Hej då coachingbloggen.

Och Hej Åsa Hellberg.
Klicka här om du vill hänga med, detta är det sista inlägget på den här bloggen.
(Och jag vet att den här adressen står i tusentals (på riktigt tusentals) nya böcker, men det är bara att klicka.Klick, klick och klick. Och förlåt.)

Lunchrast

Nisse har varit här. Han fick mackor med gott pålägg eftersom han är slank som en tonåring. Och så fick han en bok, förstås.
Min tallrik såg ut så här:

Åsas långa hälsoblogg

Vi kan väl börja med att jag sover.
Vaken kanske en gång per natt, men jag sover.
Jag gick tillbaka i bloggen för att se hur det har sett ut (blogg är grymt), och senast jag sov bra var tydligen under julen 2012.
Så om jag inte vaknar förrän halv nio som idag gör inte ett dugg. Jag får sova precis hur mycket jag vill just nu.
 
Utöver det läkande sovandet så äter jag strikt lchf, minus grädde, ost och andra mjölkprodukter som inte rekommenderas till 50 plus som vill gå ned i vikt. Däremot mycket (allt är relativt, men jag snålar inte i alla fall) smör, majonnäs och olivolja.
I morse rörde jag ihop två ägg med en klick smör. Det var min frukost.

Till lunch tänker jag äta kokt skinka, mängder med kokta grönsaker (älskar broccoli och brysselkål), vanlig småbladsallad (väry nyttigt) cocktailtomater. En stor klick majonnäs till det.

Middag: en köttbit (troligtvis kyckling) på sisådär 150 gram (här har jag svårt, vill gärna äta mer), ungefär samma slags grönsaker som till lunchen och kanske en klick smör ihopblandad med goda kryddor.
Inga mellanmål för mig, men annars skulle en handfull nötter (handfull har jag aldrig klarat, jag äter bara hela påsar), ett ägg eller avokado vara okej.

Jag vill försöka (här brister det verkligen fortfarande) att promenera 30 minuter varje dag.

Började den här veckan äta (dricka) en hälsoprodukt som ska vara bra för mina leder (även om jag fortfarande tror att det är svullnad som är problemet) som heter MSM. Den ska göra underverk inte minst med torr hy och det ser jag fram emot. Återkommer om effekten.

Efter nio strikta dagar, varav två har varit 5:2,  har jag gått ned 3 kilon (men då hade jag varit på semester och hälften av den vikten var säkert vätska, trötthet och aioli som fortfarande inte satt sig), och jag vill gå ned 5 kilon till.
Det kommer inte alls att vara lika lätt, men det här sättet att äta passar mig och min kropp, så jag fortsätter så får vi se vad som händer med vikten.

Och kort om MIN 5:2 (måndagar och torsdagar som det ser ut just nu):
Jag äter 18.00 ena dagen och så äter jag inte förrän 18.00 nästa. Istället dricker jag mycket, och det är först vid tretiden som det börjar bli lite jobbigt, darrigt och lite irro ...
Egentligen borde jag säkert ha koll på 500 kalorier när jag väl äter middag, men jag orkar inte hålla på med sådant. Istället äter jag som jag brukar (strikt lchf) och så blir det som det blir. Om det är 800 kalorier är strunt samma. Det ska vara nyttigt och just nu gör jag det jag kan för att vara i form och hänga med ett bra tag till.

Alkohol dricker jag ju inte, så där behöver jag inte dra ned på något.

Där har ni det.
Åsas vår- och livsplan.
Och om en vecka kommer min nästa bok.
Vilket sammanträffande ...

Och medan Sonja säljs på rean,

har Elsa och de andra människorna i En liten värld, landat på mitt köksbord.

Direktrapport från bokrean

Och så landade jag på en sida där jag måste

tänka.
Hur känner de varandra?
Jag har en version som inte är hundra, och behöver tänka nytt.

Medan det maler och maler och maler åker jag till posten och hämtar böcker som är färdigtänkta.
Och handlar kattmat. Kanske lite människomat också.
Det enda jag kommer på att äta till lunch är makrill och nu är mina burkar slut.
Men jag har tappat mer än två kilon sedan jag kom hem från semestern, och istället för att fira det med att äta en glass så tänker jag fortsätta med det som verkar funka.
Makrill är grymt.
Och västkustskt (säg det högt.)

Det finns ingen mat som går upp emot mammas nystekta makrill med stuvad spenat.
Ingen.

Om drygt en vecka kommer min nästa bok ut.

Jag tänkte att ni ville veta det om det är så att ni kanske har glömt det mitt i all rea.
Den startar idag. Årets bokrea, alltså.
Sonjas sista vilja är med, i alla fall hos Akademibokhandeln, och kostar 59 pix. Jag ska köpa några egna exemplar, för troligtvis försvinner den inbundna helt efteråt.
TUR DÅ ATT DET KOMMER EN NY NÄSTA VECKA!

