för boken. Ena stunden; bra och sedan vips ned på urk. Ett tag var jag så less på den där huvudpersonen att jag ville skrika högt men att inte tycka om huvudpersonen brukar inte vara ett problem för mig, nope. Egentligen inte denna gång heller men om jag summerar alla dessa sidor, var det en helt igenom bra bok? Greps jag av berättelsen? Var det spännande? Roligt? Intressant?

Nae. 

Berättelsen kantrar fullkomligt mot slutet och jag kan inte säga att jag är imponerad, faktiskt tycker jag att Tartt tappar greppet om berättelsen och det blir virrigt, rapsodiskt, dåligt.

Ja. Jag vet. Alla tycker att den är skiiiitbra, Tartt är skitfrän men näe. Libby gör't inte.

Tur man tycker olika. Det är bra att tycka olika.

Älskar älskar älskar Sittenfeld gör jag förstås och hon kan nog skriva vad skit som helst och jag spinner som en katt ändå. 

Jag skippade min läsa-i-sommar-planering helt när Systerland landade i brevlådan och jag blev inte besviken.

Hon fortsätter sitt författarskap om klass, etnicitet, familjerelationer, att finna sin plats i livet och hon gör det bra. Lite extra aktuell med tanke på att berättelsen tilldrar sig i St Louis, jag tänker då på den senaste tidens händelser med svarta och vita och den vidriga segregationen i samhället. Säker som attan är hon Sittenfeld, på att hålla ett driv i berättelsen också. 

Gilla gilla gilla skulle man kunna säga.

Det eviga folket är inte rädda sparar jag åt bokcirkeln - snart dags för höstens första träff! Hääärligt! Så mycket kan jag väl säga att den var lättläst och bra. Snabbt om innehållet; unga israeliska tjejer i sin militärtjänstgöring. Också aktuell på sitt vis med andra ord.

Sedan har jag nu i helgen avrundat läsningen av Och bergen svarade av Hosseini och på det hela taget en helt okej bok. Jag tyckte den blev liiite för lösryckt åt olika håll men han är himla bra på att skildra människoöden, absolut. Tyckte definitivt bättre om denna än t ex Tusen strålande solar.

Flyga drake är dock alltjämt hans bästa om jag måste välja. 

Jag är lite känslig för det där poetiska draget som en del författare kan ha och som jag till vissa delar finner hos Hosseini, det är verkligen en hårfin skillnad mellan vad jag tycker är gångbart och vad som jag genast känner att det blir för mycket av allt.

Och nu funderar jag som bäst på vad jag ska ta mig an.

Är lite sugen på Franzen och hans Tillrättalägganden så den får det nog bli.

Libby avlägger helgrapport

Gårdagens konsthändelse var att jag och tjejligan besökte Moderna och såg Nils Dardel-utställningen. Det gjorde mig glad!
Jag är inte på något vis en konstkännare, är mer intresserad av fotografi men det finns en några konstnärer som jag verkligen tycker om och har tyckt om sedan jag var ung, Dardel är en av dem.
Roligt att gå på konstutställning med kidsen också, det fanns detaljer i bilderna som man ville prata om och mycket att beundra och fundera över.
På alla sätt och vis en synnerligen trevlig lördag måste jag säga. Även om vi fick köa på Vapiano i 45 min innan vi fick mat så blev eftermiddagen fin och vi hann gå en liten sväng i några favoritbutiker innan vi tog tåget hem på kvällen.
Yours truly nöp (förstås) i någon grå tröja men besinnade sig.
Skulle kunna ha fullkomligt köpstopp nu eftersom jag inte går igång på någonting just nu.
Eeeeh.... förutom möjligen då ett par nya löparskor, VIP-shoppingen i fredags resulterade te x i träningskläder och någon leokjol såg jag inte röken av.

