Tyskungen

ikväll.
Halva Fjällbacka är engagerade i Camillas filmer, så det ska bli jättekul att se ännu en.
Och vyerna. Och vattnet. Och gatorna.

Om två veckor åker jag hem och signerar böcker. Då ska jag visa Fjällbacka för N och A.
Det ska bli mig ett sant nöje!

"Mycket privat belägen"

Det passar väl en författare? Jag kan inte påstå att jag är särskilt social sådär till vardags och en undanskymd finka på Mallis tror jag blir alldeles utmärkt som redigeringsstuga.
Vad tycker ni?

Jag är arg, besviken och ledsen

på mitt förlag, Bra Böcker, som inte ser till att det finns tillräckligt med böcker när Sonjas sista vilja säljer så bra.
Nu är pocketen slut igen, för tredje gången sedan releasen i början av november förra året.
Det tog trettio dagar.

Hade det berott på att vi sålde megavolymer som tog alla på sängen hade det varit en sak, men så är det inte här. Vi vet att böckerna tickar på som tusan, och det måste man ju kunna planera för?
Istället trycker man så låg volym som möjligt, troligtvis för att man ska packa ihop, och utan framförhållning drabbar det förstås de böcker som går bra = mina, som säljer mer än de andra.

Jag är jätteledsen!
Go natt.

Glömde ju

den här!

Har precis kommit hem från Söder.

Och nu finns det egentligen bara en enda sak på schemat: redigering.
I drygt en timma, sedan ska jag göra en väderutvärdering.
Är det alldeles för omolnigt tänker jag och min lilla transistor ta oss till badstranden och lyssna på Sommar i P1. I så fall det första i år.
Tack och lov kan man lyssna på dem i efterhand och det kommer jag att göra när alla mina skrivjobb är avslutade.
I oktober.
Något ska man väl ha att göra då med.

Vad gör ni den här helgen?

Jag blir svimningstrött efter ett redigeringspass.

Alltså måste jag sova nu.
Enochenhalvveckatilldeadline och jag behöver jobba på.
I morgon och alla andra dagar. Efter deadlinen på En liten värld ska jag återgå Saramanuset igen.

När jag blir rik (äsch, jag nöjer mig med att slippa penningångesten som håller mig vaken de nätter klimakteriesvetten inte gör det ...), ska jag vara ledig lördag-söndag. Och någon gång en hel sommar.
Kanske när jag är 65?
Fram till dess har jag skrivit fjorton böcker till.
Just nu känns det fullt möjligt.

Kämpa Hellberg, kämpa!
(Satan, vad jag svettas just nu!)

Vi pratar inte tillräckligt om klimakteriet tycker jag.

Om hur det i alla fall för mig, svänger fram och tillbaka.
Just nu är det tillbaka.
Det betyder värme och att vakna på nätterna av det. Frys när värmeattacken är över.
Vi kan väl konstatera att så här långt in i övergångsåldern är jag måttligt road.

Då är det betydligt muntrare att redigera. Det blir bra som tusan.
En liten skruv här och där gör berättelsen Hellbergsk (jag tycker att det är viktigt att till sist få en egen röst. Att någon läser en sida och säger: Hellberg. Utan tvekan Hellberg. Coolt va?)
Tjoho!
Här är dagens redigeringsstugalägenhet

Jag är en lyckost

som två dagar i rad har fått umgås med kvinnor som alla är fantastiska.
Igår det här gänget, från vänster Pernilla, Carina, Susanne, Simona och värdinnan Pamela, på en brygga rätt mycket mitt i stan.

Och idag var Anna och jag och hälsade på hos Suzanna. Vi åkte åtta och kom tillbaka åtta. En underbar heldag i Ödeshög.

Utanför Suzannas fina hus.

Lunch på ett värdshus i trakten.

Snickarboa och alla fina blommor!

Forden ska luftas.

Återkommer kanske i kväll.
Annars i morgon.
Tjohej.
Suzilus, vi åker snart!

Det har varit uselt väder i Stockholm idag,

men tror ni inte att det har klarnat upp PRECIS när gänget ska träffas på en brygga.
Jag tar med en jacka för säkerhets skull, men som det ser ut nu kommer den inte att behövas.
Hurra!

Så. Nu är det som stod i manuset redigerat.

Nu återstår min förläggare kommentarer, och de är många även om det är småsaker.
Jag håller med om 95%, kanske till och med 97.
Det får jag hugga tag i på fredag, för i morgon ska jag och Anna Fredriksson åka och hälsa på Suzanna Dilber på hennes land. Och eftersom jag var i Gränna bara häromdagen så vet jag precis var man svänger av för att hitta till hennes hus.