Med det är då. Nu ska jag skriva på Sara (arbetsnamn).
Hon och hennes vänner ska komma ut om ett år.
Tyskland har redan köpt henne.
Helt galet och inspirerande.
Nu kör vi.
Här kommer en skrivstuga och den här gången åker vi till Italien.
Man måste ju inte bo vid havet.

Jag har just sett nästa avsnitt av Grey´s anatomy (femmans play)

och jädrar i min låda vilken cliffhanger.
Nu ångrar jag att jag inte väntade till på onsdag så att jag kunde se nästa avsnitt direkt. Det ligger inte ute förrän på onsdag 22.00.

Jaja, har man inget tålamod, vilket jag inte har, så blir det så här.
I morgon ska jag skriva på Sara.
Hurra, det känns som äntligen!

Nu har jag skrivit det jag skulle,

nästan glömt att hänga upp tvätten, och fått en lapp från posten som jag tror betyder att det har kommit ett gäng böcker för uthämtning.
Tjoho.
Jag har ingenstans att göra av dem, men ska skicka med mamma ett gäng när hon kommer hit nästa vecka.
Resten kommer jag att ge bort till mina vänner och Nisses familj, och sedan är de nog slut.
Förhoppningsvis kan jag kanske lotta ut någon här nästa vecka.
Tjoho på det också.

Ungefär så måndag när jag inte har ätit någonting och är både skakig och rätt irriterad på det mesta.
Tjohoho.

Skramlet

handlade om en gummilist som ska hålla upp avgasröret.
Jag fick en anmärkning, men ingen ombesiktning tack och lov.
Vi får se om händige Nisse klarar det, själv kan jag bidra med hejjarop eftersom underreden på bilar är helt ointressanta för mig. Synd, för troligtvis kan man göra en hel del själv om man bara la ned lite tid på att lära sig annat än att fylla på en massa vätskor.

Nu sitter jag i skrivsoffan och ska börja jobba. Inte med manuse,t utan annat som jag har fått i uppdrag av marknadsavdelningen att ta tag i.
Snart release.
Nästa onsdag.
Jag tror att jag svimmar!

Direktrapport från besiktningen

Ordningen återställdes i natt

när flickvännen kom tillbaka till rummet bredvid, efter att ha varit hemma i Östersund ett par dagar.
De smyger så fint, de där två, så jag vaknade till men sov sedan hela natten fram till klockan ringde 07.00.

Jag ska åka till biltvätten. Och sedan till besiktningen.
Håll en tumme för Forden tjugo över nio. Hon är ingen ungdom och det låter lite konstigt från hennes bakdel.
Förfärliga reparationskostnader är ingen idé på en sådan gammal bil och heller inget jag har råd med.
Så vi behöver den där tummen.
Okej?

Min tv kajkade ur,

eller snarare boxen.
Jag vill inte säga att jag fick fullständig panik, för det skulle ju låta urfånigt eftersom det finns så mycket värre saker i världen, så låt oss säga att jag blev ... lite mer än paff.

Jag har haft den där boxen i exakt två månader, och rimligtvis borde det inte vara något fel, alltså började jag dra ut lite sladdar för att ladda om den. Och så tog jag fram manualerna som inte längre är manualer utan enbart papper med hänvisningar till webbsidor.
Efter att ha provat allt med samma boxdöda resultat, gjorde jag det enda jag vet att jag kan. Jag bytte batterier till fjärrkontrollen, och naturligtvis: VIPS!
Antingen ser jag helt galet mycket på teve eller så är dagens batterier urusla.
Två månader.
Bah!

Jag har städat.

Eller kanske mer röjt.
Men det blev fint.
Nu återstår att rensa en stor plastbalja med sånt som blir tufft att slänga; tusentals huvudfotingar. Jag törs knappt öppna locket

Det får bli en annan dag. Nu har jag varit så duktig, och det doftar så gott överallt, att jag ska sitta/ligga i min soffa och titta på nästa avsnitt av Scandal.
Alla stearinljus är tända.
10 vanliga vita (älskar dem), femton värmeljus i lyktor och två "tjockljus." Lägg till lite fönsterbelysning och ett par andra milda ljuskällor så fattar ni att här går vi all in på söndagstrivsel för en gång skull.

(Och så har jag köpt två kartonger kakor av två väldigt trevliga rara barn som sålde till skolresa. De levereras 20 mars. Sonen ska få dem.)

Jag har fått tips om ett pulver som heter MSM (svavel),

som kanske kan vara något för mina leder. Jag har läst på, och det låter onekligen som något för mig.
Nu har jag tagit första dosen tillsammans c-vitamin. Brusvarianten. Apelsinsmak.
Tillsammans med min återgång till lchf, östrogen och trevliga promenader kommer jag kanske att vara en ny kvinna, om låt säga ... tre veckor.
Kämpa, Sverige Hellberg, kämpa!