Söndagen spenderades också på ett ypperligt vis.
Löprunda så klart.
Alla girlsen hade egna planer så jag behövde inte ha något som helst dåligt samvete att jag stack ut och sprang.
Nej, dåligt samvete ska jag inte koppla till löpningen men visst har jag haft anledning att fundera på om jag kör "mitt eget race" i för stor utsträckning gentemot mina kids. Det tar ju onekligen en hel del tid att springa långrundorna. När dessutom Mannen också gör det påverkar det ju självfallet familjen i stort.
Som att äta svinsena middagar är en grej när varken Mannen eller jag vill ändra på våra träningspass för löpningen i vardagen. Inte så smart alla gånger, det ska erkännas. Vi försöker självfallet få till springandet utan att det ska bli alldeles galet men det är inte alltid det går och visst, våra barn är ju inga småbarn längre. De vet var kylskåpet står så det går ju bara att fixa sitt eget mellis om det skulle knipa. De roar sig på egen hand utan att vi måste vara med hela tiden.
Men vi drabbas ändå då och då av tanken "nu prioriterar jag min löpning - är det verkligen okej?" Och då är jag "bara" en glad vardagsmotionär.
Det är väl det där att man vill räcka till för allt.

Idag räckte jag till för en bra runda på 21 km. Det var lagom varmt, solen sken och jag blev inte trött.
Alltså, det är klart att jag blir trött men inte Ausgepumpt liksom. Jag hade ork hela vägen och kände mig inte sliten när jag kom hem. Det är en fett najs känsla när man ändå lubbat 2 mil.
Och då tänker förstås ens alter ego; jaja - betänk nu att du ska snart springa det dubbla!
Men va fa.... -- kan jag få vara lite glad här nu???

Tror jag ska försöka öka lite i fart så får vi se.... hm.
Sen satt jag i solen hela eftermiddagen innan jag fattade att dammsugaren inte tänkte göra hela jobbet själv utan jag blev tvungen att ta tag i det hela.

Uppe med tuppen

Här blev ingen sovmorgon. Jag och alla mina tjejer drar till hufvudstaden för en heldag tillsammans. Deras ömma fader tillika Mannen drar tillsammans med vänner ut på vandring med tillhörande övernattning i naturen. 

Var och roar sig på bästa vis med andra ord.

Fredagkväll

Kokar tomatsås och sippar rött.
- Ska vi se en film, Mannen? (Libby slösurfar på Headweb).
- Ja, gärna, säger Mannen - jag skulle vilja se Pelican brief eller Falling down fast utan att ha sett dem förut.

Jobbet jobbet

Det är något märkligt med fredagseftermiddagarna. Man vill gå hem (helst liiite tidigare...) 

men plötsligt får man flow och hinner jobba ifatt. Det blir lugnt och telefonen tyst. 

Nu har jag hunnit undan med flera små högar. 

Ser mig omkring, det får duga, checkar ut.

Tar helg.

Dagens första mission

...är VIP-morgon hos HM. Jag har några uppdrag från andra familjemedlemmar men jag ska fingra lite på den där leokjolen. 

Och då kan man ju fråga sig varför eftersom

1. det är en sån där tubkjol som jag fortfarande är i någonstans i lärandefasen när det gäller att känna mig bekväm i

2. den har blivit lite haussad och är väl snart på varje bak

.... men å andra sidan är den bra fin - det tycker jag allt.

Eller så tänker man om helt och hållet och kikar lite på den här, den här kjolmodellen är också fin. Risken är dock stor att jag endast kommer ut med vad mina uppdragsgivare har sagt åt mig att göra. Ååååå andra sidan fryser jag inte direkt, det är inte så att jag måste ha en kjol.

bilderna lånade jag från HM

Och så blev det fredag

Men vad har hänt här på bloggen?
Vad är det här för inlägg. Bara trappanbilder på vardagsdagens? Vad trist. Händer inget annat?
Jorå, det är mycket jobbajobbet och sedan är det intervaller, kvällsmat och äppelpaj och hålla- i-multiplikationstabellträning.
I alla fall var det så igår kväll.
Troligtvis bjuder fredagkvällen på något annat...
men här kommer fredagens bidrag från trappan.

långkofta Lindex. tischa Dagmar, kjol Indiska och de svarta träskorna tycks ha vuxit fast på fötterna.

Torsdagens

Ser att idag blir det en direkt kopiering av mig själv från dagarna innan semestern....
Det var då det.
Kan bli bli lite svalt om benen men det är ju bara augusti. Lite rolig tid klädmässigt så här års, jag har både sett linne och kortbrallor på någon och dunjacka på någon annan.

klänning från Åhléns och kofta & Other stories

Onsdagens

Om det kändes ovant men ändå okej att ha långärmat häromdagen känns det desto mindre okej med jeans.
Det känns väldigt höstigt (samt en smula obekvämt faktiskt) och där är inte jag än, jag hoppas fortfarande på det ska komma en liten sommarvärmeboost.