För säkerhets skull använder jag ändå min GPS.
Det händer att jag tror att jag har lokalsinne, men alltför ofta visar det sig att jag är helt och hållet på fel väg.
Å andra sidan gör GPS:en som den vill också. Senast när jag skulle köra just Anna hem från Suzanna, och då skulle vi bara från en förort in till stan.

Jaja. Det blir bra. I morgon.
Idag ska jag träffa det andra gänget.
Dit tror jag att jag hittar!

Jag fortsätter redigera.

Från sidan 137. Har tänkt mig att bli klar med första varvet innan jag ska hänga med brudarna ikväll. Är så glad för mina skrivvänner som har blivit betydligt mer än så.

Här kommer dagens stuga.

En ung tjej

som känner igen vänskapen.
Jag blir väldigt glad när jag läser sånt.

Nu tänker jag inte säga att jag är glad för att tandläkaren som jag skulle träffa klockan tio är sjuk, för det är förstås jättesynd om henne, men för egen del är jag nöjd. Jag är inte riktigt på tandläkarhumör idag.
Jag ska redigera, i alla fall då och då.
Först måste jag tvätta klart och sedan är det en plåt som hänger och slänger (?) under bilen som behöver fixas (ni behöver inte bli imponerade av hur händig jag är, för det är jag inte. Min uppgift är att kolla på vilken Q8 man kan lyfta upp bilen ...)
Ungefär så.

Här är dagens redigeringsstuga.

Jag redigerar i delar.

Först går jag igenom kommentarerna jag har fått direkt i manuset och sedan kommer jag att ägna mig åt listan med synpunkter från min förläggare.

Hon har delat in dem i tre delar.
Inledningar handlar oftast om min förkärlek till att börja ett kapitel eller nytt stycke med dialog. Det är trevligt men kanske inte varje gång.
Transportsträckorna - mina - är oftast korta, om det ens finns några (inte min favoritgrej alls. Pang på bara.) Det kan tydligen vara bra att emellanåt beskriva hur någon tar sig från A till B.
Karaktärer kan betyda att hon vill veta mer om någon av huvudpersonerna.Sådant som är självklart för mig men inte för er som läsare.

Vi är nere på detaljnivå nu och än mer så blir det när jag ska köra det sista finslipandet med min redaktör efter alla semestrar.

Det gick riktigt bra att jobba på N:s kontor. Det var bara vi där, alltså var det tyst nog för att jag skulle kunna koncentrera mig. Jag är löjligt lättstörd annars, vilket säkert handlar om vana. Många skriver ju på bullriga kaféer och tycker att det är toppen.
Jag skrattar faktiskt fortfarande åt vissa grejer i texten och förhoppningsvis gör ni också det när romanen kommer ut nästa vår.

Det var väl det.
Har ni semester? Ni är lite tysta tycker jag.

Jag sitter just nu

bredvid N på hans kontor. I eftermiddag ska jag hjälpa honom lite, men fram tills dess ska jag redigera.
Till detta behövs en redigeringsstuga.
Jag tror bestämt att den här blir bra.

Häng med!

Kvällens film

är "Galen i kärlek" på femman. Den har precis börjat.
Jack Nicholson är lika onyanserad som vanligt men det gör inget, just här funkar det.
Eftersom det är en romantisk komedi har jag förstås sett den.
Gör det du också, är mitt betyg.

För övrigt vill jag gärna påminna om att vi går mot mörkare tider.
Tiddelipom.

Det är lustigt hur förtjust jag är i hav,

trots att jag struntade fullständigt i det när jag växte upp i Fjällbacka. Det fanns där, det var kallt men man badade ändå.
Ungefär så.

När det är fint väder är nog den här sittplatsen i Torekov rätt skön.

Eller så skulle jag kunna tänka mig att sitta på den här stranden i Båstad, en dag när det inte ösregnar som det gjorde när vi var där igår.



Äta glass kan man göra i vilket väder som helst. Här fanns det en ljuuuuvlig med lakritssmak. Rekommenderas!

Jag har ätit så mycket underbara kolhydrater den här helgen att det kommer att krävas avgiftning kommande vecka.
Sista påfyllningen av sådana gjorde vi någonstans i Småland - på väg hem - och vem satt i bollhavet om inte kusin Christian.
It it a very small world. Helgen har vi tillbringat med en kockvän till honom, som är gift med N:s syster.

Summasummarum: Underbar helg med N:s familj och jag har fått se ett annorlunda hav än det jag är van vid.
Hurra!