Tv:n på,

och strax bakom - i köket - står sonen och steker pannkakor.
För någon som inte äter det just nu är doften olidlig, så jag tog fram mitt mandelmjöl och var på vippen att blanda det med keso och ägg (Susannas recept) och steka något ätbart även till mig, men så är det ju det där med att jag inte ska äta keso just nu. Och inte sylt. Och pannkakor, i vilken form de än serveras, är inte goda utan sylt.

Jag öppnade en burk makrill och tyckte (tycker fortfarande) fantastiskt synd om mig själv.

I den här familjen (alltså Nissegrenen av den)

är jag ensam om att gilla sport.
(Andra vintrar har jag längtat efter att åka både skridskor och utförsskidor, men inte i år eftersom jag har tagit vår, däremot är det ju kul att se på OS.)
Alltså satte jag mig ensam i tevesoffan med mitt kaffe när femmilen började. Och passade jag på att boka en besiktningstid. Nästa lördag är det körförbud på Forden, så det är hög tid att kolla henne.

Det gick inte så bra för svenskarna idag, men det gör ingenting, i eftermiddag tar vi guld i hockeyn.
Den matchen ser jag hemma i Farsta med den som i jämförelse med söderfamiljen är en sportdåre.
Då blir det högljutt kan jag lova.

Nu frukost.
Tre ägg skramlade i en klick smör.
Mm, vad gott (och rätt tjatigt efter en vecka. Bara tre kvar...)

Vi ser på Mello

och jag är den enda som tar det seriöst.
Det är både hån, stånk och stön och Nisses dotter har redan lämnat soffan.
Jag förstår ingenting, det här är ju fantastiskt!

Jag hejar på Discogänget och Linda B.

Sonen och hans tjejkompis

hade sina åsikter om mammornas prat, när de ville spela upp sin tretimmars teaterföreställning.

Översättning:

Ni är kacklande hönor som bryr sig om sina barn, så väldigt inte bryr sig om sina barn.

Och sedan står det KNK KN. och det har jag inte lyckats tyda, men telefonnumret är tydligt även om siffrorna är bak och fram. Vart det går har jag ingen aning om, till BO kanske.

Sex år och kan nästan skriva.

Budskapet framgår i alla fall. 

Idag är det en vecka sedan vi kom hem från Gran Canaria,

och i morse när jag såg mig i spegeln var den vanliga bleka Åsa tillbaka.
Nu tänker jag bättra på den tills solen ute ger lite färg, för å vad jag känner mig piggare med fräknar på näsan.
Och så ska jag färga mina ögonbryn. Det ger också ett enkelt ansiktslyft.
För yes, I am fåfäng.
Väry, dessutom. Otroligt självmedveten och ofantligt självkritisk.

Jag har däremot inte något särskilt stort behov av bekräftelse, så jag diskuterar oftast det där med mig själv. Utom vikten, en kamp (verkligen överdrivet, jag vet, men det är så det understundom känns) som jag ju gärna pratar om här.
Jag var all time high när jag kom hem från semestern, men tack vare den snabba omläggningen till 100% lchf minus mejeriprodukter, så pekar vågen nedåt igen.
Cathrine Schuck utlovar 5 minuskilon om man följer hennes program i Tara, så nu gör jag det och vet vem jag ska prata med om det inte funkar.

Har promenerat i 25 minuter och nu blir det skidor, tavlor och rensning.
Vad gör ni idag?

Jag signerade den första "En liten värld" igår.

Till Simona, som hade fått den från vårt gemensamma förlag Forum.

Tack Carina för bilden!

Jag undrar varför man skriver snett. Gör ni också det?

När jag signerar måste jag ha en bra penna, jag skriver nämligen så illa att det enda som kan hjälpa mig är att pennan är bra. De gånger man får skriva i många böcker (sällan, men det har hänt) är det superviktigt eftersom min handstil blir sämre ju mer jag skriver.

Lördag.

Idag ska jag hemmafixa innan jag ska åka till min Nisse i eftermiddag. Jag har ramar som inte har bilder i sig, skåp som inte är rensade och papper som ligger där det inte ska ligga. 

I bakgrunden ska jag ha tjejernas tremil. 

Trean 10.30.

Och så behöver jag promenixa.

Det kan hända att jag börjar med det.

Charlotte Perrelli,

jag gillar dig som tusan!

Supertrevlig dag

med Carina, Pernilla och Simona.
Och om jag inte hade haft en telefon som kostade 6000 kronor men som inte tar emot mms som andra (Sony Z1, vad är problemet?) så hade jag kunnat visa oss när vi äter finfin lunch. Nu får ni lita på att vi ser glada och nöjda ut.