Några morgonpigga (höhö) onsdagsintervaller har dagen inte bjudit på, istället blev det 12, 5 km igår kväll i ett småruskigt väder. Motvind från alla håll men fortfarande kortbralleväder, vackert så.

dagens svarta blanka tischa från Wera, kimono Lindex, brallor Monki, halsband & Other stories

Guldkanterna

BRA sak med vardag;
det blir andra rutiner med kvällsmaten, lite mer ordning och reda.
Ja, det är fortfarande lika ökentråkigt att försöka hitta på vad man ska äta men det är så fint att alltid få en rapport från familjemedlemmarna hur deras dag har varit.
Igår hade vi anledning att sitta länge och höra laget runt hur första skoldagen varit.
Extra mycket redovisningstid och frågestund fick nästäldsta som ju började på ny skola, med helt nya kamrater och lärare. Pirrigt och spännande.
Att äldsta går på samma skola och är nöjd känns förstås fint, att systrarna sedan kramades när de träffades i matsalen värmde modershjärtat mer än de kan fatta.
Lite som när jag som föräldraledig med småsyskonen, såg storasystrarna på skolgården när de gick i ettan och trean på lilla grundskolan mitt emot vårt hus.
Hur de kunde stanna upp i varsin lek med egna kamrater och byta några ord.

Gult på en tisdag

Kör på gult idag.
Och visst kan kläder också fungera som ett slags madeleinkakor för minnet.... för vips! är jag i tanken förflyttad till Wien där jag så glatt struttade runt i trettiogradig värme, ivrigt turistande med hela gänget.
Till Wien vill jag gärna återvända men det blir inte i höst.

gula klänningen är fortfarande fr COS och scarfen Lindex

Rusar

Och som vanligt försvinner förmiddagen i ett nafs på jobbet. 

Kom tillbaka - jag har inte mejlat klaaaart. 

Igår, så här dags var jag någonstans i en nedförsbacke på väg till grannstaden tror jag..... Mmm. Cykeldrömmer lite på betald arbetstid, förlåt kommunen.

Måndag (på riktigt)

Och plötsligt kändes det helt okej att ha en långärmad tröja.
Back to school är det också och med det blir det vardag på riktigt - nu har man två gymnasister och två grundskolisar.

dagens gråa fr Åhléns, ränder fr Lindex

Som ett kinderägg ju!

Utflykt! Motion! Naturupplevelse!
Att cykla landsväg is da shit, djiii - jag kommer definitivt somna ovaggad denna afton.
Idag har Mannen och jag cyklat 12 mil - vilken superfin cykeltur!
Vi drog iväg vid 10 på förmiddagen för att ge oss ut i Östergötland med ambitionen att cykla Roxen runt. Självfallet undviker vi stora vägar, vi är båda sjukligt förtjusta i småvägar vilket passar utmärkt när man vill cykla landsväg.
Hade någon lös plan att äta lunch vid Bergs slussar men det var så deppigt där att vi valde att fortsätta in till Linkan.
Lunch blev det på inte så flådiga men ack så bekväma Burger King utanför typ IKEA.
Rätt najs att cykla mil efter mil och sedan stoppa för en fiskburgare och varm kopp kaffe.
Det är definitivt mer dolce vita över cykling än löpning (vilket inte ska tolkas som att jag släppt löpningen, hell no).
Det regnade i Linkan men vi cyklade ifrån det, över vackra slätten nordost om stan för att tråckla oss fram via småvägarna ända hem till klockan fem. Mmm.
Nu vilar hojarna och jag tänker göra likaså, jag ska inte springa imorgon.

uppdatering: och japp! det gick fiiiint med pedalerna! bra va?!

Avrundar ordinär lördag (4) med en rejäl dos av Retro

Oj.
Ni ser väl Retro (kolla svtplay).
Varning borde utfärdas för den som är känslig för nostalgi, jag vet inte om jag kan sova efter det här avsnittet om Trackslistan.... Se det! Inte (bara) för de fina bilderna från ett vintrigt Nkpg eller spårvagnarna utan också för att få ett ordentligt dopp i 80-talet och alla låtarna.

