Onsdagstrappan

Med tanke på gårdagens andliga (och matiga) spis känner jag mig idag både mätt och uppfylld av tankar och bokprat.
Och så förstås är tröttmössan på.
Jag är med andra ord laddad för möten i grannstaden och jobbkväll i hemstaden.


dagens prickar är säkert från HM, grått & Other stories, klänning COS

Kalla och jag

Läser att det kan vara Charlotte Kallas största dag i karriären.

Shit vilken press, hur pallar man sånt?!

Själv har jag som vanligt en mötesdag i grannstaden. Ordinär tisdag alltså.

Trappan

Jaha, då var en sjal på igen.
Längtar efter.... vårkläder tror jag.
Långt kvar.

dagens stickade Åhléns, vinrött & Other stories, sjal Sisters, jeans Esprit

Det är måndag igen

Det sägs att våren har kommit.
Jag vet i alla fall att koltrasten har hitta till min trädgård.
Djii, vad det drillades vackert vemodigt tidigt denna morgon. Det var inte en strimma av ljus på himlen, men koltrasten var vaken, han föredrar ju mörkret.
Obeskrivligt vackert att lyssna till.
När jag väl vaknat ordentligt, såg jag att det var i rönnbärsträdet han satt. Honorna - är de liksom tysta hela tiden?
Får googla det där tror jag.
Vår eller inte, jag kvittrar inte riktigt än och jag kan inte än på länge lägga undan varma koftor. Gör ett försiktigt försök att inte ha sjal idag, vilket jag iofs gillar att ha året runt... Well.

dagens kofta Åhléns, blus Soaked in Luxury, kjol In Wear

After run

Då ältar jag min löparprestation och känner att ett marathon känns just nu rätt långt borta. Kroppen är så glad, så glad när vi kommer hem igen.
Pannbenet vänder sig bort i vrede, inte nöjd alls.
Foten tjafsade lite grann, började gnälla efter 13 km, jag har sagt åt Foten att det där är bara någon slags träningsvärk, lägg av att gnälla.

Nu blir det desto roligare after run.
Vi lämnar det helgröriga hemmet och går på bio istället.
Det är lite av ett risktagande eftersom jag alltid är så gäspig efter långrundor. Får jag nu sjunka ned i en mörk biosalong finns det en möjlighet att jag somnar.

Lördagsstatus

Så.
Efter att ha levererat så det smällde i jobbmejlen igår gick jag med raska steg ut från jobbet vid 15.
Då fick det räcka med jobb.
Och hade istället fredagsträff med tillhörande fika med äldsta dottern - ett alldeles utmärkt sätt att avsluta arbetsveckan.
Nu.
Laddar.
Efter att ha daskat på med Voltaren under veckan som gått, avstått från all löpning känns foten...
jomen, den känns ok, bra. Trötthetskänslan är borta, jag går förstås runt och känner efter precis heeela tiden och får stundtals inbillningssjukan men nej. Det känns ju bra.
Känner mig nästan lite duktig som faktiskt så moget tog beslutet att hoppa över all löpning.
Det är inte riktigt likt mig.
Och nu.
Väntar en långrunda. Jag har just nu lite svårt med motivationen, har förlagt den här någonstans och
ska leta upp den nu.
Ute är det en disig himmel som solen bryter igenom. Snön är borta, Skidkungen aka Mannen tänker leta efter den, själv ska jag nöta asfalt.
Känns som vi redan är en bra bit in i mars

Trappan på Fredagen

Så fort jag vaknar tänker jag på jobbet.
Problemsökandet, önskan att hjälpa kollegor på andra bibliotek, att få till det så allt fungerar som det ska, kontakten med våra leverantörer.... mejlandet.
Jag ska inte tråka ut er med detaljer men det har varit mycket nu en tid och tidigare, och jag vet inte riktigt vad jag menar med tidigare, men trodde i alla fall att vi skulle ha varit förbi den fasen i jobbet vid det här laget.
Men mitt i allt mejlande, jag ser ljuset i tunneln.
Det ordnar sig.
Jag ska bara fatta att man (jag) inte ska ta i för mycket (mao, tagga ner jobbandet) men ibland är det svårt (för mig att fatta det).
Jobbar på det också.