Midsommaraftonen i Munka-Ljungby

startade med ett besök i Ängelholm och konsert med marschorkestern.
De här brudarna var förband med sina lergökar.
Jag blev tårögd.

Efter att ha skakat hand med Bokiapersonalen (jag har ingen skam i kroppen) åkte vi till havet.
Ett hav som ser helt annorlunda än det längre upp på västkusten.

Och sedan åt vi, och så åt vi och så åt vi.
N fyllde år, så vi sjöng också. En hel del faktiskt. Jag må han leva,alla arton verserna (möjligtvis kan de sista tre ha hittats på, men jag vet inte säkert.)

Inte en regndroppe på hela dagen.

Väry tur, och en väry härlig midsommarafton.

Nu vill Hellberg se Torekov, alltså åker vi dit.

Möjligtvis kommer en rapport därifrån senare.

Hej hopp!

Skåne, väry, väry lovely.

Vi hänger vid poolen och det känns precis så lyxigt som det låter.

En av dem som törs bada.

Jag badar fötterna. Det räcker, trots att det säkert är närmare 40 grader i solen.
Att åka bil i den värmen utan AC är inte att rekommendera, men att laga den kostar mer än hela bilen så vi har kört den gamla klassikern armbåge i nedvevad ruta.

Vi stannade i Gränna.
Mitt första besök.
Fantastisk utsikt mot Visingsö.

Och ja, det är klart att vi köpte polkagrisar.
Här.
Man kunde se när de bakade dem också.
Jag tror att jag måste skriva en bok om en godiskokerska någon gång.

Så, nu vet ni vad jag håller på med och ser fram emot era rapporter medan jag väntar på att maten tillagas av någon annan.
Jag sa ju att det var lyxigt!

Raringar.

Strax drar jag mot Skåne. Datorn får åka med men om vi inte hörs så önskar jag er alla en skön helg.

Två påminnelser medan jag har er på tråden:

Barn gillar inte onyktra föräldrar.

Att sno bilnycklar är okej om någon vill köra trots alkoholintag!

22.00 Scandal

Fantastisk serie. Dramaturgisk genialitet.
Jag borde lägga mig tidigare men har målat naglarna och får vackert sitta stilla tills de har torkat.
Och så vill jag inte missa en sekund av Serien.
Jag får sova någon annan gång.

Nu har vi aldrig haft någon midsommartradition,

men i flera år har vi varit på Kolmården. Det har varit perfekt. Inga köer och Glada apor.
När jag nu ska till Skåne och träffa N:s släkt måste jag förstås ha andra kläder än de jag har när jag kliver runt bland djuren. Jag tror att mammas "har du verkligen inga andra kläder" - när jag mötte henne dagen innan studenten (det var ett år sedan vi sågs senast) - fick mig att tänka till lite.

Jag kan klä mig bekvämt utan att använda min gamla slitna HM-luvtröja. Tror jag.
Klänningarna jag tvättade till exempel.
En svart och en röd. Väldigt gamla och oanvända.
Funkar finfint i bil.
Men när vi inte åker dit eller hem så vettitusan vad jag ska sätta på mig.
Midsommarafton utan apor eller soffhäng och jag är klädlost.

Jag ska i alla fall packa nu.
För sedan ska jag måla naglar och sånt.
Det har jag i alla fall koll på.

Jag vet inte jag, men visst känner man

nästan dofterna och värmen?

Annat som kan vara värmande är bokpaket från Simona och Susanne. Klicka er in, tävla och vinn!

Den som spar den har

många hellånga klänningar och kjolar undanstoppade, plagg som är underbart sköna att åka bil i (inga sömmar) om man har ont i lilla svanskotan.
Nu hänger de på tork.
Den är en sabla tvättid, 07.00. Särskilt om man har suttit uppe alldeles för länge, eftersom man har sett den här ljuvliga filmen.

Storyn kretsat runt ett pensionärshem för musiker, de flesta av dem underbara divor.
Läs mer här.

Så.
Tvättstuga och skriverier innan jag ska packa min Skåneväska.
Jag återkommer senare med dagens skrivstuga.

Sonen har skaffat Netflix,

och tydligen kan jag också se det.
Har ni några tips?

Hatten av

för Pernilla Wahlgren som vågar berätta att hon är ledsen över sin separation, över att bli lämnad.
Här och nu åkte hon upp på min favvolista.
Jag älskar modiga människor.

Någon gång ska jag skriva en bok som får er att stortjuta.

Det kommer inte att bli "Sara".

Över till en annan kommande Hellbergbok.
Jag har just fått en deadline på "En liten värld."
Tionde juli.
Love it!