Bra ordinär lördag 3

Jamen.
Det där gick ju riktigt bra!
Efter förmiddagens SPD-vurpa med efterföljande skrap- och blåmärke cyklade vi ner på stan, Mannen och jag.
Nej, inte på racern, jag tog min fina vardagshoj som jag för övrigt är riktigt kär i nu. Det blir ju så. Jag blir kär i mina cyklar, det är därför förlusten är så svår, så svår.
Nåväl, väl på plats och sprang vi dagens millopp, lokalpatrioter som vi är känner vi att ordnas det ett stadslopp i stan så ska vi springa.
I år hade bansträckningen ändrats och jag har muttrat lite över det.
Sträckan inleds med gatsten och spårvagnsräls och så är det dessutom en 2 varvsbana - jag hade min uppfattning klar; gillar inte.
Men! Så bra att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig.
Loppet var KUL! Jag är nästan irriterande positivt lagd av mig så häpp - det var inte dumt alls.
Det var helt ok att springa i stan, gatsten är tricky men det gick bra. Slingan var fint lagd och nedförsbacke in i mål - perfa!
Att det sedan började hällregna gjorde inget,  äh - jag är inte gjord av socker, det var rent av lite skönt.
Baske mig om inte den här bansträckningen var lite mer lättlöpt faktiskt även om det fanns en seg uppförsbacke så näe - det var kul!
Och Dunderklumpen var visst på annan ort och trots att jag de första 4-5 km inte tyckte att jag hade något klipp i steget så lossnade det så småningom och det blev aldrig tråkigt, tungt eller något annat dumt.
Och tiden, jag som saknat det där lilla extra under den senaste träningen blev faktiskt nöjd med min insats.
Dunka sig själv i ryggen, det ska man göra lite då och då tycker jag.
Dunk på're RunBeth.

Ordinär lördag 2

Jamen då så - då är cykeln utrustad med SPD-pedal, kanske heter det till och med SPD-SL, jag håller på att lära mig lite i taget, det är för landsväg men rätta mig om jag fattat fel.
Nåväl, med sådana pedaler sitter man som sagt fast med cykelskon på pedalen och så snart Mannen monterat fast pedalklossen ville jag träna hur man gör för att klicka fast respektive loss foten.
Först på gräsmattan (Mannen höll i mig och hojen) och sedan med lite trampfart på vår gata.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka trampade jag.
Klick klick.
Klick klick.
Klicka fast. Klicka bort.
Ja, ni fattar.
Hela tiden med 250% koncentration och torr i munnen.
Då fick jag för mig att jag nog måste cykla lite också eftersom det är så kul så jag cyklade min 6 km:s löprunda för att testa det här med fötter fast, fötter loss ute i "verkligheten".

Jodå. Jag fick väl liiite koll på läget, testade att trampa upp i fart och planera fartsänkning och klicka loss men när jag kom till den lokala pizzerian tog kollen slut.
Där damp jag i backen med en smäll när vänsterfoten (som sitter lite hårdare än höger, vi ska justera) inte ville klicka loss. Höger var lös men vad hjälper det när plötsligt jordens dragningskraft gör sig gällande åt andra hållet.
Shit!
Bang i asfalten! En cyklist nere!
Skrapade mig på armbågen och benet men upp igen bara.
Hopp upp på hojen och så klicka fast sig för att ta sista biten hem.
Jaha, det var på det hela taget en både intressant och obehaglig upplevelse får jag väl lov att säga säga.
Nästan befriande att spd-vurpan hände på något underligt vis, så har man testat det också.
Finns en risk att de kan bli flera.
Nu hoppas jag att jag inte har bränt allt krut, både det fysiska såväl som det psykiska eftersom jag ju ska springa ett millopp idag.
Ett lopp som jag verkligen inte tänker ha några som helst förväntningar på mig själv inför (yes yes). Jag är dock p r e c i s  som vanligt stirrig som om världsfreden hängde på loppet.
Ja ja, ibland undrar jag varför jag hålls med allt.

Ordinär lördag

Vanlig lördag kan man säga. Eller vanlig och vanlig, jag ska sticka bort till cykelaffär'n och hänga på låset som om det gällde biljetter till Idol eller nåt.
Jag har fått instruktioner att jag måste vara där precis när de öppnar om cykelproffsen ska hinna montera klossar på mina cykelskor samt fixa pedalerna. Så busy busy är livet just nu för cykelaffär'n. Och det stämmer - det är alltid massiv kö där och i verkstan jobbar det så det visslar om det.
Eftersom jag vill ha pedaler, klossar och skor och allt vad det nu innebär tänker jag hänga på låset.
Sedan ska jag öva att klicka loss mina fötter från pedalerna.
Och springa ett millopp.