dagens i trappan en liten jacka från Monki och jeans från Flash

Vem har sagt att det ska vara enkelt

Stackers.
Mannen aka Skidkungen har det motigt.
Ikväll skulle han träna med gummibanden och råkade draaaaa ut gummibandet så pass att handtaget
 - smack - gick sönder och från hög höjd (Mannen är lång) skjuta iväg med väldig kraft och slå ned med en rejäl smäll rakt ned på foten, nära stortån.
Vilken då självfallet svullnade upp diiiirekt.
Det är himla opraktiskt med en svullen fot om man känner för att springa/åka skidor inför Öppet spår.
Mycket opraktiskt.

VM you say?

Själv platsar jag i mejl-VM, från tidig morgon till sen kväll har jag idag mejlat, mejlat, mejlat och så har jag just det, mejlat.
Allvarligt talat. Jag vet inte om jag orkar mejla mer imorgon.

Torsdagstrappan

Det hade sannerligen suttit fint med sovmorgon idag, hela huset liksom andas sovmorgon med alla sportlovslediga typ.
Men jag försöker kamma till mig och göra mitt dagliga värv i stadens bibliotek.


dagens grå COS, svart HM, rutigt Lindex, dagens sjal ska inte förväxlas med gårdagens. Onej, den här har ett heeelt annat uttryck och kommer från Esprit.

En helt vanlig onsdag

Är det en vanlig dag?

Jo men visst är det så.

Jag råkar fylla år lite grann och jag vet inte vad jag tycker om det egentligen, det är betydligt roligare att fira andra.

Jag känner mest.... äh!

Alternativet är naturligtvis betydligt tristare men jag brukar jag drabbas mer av något slags.... vemod tror jag.... Över tidens förgänglighet, allt som rullar på, livet, universum och allting... drömmar och önskningar och den där önskan att ta vara på varje dag... och yada yada. 

You get the picture, antar jag.

Det har inte bara med stigande ålder att göra, nej så här har jag nog känt sedan jag själv blev förälder.... det där lite svårmodiga har jag i mig och det kommer som sagt lätt över mig när det vankas födelsedag, min egen vill säga.

Nog ältat om det. 

Jag jobbar kväll och sedan ska jag titta på mästerkocken.

här sitter jag i morse med kaffekoppen och firar mig själv lite

Trappan

Det var så himla najs med en utekväll igår! Mer sånt!
Vi gjorde emellertid en del felprioriteringar för vi ramlade in alldeles för sent till rolighet no 2; konserten med First Aid Kit och fick självfallet usla platser.
Som någon intill mig i publiken sa; "men det är väl trevligt här i foajen...." Meeeh.
Sicket medelålderaktigt beteende av oss att tro att vi skulle kunna slinka in bara.
Skyller det på att vi hade så förbaskat trevligt med vårt sällskap på restaurangen.... så gött att sitta där och snacka och äta gott.
Nåväl, jag och väninnan sliiiingrade oss fram till en något bättre plats.
Konserten var fin - systrarna Söderberg är samspelta och sjunger så bra men det var en rätt kort föreställning. Kan tycka att konserten faktiskt hade fungerat alldeles utmärkt även om det hade varit sittande publik också (ännu ett uttalande från den medelålders och bekväma publiken).

i Trappan; någon slags klänning från COS, som får mig osökt att tänka på heltäckningsmattor....

Bara roligt i Bullerbyn

Det vankas en kväll på stan minsann, man tackar!
Libby ska ut på lokal x2 - både restaurang och konsert, på en tisdag!
Jo jo.

Skoliosen skoliosen

Nu har dottern fått en tid för utprovning av nattkorsett och jag har ringt och ställt en massa frågor (så klart), fick prata med den raraste av sjuksyrror så den biten känns ok. Vi ska inte sova över än utan det kommer senare och dottern, hon tar lite sats inför det hela och gör sig beredd, det kan man ju förstå.