Sedan fick jag hempanik, kli i ögonen och lite- för- mycket -folkångest på tunnelbanan. Men nu är jag hemma, mascara är borttvättad, och jag sitter i soffan och är supernöjd.

Ikväll ser jag på Babben tror jag. Och kanske Skavlan.
Är groteskt trött så det är möjligt att det blir mest blädder mellan kanalerna.

Jag skulle behöva mer semester känns det som just nu.
Visst är det konstigt?

Titta vilket fint jag har fått

Jag vet inte vad det är med mig och bebisar,

jag blir i alla fall berörd av dem allihop.
Pyttelite mer om jag känner föräldrarna, förstås, men även en liten plutta i New York får mig på fall.

Nu måste jag piffa till mig, en trevlig lunch i stan väntar.
Tjohej!

Den här veckan har varit usel om man räknar redigering

i sidor som man praktiskt angriper. Jag har mer ägnat mig åt tankeverksamhet och det är inte min starka sida., jag behöver skriva mig framåt.
Dessutom har tankarna fastnat vid en sak och om jag ska ta det vidare behöver jag öppna dokumentet.
I morgon har jag tänkt att jag ska skriva en ny synopsvariant så får vi se om det funkar som jag tror.

Jag tycker att jag arbetar bara om jag sitter på min rumpa och skriver, men sanningen är förstås att det ständigt pågår ett arbete, om än i huvudet.
Så jag klappar mig på kinden och säger att jag är duktig ändå. Och deadline är sista april. Det är ju inte så att jag behöver stressa.

I morgon är det fredag och jag tror att det ska regna här.
Bra, jag är helt snöoförtjust i år.

Hahaha

Jag är på alla sätt fullt frisk,

sa läkaren när han ringde.

Och trots glädjen över det kände jag mig ledsen efteråt. Kanske för att jag upplevde att han inte tog mina problem på allvar när han föreslog att jag skulle smörja in händerna.

Jag har haft de här problemen kanske i två år. I början var det bara lite, ibland bara i vänster lillfinger. Problemen har bara eskalerat och nu är jag helt stel när jag vaknar (också i andra delar av kroppen men de märks mindre än i just händerna), men efter att ha mjukat upp (läs bänt upp) fingrarna så funkar de trots att jag känner stelheten. Ingen smärta, bara stel, och som jag upplever det - svullet.

Om jag håller upp händer blir det bättre än om de hänger ned, alltså viftas det friskt i soffan.
Vift, i kombination med inget vete och mjölk, kanske gör susen.
Ja just det, doktorn föreslog sjukgymnast, det är ett alternativ jag kanske ska prova. Inbillar mig att kroppsterapeuter kanske fattar vad jag pratar om.

Men frisk.
Vilken grej.
Hurra för det.

Hellberg tipsar i Allas

Det är svårt att tro att vi för en vecka sedan

satt i solskenet  - som kom lätt från vänster - och åt semesterns sista tostada.
Jag tappar skinnet på halva ansiktet, just där solen låg på. Andra sidan och resten av kroppen verkar ha klarat sig finfint.

Selfie med fin pojkvän.

I Puerto de Mogan, där allt är
fint, även balkonger mot väggar.

Fint Apelsinträd. Kan inte påminna mig om att jag har sett ett sådant tidigare.

Fina Puerto Rico. Uttalas Ricko. Nu vet ni det.  Tar man motorvägsbussen från
Playa del Ingles slipper man småvägar som går på tok för högt för Hellberg.

Den braiga doktorn från häromdagen

ska ringa om provsvaren idag. Eller på måndag. Han är ledig i morgon.
Det bästa är förstås om han inte hittar någonting, eftersom skit ofta visar sig i blodet.
På eget bevåg tänker jag hålla mig helt ifrån vetemjöl och mjölk under en månad, så får vi se om det ger något resultat, jag har fått tips om det från flera håll.
Och så har jag fått tips om kapraltunnelsyndrom, vilket väl också bör kollas om provsvaren inte säger något.

Själv tänker jag lite sköldkörtel. En rätt vanlig förklaring på diverse i min ålder.
Inte minst viktuppgång.
Det senare har jag i och för sig ätit mig till, men ändå. 

Idag har jag en 5:2 dag.
Ingen mat alls förrän vid sextiden.
Funkar finfint. Det är vad jag ska äta då som är problemet.
Jag löser det under dagen som jag ska ägna åt redigering.
Igår tänkte jag, idag får vi se om det hjälpte.

(Och så läste jag halva En liten värld. 
Min recension: Störtmysig)!

Men nu Sara.
En herrejössesskrivstuga är precis vad som behövs.
Det har snöat i Farsta.