Fredagens

Se där, det blev fredag i första jobbarveckan och allt var gott.
När man är ledig är fredagar självfallet trevliga men de kommer fort och så är den veckan också slut.
Fredagar när man jobbar, är förtjänade fredagar som man självfallet omfamnar även om man har aldrig så kul på jobbet sitt.

dagens mörkblå från Zara, grå från HM - idag ser jag ut som riktig bibliotekarie.

SPD

Jag ska (förmodligen, jo men det ska jag ju) titta lite närmare på det här med SPD-skor.
Det är sisånadäringa skor man klickar fast i sin pedal på racerhojen.
Sen är man fast.
Fast, fast är jag ju redan, för cyklandet alltså.

Music at work

Minsann, jag tror Ace Wilder har sound check i parken intill bibblan.
Nu bjuds man på Don't wanna work, work, work
- inte bra för arbetsmoralen, inte bra alls.

Det är en slags augustifest här i stan men jag nöjer mig med underhållningen via öppet fönster.

Rutinerna har sannerligen inte satt sig--- än

Trött.
Jag går upp för sent och går och lägger mig för sent.
Jag har en väldigt dålig trend här nu som jag måste få ordning på.

dagens kjol min gamla trevliga från Weekday, har helt glömts bort i sommar - tills nu. Tröja fr HM.

Jag gillar ju grått

Grå tröja - kan man ha för många? Den här är fin tycker jag, gillar det där lite sköna, slappa stuket på denna.
Annars inget som lockar direkt just, gick en sväng i butiker på lunchen idag egentligen i andra ärenden men tog ett svep i några butiker bara för att konstatera att; nä - inget som lockar just nu.
Ja, förutom möjligen en grå tröja då.
Okej, jag erkänner, jag provade ett par brallor också, de var grå de också.
Ska fnula lite på det.

Bilder från Lindex online shop

Tv-soffan hej!

Tittar på tv-nyheterna, det vet jag inte när jag gjorde senast!
Känns ju nästan lite festligt.
Är det vardag på riktigt nu?

Intervaller och diverse gentlemen

Så jag kom iväg till slut och drog av mina intervaller. Duktig kicka.
Ivrigt påhejad av flera äldre herrar som var ute på förmiddagspromenad! De kom en och en och ibland i grupp, varav ett tvillingpar där en av herrarna pinnade på för att hela tiden gå liiite före sin bror.
Intressant. Till slut undrade jag om promenadklubben för PRO var ute och tränade eftersom det var anmärkningsvärt många gentlemen ute på "min" intervallsträcka.
Och de vill ju gärna heja och ropa något hurtigt (i stil med "blir'e nåt rekord ida elle?") och då måste jag ju leverera så jag försökte lämna komfortzonen och verkligen springa snyggt, haha.

Och när jag stod och pustade efter avklarat uppdrag kom en äldre herre löpandes i fin fart. Han stannade och så språkade vi lite.
Han undrade om jag tränade inför loppet i helgen och ja, jo, det gjorde jag väl men nja, inte vet jag om det blir någon vidare värst bra tid inte ältade jag.
Men huvudsaken är att man tycker det är roligt och mår bra av'et, sa han då.
Och visst är det så. Huvudsaken är att det är roligt! Precis vad jag behövde höra faktiskt. Roligt. Det tycker jag ju att det är!

Så snackade vi lite om banans sträckning och var rörande överens om att årets bana är mer för ev publik än för löparna. Tvåvarvsbana är det också, tvi tyckte vi.
Så önskade vi varandra lycka till och joggande åt var sitt håll.
Himla trevligt det där, oväntade möten.

Onsdagens

Bäst man ser till att nöta ofta på en av favoritkjolarna medan tid är. Sällan har väl en mönstrad kjol varit så omtyckt.

dagens mönster från Lindex, enfärgat från InWear.

Vi har lite problem med motivationen här

Idag väntar jobba-kväll-jobb.
Bästa med det förutom att det blir en liten ledig förmiddag, är att man kan avsäga sig ALLT ansvar som har med kvällsmat att göra.
Så.
Nu har jag avsagt mig det ansvaret.
Sedan kan man ju ägna förmiddagen åt att förslagsvis springa några intervaller.
Men det var värst vad det tog emot att tänka på kvällsjobb och intervaller.
Istället sitter jag här i nattlinne och läser internätet.