En fots påverkan

Måndagen ägnades förstås åt att känna efter hur foten kändes hela tiden.
Jag har lagt in en protest mot kroppen, lägg av att krångla Kroppen.
Inte en vår till med en massa inställda lopp, okej?!
Jag vet egentligen inte om jag har anledning att oroa mig, foten känns underligt trött, svårt att veta och man (jag) blir så otroligt (jobbigt) nojig och då känner jag kanske efter för mycket.
Och även om foten inte känns helt 100 just nu så måste jag väl inte skrämma upp mig själv så till den milda grad att jag tänker att det är en massa skit på ingång.
Och med skit menar vi inställd träning, tebaks till bara rehab, tebaks till ingenting nähäj liksom.
Stopp. Inte tänka så.

Svårt att vila foten i mitt jobb också när man går och står mest hela tiden.
Jag kastade mig självfallet på telefonen för att ringa min sjukgymnast - ja, jag brukar ju göra det så här års typ, suck.
Men där var det svårt att få tider, verkar som att min sjukgymnast är på väg att lämna nuvarande mottagning (starta eget?!) och så här rörigt kan vi ju inte ha det -  jag bara måste få veta vart min sjukgymnast tar vägen.
Så vad gör vi nu? Jag gör som min egen bloggdoktor Miss Match säger; tåvhävningar (fast det gjorde jag ju redan) och så kör jag med mina birkistofflor inne.
Och så har jag inläggen från löparskorna i andra skor också.
Och så tänker vi positivt och vilar från löpningen ett par dagar.
häpp häpp

Trappan

Redo för dagens tisdagsmöte.


dagens i Trappan; 2xlångärmat, en från COS och en från Sisters, brallor Monki, sjal Wera

Foten i kläm

Jag känner av en slags konstig trötthet i höger fot. Har gjort det någon vecka men det gör liksom inte ont men det lurar en märklig känsla under hålfoten med något drag bort åt hälen men jag har alltså inte egentligen... ont.
Och genast sätter hjärnan igång med att känna efter ännu mer, vill ha diagnos, vill ha klarhet.
Mest av allt vill jag att det slutar kännas så där diffust kanske-en-massa-krångel-på-gång-obehagligt.
Djisus, jag orkar inte med något sådant krångel.
Kroppen skärp dig.
Jag ordinerar vila.

Sportlovsmorgon

Här sportar ungdomen sportlov, en annan tar spånkan till jobbet utan att passera sovmorgon.


dagens jeans Esprit, tröja Lindex, kofta och scarf Åhléns

Det har varit helg

Här i min lilla hörna av världen har jag haft helg.

Sprungit har man gjort och jag fick lite feeling där på lördagen (10km) vilket lyste fullkomligt med sin frånvaro idag (24 km). Det var kul fram till 18 km men vem har sagt att det ska vara skoj hela tiden. Tung, Långsam och Trög is my middle name.
När jag kom hem (läs: stapplade in på stumma ben) var tv:n på och det var skidor.
Ljudet av skidtävlingar på tv:n får mig alltid på fint humör, trots att jag inte är så vansinnigt intresserad av att åka skidor själv. Beundra andra som gör det så mycket bättre gör jag dock gärna även om jag inte direkt har någon koll på varken skidhjältar, tävlingar eller specifika tv-sändningar.
Nåväl, jag tror det är något djupt förankrat i barndomsminnen som kickar igång den där trivselkänslan.
Det känns som att det alltid var en solig vinterdag utanför, man visste att man borde gå ut men istället satt man inne och kollade på skidor, mamma gick nog mellan tv:n och annat pyssel och vips så vankades det eftermiddagsfika.

Min söndag ägnades inte åt eftermiddagsfika men jag såg till att återhämta mig där framför tv:n en stund i sällskap med ungar och Mannen aka Skidkungen.
Gjorde inte många knop efter det där.
Orkade äta och se film typ.

?

Världen där ute... är det bara pure evil?
Känns som att det fullkomligt skenar åt helt fel håll, Köpenhamn, Ukraina, flyktingar i gummibåtar på Medelhavet och så kan där kan man fortsätta hur länge som helst känns det som.
Läskigt. Otäckt. Underligt. Hemskt.