Förresten är inte himlen lite, lite annorlunda idag?
Ljuset mellan körsbärsträdets grenar har en annan nyans?
Det är sensommar på väg till höst...

Bläddrar lite till i almanackan

Nu har jag klarat av två arbetsdagar efter vår fantastiska semester.
Jag passar mig noga för att försöka hoppa på jobbhjulet i farten - än så länge försöker jag mest komma ifatt samt vikariera lite för semestrande kollegor.
Nej, det där hjulet kommer att snurra igång med allt mer fart utan att jag måste ge det fart redan nu.
Förresten brukar väl experter uttala sig om att man ska ta det lite vackert så här precis efter en lång ledighet.
Och imorgon är det jag som ansöker om semester igen.
Fast för dagar lite längre fram.

Bläddrar i almanackan

Jahupp.
Det ser ut att blir både det ena och det andra fram över.
Jobb, lopp och happenings. September är det nya maj i vår familj, typ.
Och så noterar jag att jag har ett lopp inom snar framtid som ska springas.
Tja, jag får väl satsa på PS den här gången. PS som i PersonSämsta.
Tränat har jag gjort men inte för fart och kanske inte så medvetet som förra sommaren.
Well well cykelställ (mycket cyklar i den här bloggen just nu) - det får väl bli som det vill med det.
Sedan matar det på fint med lopp och så väntar ju marathon i Amsterdam där framme.
Amsterdam har börjat komma vääääldigt nära i almanackan tycker jag.

Jobbartisdag

Tar tag i tisdagen.
Så där lite lagom. Ska man inte ta det lite försiktigt så här i början?

dagens en riktigt gammal top från Gudrun Sjödén, kjol Asos.

Cykelbloggen

Det är nu jag ska säga till mig själv att gå och lägga mig och inte tro att det går att jobba hela dagen, speedshoppa cykel och sedan springa en mil utan att man blir trött.
Det är faktiskt inte på något vis sovmorgon imorgon.
Va? Måste jag gå till jobbet imorgon också? Jag var ju där hela dagen idag....

Just det.
Har nu skaffat en vardagshoj alltså. Denna gång valde jag förhoppningsvis en inte så attraktiv modell för tjuvar med lite tur kan jag ha den i fler än två år.
Men så underligt det var att hoppa upp och cykla på vardagshojen när man fräst runt på en racer.
Vilken skillnad på cykling, det blev som helt två olika sätt att cykla.
Nej, jag tänker inte på hur man sitter utan mer farten, tyngden, mer själva upplevelsen av att cykla.
Intressant. Det var verkligen som två helt olika cykelupplevelser.
Hann snacka lite med cykelsnubben i butiken också (alltid massiv kö i den butiken) och fick lite goda råd kring min racer som jag hade med mig, jag ledde den med mig IN i butiken, som en hund liksom.
Javisst, för så gör man med sin racer, såg och har sett förut att folk gör det i cykelbutiken. Den är så lätt så det är inget tungt att dra, känns ju lite märkligt dock.
Men det var bra för cykelsnubben kunde kolla lite på hojen och tipsa, nu är jag ev inne på att skaffa mig ett par sådan där skor som man sätter fast i pedalen när man trampar, SPD som det så tjusigt heter.
Jag tänker öva, öva, öva på att klicka bort foten. Känns lite pirrigt för tar man inte bort foten på rätt sätt (kvickt) så kan man ju tippa när man står still. Jag har låtsatsövat lite när jag varit ute och cyklat med racern.
Men nu hoppas jag få ha alla cyklar i fred. Pliiis. Cykelsnubben sa att hans erfarenhet var att väldigt få låser fast sin cykel, man bara låser den. Inte en chans sa jag, jag låser alltid fast hojen och helst i ramen. Nu hjälper ju inte det alla gånger men jag fortsätter att låsa med rejäla doningar i alla fall.
Efter cykelköpet blev det omedelbums ut på en löprunda på en mil, testade att trycka på lite grann och kan konstatera att jag är långt ifrån förra årets form.
Nu ska jag göra som jag borde, sova.