Fredag i Trappan

Jaha då var det fredag.
Jag vaknade, på tok för tidigt och önskar att jag kunde skriva att jag är pigg.
Jag väljer dock att formulera mig lite mer försiktigt och istället för att fokusera på om jag är trött eller ej så är jag glad att det är fredag.

dagens leo HM, stickat Lindex, kjol & Other stories

Torsdag i Trappan

Det lär inte bli så mycket action här på bloggen idag heller, en flinande Libby i Trappan och sedan var det inte mer med det. Det blir ju inte det, en jobbar och står i mest hela tiden.
När jag jobbat kväll igår blev det förstås som den vanemänniska jag är, Mästerkocken på play och sedan godnatt diiiirekt. Spannend nicht wahr?
Idag blir det möte hela dagen lång.
Och till detta krävas en skön klänning.

dagens trappie; långärmat och klänning från COS, sjal Alice Bizous

Onsdagtrappan

Jamen, gårdagen var inte så pjåkig!
Med rätt attityd kommer man långt, det kommer bli intressant att ta del av forskarnas resultat så småningom. Hann med ett intensivt eftermiddagsmöte också så man får väl vara nöjd med gårdagen.
Bjudlunchen gav väl däremot en del att önska, massor av potatissallad serverat med en liten bit stekt zucchini och tre bitar av en delad champinjon. Smaskens!
Det är inte alla entreprenörer/serveringar/matlagningsställen/what ever som vet hur det där med lunch ska göras.
Visst ja, glömde att det låg några bitar hårdstekt paprika i också.
Trots undermålig lunch sprallade jag i alla fall ut på en löprunda vid hemkomst.
Och fast det tyvärr hade hunnit mörkna kändes det ändå som.... lite vår?! i luften.
Halt som attan på sina håll, det är marigt när det är dagsmeja och det sedan fryser på lite fram emot kvällen.
Trevlig runda var det på alla sätt och vis ändå.
Jag älskar att springa om det nu skulle ha undgått någon.

dagens Trappie (thanks Frida!!) är en randig tröja från Lindex, kjol från Asos.

TisdagsTrappan

Yo, you go Tisdag.
Här blir det någon slags mötesdag med föreläsningar om följeforskning eller vad det nu var.... njaaa.
Vi får väl se. Det kan vara dyrbara timmar som man kan lägga på annat men det kan ju också bli givande.
Vi får väl se, här gäller det att jobba med sin inställning.
Piper över till grannbyn gör jag i alla fall.

tisdagens; långärmat och klänning COS, sommarens favoritscarf Lindex.

Nu blir det åka av eller hur familjen ska synka sin sommarledighet

Dags att lämna in datum på önskad semester.

Jag brukar ääälska det. 

Nu oroar jag mer för hur vi i helsefyr ska få till det, jag vill ju att kidsen ska vara lediga tillsammans med mig! 

Ja, och Mannen såklart! 

Vi som vill resa, nu är det inte bara min och Mannens semesterplanering som ska gå hand i hand, nu ska också sommarjobbssökande ungdom räknas in.

Jag vet, dagens i-landsproblem kanske men så är jag också lite egotrippad när det kommer till den här sortens spörsmål.

Vi börjar veckan

...i Trappan.
Sedan lägger vi i en högre växel och så omfaaamnar vi måndagen.
Två bra grejor;
1) Skidkungen är hemma!
Svenska skidlandslaget var där!
Och amerikanska. Jojo.
Mannen är nöjd. Men trött, han ser redan fram emot att få och lägga sig ikväll.
2) Och om jag inte alldeles inbillar mig.... det ser faktiskt ut som att det ljusnar där borta på himlen.
Det var som attan!

Helgerna liksom, de springer förbi så fort

Idag har det varit en så solig söndag

...och jag var ju ute och sprang.
Gött med sol i ansiktet.
Såg att Pernilla föredrog att softa inne med en bok (gött det också!) och att med stora barn slipper man vinterutflyktsgrejandet. Så sant, så sant.
Jag är så mycket mer för sommarutflykter!
Då vaknar jag till minsann och kan stå och greja både med enkla och mer avancerade matsäckar, så mycket mera Libby.
Med större barn - vill ni gå ut mina små innekatter?
Nej, säger kidsen och vrider obekvämt på sig.