Träningen den fina

Jaha.
Hur ska det bli med träningen nu då - nu när man förväntas förvärvsarbeta också?
Visst är det gott med återställning till vardag.... eller nja, gott och gott. Vi kan nöja oss med "helt okej" - det tycker jag räcker att slänga in så här års.
Nåja, det är nu det blir tufft att hålla ångan uppe, jag vet hur det bli. Jag är trött efter arbetsdagen... dagarna blir kortare.... sedan blir det kallare....
Meh. Stopp.
En sak i taget - inte låta så där negativ nu, det gäller att hänga i nu, hålla motivationen på topp.
Jag har flera roliga lopp att se fram emot och då borde träningslusten finnas kvar även om jobbet tar kraft.

Men om jag ser på veckan som gick;
måndag; paddling hela dagen - oklart hur långt men det kändes i armarna
tisdag; 16 km löpning
onsdag; racerhoj 26 km
torsdag; 15 km löpning
fredag; intervaller
lördag; vila
söndag; racerhoj 57 km

- det kan jag omöjligt leverera kommande vecka.

Back to work

Efter många dagar i shorts och tischa testar jag nu en klänning. Känns ju nästan lite ovant det här.
Jag hade glömt hur det kändes med träskor på fötterna...!
Och hittade till trappan gjorde jag fast jag kände mig tveksam igen.. det blir ju mest samma, samma.

jag idag blir en grå klänning från COS kort och gott.

Detta har också hänt

Någonting dåligt.
Anmälan av cykelstöld - check!

För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Jädrar - det spelar ingen roll hur fläskigt, stenhårt lås jag har. Den som vill sno en cykel ser till att ha rätt utrustning med sig, det är ett som är säkert.
Hemkommen igår kväll sprang jag till min nya hoj för att se till den.
Den står inlåst i källaren.
Det gör inte min vardagshoj. Den står fastkedjad i vårt cykelställ.
Eller rättare sagt den gjorde.
Kvar fanns bara framhjulet - vilket familjen upptäckte när det skulle cyklas iväg till affären.
Jag blir så ledsen. Så himla ledsen.
Det är ju för böfvelen min cykel.
Sedan blir jag skitarg.
Det är ju för BÖFVELEN min cykel.
Någon/några har alltså siktat in sig på min hoj och sedan skruvat loss den från framhjulet. Så var det med det. Denna vardagshoj inhandlade jag i maj 2012 då cykeln jag köpte i oktober 2010 knycktes.
Vi kan stoppa där, det är bara de senaste årens cykelstölder.

suck

Vi byter ämne tycker jag och tar något BRA i cykelsammanhang istället.
Mannen och jag cyklade 57 km på våra racerhojar - check!

Vi cyklade genom ett fullkomligt bedårande underbart vackert östgötalandskap med vida sädesfält, lätt kulliga backar (och några stycken riktigt utmanande) vackra gårdar, med en blå hög augustihimmel och vackra träd och och...
Ja, jag blev som lite euforisk av alltihop.
När man cyklar racerhoj är det lite mer av La dolce vita skulle jag vilja påstå.
Man kan förslagsvis trampa in i en liten stad och förse sig med fika.
Det skulle jag inte kunna göra vid ett löppass eftersom jag i regel är precis dyblöt av svett.
När jag cyklar får jag upp pulsen och det är definitivt hård träning/motion (vi trampar på rejält!) men man blir inte nödvändigtvis lika genomblöt.
Så vi tog en kopp kaffe med lakritsbiskvi, satt och språkade en stund innan vi hoppade upp på hojarna igen.

Det var dagens bidrag till feelgood-avdelningen.

Detta har hänt

Libby har haft semester.
Det har varit en väldigt fin semester.
Nu är den slut. Tut.
Och vad det har varit bra på så många vis!
Jag har fått resa, hänga med familjen, varit ute massor (alltså utomhus!), hunnit läsa (även om Steglitsan faktiskt var lite av en besvikelse så kom ju Systerland och bara dammade till mig med en läsupplevelse).
Jag har också fått träna en himla massa - det gillar jag.
Paddlat också - och sovit i tält.
Cyklat på min nya racerhoj, nött på löparskorna, simmat längder.
Badat en himla massa och sovit! Ätit också! En massa gott. Hunnit med att vara social också.

Om jag skulle vara ledig en vecka till?
Då skulle jag troligtvis köra samma likadant som ovan nämnts.

På landet

En dagens på landet. 

Slår dank hos mormor & morfar. Lite av det ljuva livet skulle jag vilja säga.