Åååååkej, fine, jag tänker inte tjata! tänker jag och får njuta av vintersolen på mitt vis utan att försöka övertala någon.
Visst har vi genom åren genomfört vinterutflykter,  då när kidsen var små, med varm choklad, apelsiner, pulka och the whole tjäbang som vi säger.
Men dji! vad Mannen och jag fick köra STORA övertalningskampanjen för att få ut alla fyra.
Och så skulle man synka så att de var på gott humör alla fyra - och helst samtidigt.
Visst har det varit fina utflykter (och en del totalt misslyckade) inte tal om det meeen,
alltså slitet innan!
Nej, jag kan inte säga att jag saknar just den delen faktiskt.
Kidsen har alltid varit lättare att dra med på sommarhittepå, det kanske överfördes direkt med bröstmjölken vad vet jag.

Det var de här jag tänkte på

Frågan är om de här byxorna gillar mina ben? Jag har sett att de hänger på Åhléns och då kan de ha blivit påverkade av andra brallor och det vet vi ju att Åhlénsbrallorna gillar inte mig.

Skoliosen, skoliosen

Nu väntar vi alltså på att få en tid för inprovning av en nattkorsett.
Har ni sett hur de ser ut?
Comfy far inte precis genom huvudet på en.... men man förstår ju också att det inte heller är dess primära uppgift.
Min tös har varit på röntgen för kontroll ett par gånger med några månaders intervaller det senaste året och i veckan var vi alltså hos en specialist.
- Är det konstaterat att min dotter har skolios, var jag tvungen att fråga. Jag ville veta om det var ett solklart fall eller inte.
Och det var det, ingen tvekan längre.
Vi fick ett mycket bra snack hos läkaren och så gick vi hem och tänkte.
Tösabiten behövde inte många timmar på sig att bestämma sig för att göra ett försök med en nattkorsett. Inte så himla superskön historia det där med nattkorsett, det har vi förstått.
Vi kommer få sova över på sjukhuset en natt för inprovning och röntgen. Man sover inte så bekvämt den första tiden, det har också vår läkare gjort helt klart och så får vi nog räkna med att det är nattkorsett som gäller i sisådär 2 år .
Det är inte precis så att min dotter hoppar över små hus av förtjusning men hon förstår...
this is it, liksom.
Hon måste testa och så hoppas vi hejda skolioseneländet.
och just nu tänker vi inte på det där med operation
Och mitt i alltihop;
jag är så tacksam att det finns hjälp!

Söndagsrundan eller Jag springer långt och gör upp med mig själv

- Alltså Överjaget, jag måste sluta tänka att farten är fel, att jag inte duger. Det blir liksom fel inställning. Jag är ju faktiskt en medelålders glad motionär.
- Ja, jo.... men å andra sidan så måste du ju hålla med om att den där önskan och drivet om att bli om aldrig så liiiite bättre fungerar ju faktiskt också som en slags motor... och ibland morot!
- Hm... ja, så kan det väl vara men kan vi inte komma överens om att det här är okej åtminstone, jag klämmer ju för höge farao 5 mil i veckan nu, idag blir det 23, 5 km och just nu är det faktiskt motvind.....förresten så måste jag tänka på att inte slarva med mina små styrkeövningar.
Det var faktiskt när jag växlade upp ytterligare i mängd som jag drog på mig Surbenet förra året.
- Stopp! Don't mention the Surben!  Vi pratar inte om det, okej.
Förresten är jag inte så säker på att det var just mängden löpning så fortsätt du och spring.
Det kanske var mängdökningen eller så var det de där dumma dynamiska övningarna som var boven - liksom varför skulle jag hålla på med dem.... eller så var det att jag körde backe för mycket eller...
- Ja, men jag måste börja lägga tid på rehabövningarna...!
- Meh! Älta! Kör rehabövningarna då istället för att tjata om dem.
- Jag vet, sluta tjata. Soligt idag förresten.
- Jag vet. Det var jag som kom på att det var bra att ta cykelsolbrillorna.
- Men jag ser lite knäpp ut i dem till löparmössan.
- Äh, vem bryr sig, se så nu svänger vi in här, nu är det bara 7 km kvar, det här går ju fint.

Ännu mera tv

Upptäckte just att SVT ska visa Working Girl ikväll.
Den är från 1900-talet.
1988 närmare bestämt och var ju en av mina favoritfilmer när det bedrog sig.
Jag tänker självfallet sitta kvar i soffan och njuta av Melanie Griffiths u.n.d.e.r.b.a.r.a. frisyr.
Blir ju som kompisar från förr liksom.

Kul

Oj.
Vilken rolig inledning.
Köllar på Melodifestivalen
nej, jag tänker inte börja säga Mello

Home front

Vi liksom hänger tillsammans.
Da girls och så jag. Det gillar jag.
Men inte Mannen, han är på skidskola långt norrut och jag hoppas han slipper Ole.
Ole, det där blåsiga ovädret.
Alldeles nyss verkade det som någon kusin till Ole for förbi, ska det bli skitväder här också?
Lägg av, jag ska springa imorgon, om det ska blåsa, blås nu.
Annars då?
Dagens bortom allt-förstånd-tröök; städade kylskåpet.
Sweet djisus, det är fanken obegripligt tråkigt att städa kylskåp. Men nu är det klart.
Och kidsen erbjöd sig att ansluta till operation hushållsnära tjänster så den biten gick som en dans.
Notera; erbjöd sig självmant. Plötsligt händer det.
Och nu blir det soffhäng tillsammans. Troligtvis kommer någon att klämma igång Melodifestivaltjosanet och så sitter vi där och kommenterar precis allt och hör knappt ett smack av vad alla sjunger.

Gårdagens i Trappan

Hittade en dagens i kameran, fast det är ju förstås gårdagens, idag blir från pyjamas till löpkläder till slapparbrallor till pyjamas igen.

Hear this, hear this - ny favoritblus på ingång, hade min reafyndblus igår och kan inte låta bli att tänka på att det också finns byxor i samma mönster.
Kan det vara något för Libby, att ha i ett mönsterkit? Jag vet inte om det funkar för mig, blus och bralla i samma mönster... kan man ju gå och lura på medan man dammsuger denna soliga lördag.

Trappan igår; blus från Soaked in luxury, varm kofta Åhléns, brallor Monki
note to myself; dags att ringa frissan och bli mindre trollig i håret

Klart man firar!

Det är ju Löpningens dag idag.
Det firade jag med att ta mig en morgonrunda på 6,5 km med solen i ögonen och vindstilla. Låg nog runt nollan och om jag stängde av musiken så hörde jag småfåglarna gå bananas med sitt kvittrande.
Sedan blev det grötfrulle och lång sittning med DN och varmt kaffe.
En utmärkt start på helgen med andra ord.

Förresten

...fick jag för mig att prova de däringa snygga rosa byxorna på Åhléns.
Det var dumt gjort.
Jag veeet ju att Åhléns brallor i regler inte gillar mina ben.
Att, när jag nu tänker närmare på det, inte många byxor alls som gillar mina ben.
Va fasen är det för dumheter.
Men så är det. Man ska ha pinniga alt smala ben för den där sortens brallor.
Hängde tebaks, men fina är de.

On my mind - en lista

Jag skulle kunna göra en lista?
Samla tankarna lite?

Veckans bästa; stortösen fått sitt körkort
Veckan sämsta; nästyngsta nu fått diagnosen skolios och nu väntar vi på att hon ska få prova ut en nattkorsett.
Lilla vännen.
Veckans läsning; allt jag kommer över om skolios.
Veckans arbetshjul; det var fanken vad det snurrar.
Veckans hoppa över; Trappan.
Veckans återhämtning; vad vore jag utan löpningen?
Veckans överraskning, djii det är ju fredag imorgon.
Veckans not-so-much-överraskning; Jag.är.trött.

Minsann!

Min stora tös har fixat körkortet!
Kändes vääääldigt konstigt när hon stod där och borstade av snön från bilen tidigare i afton, nu skulle hon testa att köra alldeles själv i bilen!
Duktiga unge!