Post paddlingstur

Och vad gör man när man inte paddlar?
Man kan

• låta väldigt mycket, inkl bloggen gå in i fullkomlig sleep mode och undra om väldigt mycket, inkl bloggen kommer att vakna till igen - ever
• älta att semestern rinner bort och fort går det
• välja den kallaste kvällen på hela sommaren och ha en grillfest med fina vänner
• löpträna
• bli med racerhoj och träna på det

Tillbaka från vildmarken - sedan rätt länge

Nej, vi stannade inte i vildmarken. Vilket man kanske kan tro då bloggen slumrar i bästa augustistil.

Efter att ha fixat tältnatten var jag rätt nöjd med mig själv. Man vaknar och somnar och vaknar och somnar och vaknar och... ja - ni fattar.
Jag förstår att man vänjer sig och yadayada och även om jag har finaste uppblåsbara liggunderlaget så är tältning inte riktigt min grej men nu hade jag gjort det och var nöjd.
(Bara för att senare få höra att brorsan och hans trebarnsfamilj sovit en hel VECKA i tält - då kände jag mig mäkta imponerad!)
Det är ett himla pyssel att få och upp och få  ned hela base camp också. Jädrar - Mannen och hans polare brukar göra det där i snö och kyla. Fatta! Snö och kyla!
Jag är imponerad men känner inte att jag själv har lust att testa.
Paddla i stillsam å är trivsamt, i trakterna vi paddlade är det så vackert. Det är rent av meditativt - det gillar jag. Sedan blir det ju lyft.
Ibland små ibland inte så små. Här någonstans fick jag überont i ryggen av allt släpande av kanoter på hjul.
Och att paddla i motvind i sjö med vågor kommer inte högst på listan av mysiga saker. Man (jag) känner mig rätt utsatt i kanoten. Den sortens paddling har vi testat på tidigare så det var skönt att helgens paddling innehöll ett minimum av den sortens paddling.
Efter bad och snabb lunch for vi diiiirekt till familjeträff med tillhörande grill och finmaten.
Visst ja; vi såg en alldeles tvättäkta liten bäver som kom vaggandes in på  base campområdet. Den var blank i pälsen och försvann ner i spat efter att förvånats över att det satt en massa folk där den just tänkte gnaga lite bark på kvällskvisten.

Vildmarken

Paddlat i å (kul), i sjö med tusen miljoner näckrosor (inte kul), fikat och badat.

Mannen har räddat en polack på badflotte. Och nu steker vi korv, inte grillar eftersom det blåser och skogen är snustorr. 

Baslägret är klart sedan länge. 

Wilderness!!!!

FriluftsMannen fixar i köket

Vi har inte släppt rutinen med läsa och springa.
Nej. Nej.
Idag stack vi till skogen Mannen och jag och sprang lite terräng.
Det var svalt  skogen hade jag tänkt blogga men det var inte sant.
Det var VARMT i skogen, men fint.
Nu bryts emellertid vår lunk, jag måste förvandla mig till FriluftsBeth för jag, FriluftsMannnen och alla ungarna ska ut på paddling.
Denna gång MED tältövernattning.
Just nu donar och fixar FriluftsMannen där ute i köket.
Mitt bidrag är en god kaka (se insta för bildbevis).
Var och en gör det han eller hon är bäst på.

Första augusti och det är Drömläge

Jomenvisst.
Vi kom ju hem från vår road trip i måndags. Barnen jublade när vi åkte över Öresundsbron och de plötsligt kunde ha kontakt med näääätet igen utan att vara hänvisade till wifi.
Håhåjaja.
Jag jublade också.
Och att komma hem är också alltid fint.
Sova egen säng. Skrota runt. Alla i flocken sprider ut sig. Vi river upp packningen omedelbums och säger hejsan till kompisen Tvättmaskin.

Sedan har vi hittat en väldigt fin lunk och rutin dessa dagar.
Mannen och jag går upp, tar liten frulle, cyklar till utomhusbassängen, simmar våra längder.
Cykla hem, stor frulle i trädgården  med tillhörande läsa bok-sittning. Sedan springer man sin löprunda. Och så blir det sen eftermiddag man fixar matsäck och så åker alla eller delar av familjen till lilla badstranden.
Nästa dag.
Samma sak.
Nästa dag.
Samma sak igen.
Fast idag; avbrott i rutinen. Min löpning får utgå eftersom jag ska springa långt i morgon istället.
Drömläge med andra ord. Sova, äta, träna, läsa.