Det är kolsvart ute, snöar och jag sitter i köket

Jag är inte riktigt säker på varför jag steg upp.
Eller jo.
Jag ska ju till jobbet. Men varför gick jag upp så tidigt? Två kids har studiedag, ett kid har prao och börjar 10 och klarar dessutom skivan själv. Det är bara ett kid som ska väckas och inte behöver jag gå upp aptidigt för det?!
Och Mannen bara sover och sover.
Och ute snöar det. Igen.
Och igår var en bitvis jobbig dag. Jag hade svårt att komma in i kurstänket eftersom jag innan hade fått lite tuffa besked som snurrade runt innan jag kunde vara en duktig och mer närvarande kursdeltagare.
Och sedan blev liksom kvällen sen och tisdagen bara höll på och höll på och jag skippade löpningen och åkte runt och hämtade alla mina barn, vilket jag ville göra.
Hämta in dem.
Visst ja, nu vet jag varför jag gick upp så tidigt.
Jag ska ju springa på morgonen.

Måndagarna

... då hinner man bara blogga Trappan.
Guu så spännande jobbdagen var (kanske är jag lite ironisk här fast i nästa mening är jag helt sanningsenlig) Jag var effektiv och tänker vara ännu mera effektiv på onsdag, yes sir!
Imorgon är det kurs.
Nu är det soffan och Sherlock.

Rutor i Trappan

Jag sportar reafynd i form av kjol med rutor.
Man säger inte sportar längre va?
Bra, jag har inget emot att vara en smula otidsenlig - jag spelar t ex fortfarande Word Feud, det är väl bara jag och min motspelerska som gör det fortfarande, according to mina kids.
Hur som helst har de där rutorna har hängt där på sin galge i butiken och sett ledsna ut, ingen köpte fast det var rea, så i torsdags förbarmade jag mig över dessa rutor.
Nu är jag inte eeh.... ivrig men ändå på, det är dags att få komma till jobbet och skotta i mejlen.


dagens rutor kommer från Lindex, lurvet Jeane Blush, sjal Mango

Färdigladdad

Åkej,
Då har man laddat klart, sovit, ätit, sprungit, kollat film och lackat naglarna. Då är man typ redo att suga tag i jobbveckan.
Det kan behövas, jag måste kavla upp ärmarna och hinna med mmmmaass... mycket.
Först ut måste jag greja delar av statistiken till KB*.
Jag verkligen högaktar KB men djiii statistiken gör mig tokig.
Ska kombinera det i veckan; göra massor och undvika att bli tokig.


*Kungliga biblioteket så klart

Hej februari, jag inleder dig med 22 km i alla slags former av snö

Så där då.
Då var januari passerad, kiss kiss gooood bye säger jag och laddade med rejäl frulle för att sedan ta en lång runda i snöbuset.
Valde länge och väl vilken runda det skulle bli med tanke på vädret.
Pannbenet räckte för hela sträckan men inte tidsmässigt dock.
Jag är trööööög och gör inte de tider jag skulle vilja, en börjar visst tackla av.
Fasen.
Men nöjd är jag ändå, det får väl helt enkelt duga. Idag blev det ingen kolonnlöpning av något slag, man kan säga att det var en obefintlig mängd löpare på de sträckor där jag hölls och plogat var det redan på sina ställen.
Istället var det Libby med känsla för snö.
Först kom fina bomullstussar som dansade ned så fint, sedan stickiga flingor som jag envisades med att svälja (bättre dock än insekter, snön smälter i halsen och man sätter inte i halsen). Snö i ansiktet hela tiden och så piskande snö borta vid slätten och så lite blötsnö från skyn emellanåt.
Underlaget då?
Slushsnö förstås, mycket sånt blev det,  nysnö (roligast att springa i), packad smutsig snö efter plogning och vid ett tillfälle flera decimeterhög snö att tappert försöka jogga i. Då var jag rätt trött.
Och så dagens bästa; vad tycker vi om bilförare som inte saktar ner och sedan sprutar slushsnö på en?
Hmmmm.
Jag var rejält blöt om tassarna när jag kom hem, för hem kom jag och det var så obeskrivligt skönt att kränga av sig alla löparkläderna och få upp temperaturen i tokvarm dusch.
Visst är det kul med vinter?!