Midsommar tillbringar jag i Skåne. Jag har tidigare varit i Malmö, det är allt, så det ska bli jättekul att få se något mer. Vi ska vara hos N:s syster i närheten av Ängelholm.
Hon och hennes man känner min kusin Christian väl, har till och med hälsat på i Fjällbacka. Visst är det en liten värld?

Son och flickvän kommer att vara katt och lägenhetsvakter.
För första gången har jag någon att dela kattansvaret med.
Det är nytt och lite ovant, så jag har skrivit en lista.
Man behöver ju inte överdriva ansvarsfördelningen.

På dagiset nedanför balkongen

gråter en del barn förtvivlat när deras föräldrar går, och det är oerhört smärtsamt att lyssna på.
Jag tänker på min egen plutt som började när han var ett. Han kunde inte gå. Dagiset var nyöppnat. Tre underbara fröknar och fem glada barn.

Han grät aldrig då, men när han var nästan fem, efter att ha varit sjuk i tre veckor, var han otröstlig.
Det var sommar, vikarier, och han ville inte vara där. Grät förtvivlat i en hel dag.
Så vi (jag) ordnade det. Jag kommer inte ihåg hur. Semester, tror jag.
Jag skulle hellre säga upp mig än att se mitt barn så olyckligt.

Än idag ångrar jag att jag inte hämtade honom från kollo.
Han var tio. Lika förtvivlad som på dagiset fem år tidigare.
Han ville hem. Jag ville att han skulle stanna, inte ge upp.
Till sista gav han upp, men inte på det sättet jag önskade. Han gav upp för att han
trodde att han inte fick komma hem.
Förstår ni hur ofantligt smärtsamt det måste ha varit för honom?

Om jag inte ska gråta resten av dagen måste vi byta samtalsämne.
Till Manus.
Idag ska jag ha en genomgång av "En liten värld" med min förläggare, men innan dess hinner jag skriva ett nytt kapitel i "Sara."

Idag gör vi ett återbesök i den här gamla finkan!

Jag läser och skriver samtidigt.

Självklart läser jag Annikas härliga "Solviken" och lika självklart en väninnas manus. Igår läste jag ut självklara Simonas "De skandalösa" och på listan i tur ligger självklart Sandra Gustavssons "Svedd."
Så mycket böcker, alldeles för lite tid. Så, just nu har jag två böcker öppna. En på datorn och en i knäet.
När jag har läst och njutit av vänhögen tänkte jag ägna mig åt det som jag har blivit tipsad om, som "Den osynliga bron."
Och så vill jag läsa klart Kristin Hannahs "Den frusna trädgården." Den har jag snuttläst ur och jag tror att den tjänar på att få ett par timmar på raken. Det är svårt att få känslan när jag snuttläser men ibland är det enda alternativet.

För mest vill jag skriva själv.
I dagens kapitel har det rumlats på en gräsmatta, någonstans.
Jag tror att det blev bra.
Om sisådär två år vet vi vad ni tycker.

"Sara", ni vet mitt nya manus,

kallar.
Jag är precis i början. Fortfarande. Målet är att ha en grovmanus klart i september.
"En liten värld" ska vara färdigredigerad i augusti, så det blir parallella processer vilket jag hoppas ska fungera.

Mitt mantra är "Jobba på, Åsa, jobba på", som i att en vacker dag kommer jag att kunna slappna av och känna att mina skriverier ger mig den inkomst jag behöver för att inte oroa mig så förfärligt och kanske kan jag då få sova hela nätter istället för att vakna av ångest.

"All in" är modigt. Och kanske dumdristigt. Mest modigt. Faktiskt.
Och det har ju gått bra. Jag har sålt massor med böcker. Och till många länder. I en framtid kommer det att ge resultat.
Min oro handlar om här och nu.
Och då är det svårt att njuta av det som är framgångsrikt.
"Hur känns det?" frågar man när jag berättar om allt roligt som händer framöver, och jag kan inte svara "underbart" för dagens oro står i vägen.
Ändå är mitt recept att jobba på. Näsan i datorn. Skriv, skriv, skriv.
Knäpper händerna och tittar mot himlen gör jag först när jag är klar för dagen.

Idag skriver jag härifrån, och att det är en mental skrivstuga är bäst att säga till nya läsare.
Jag skaffar mig en sådan varje dag.
100% inkluderar drömmar och en grymt livlig fantasi.

Och otroligt inspirerad av gårdagens läsmaraton

som enbart avbröts av några timmar på den lokala stranden, hugger jag tag i mitt femte manus som vi från och med nu kan kalla Sara.
Till detta behöver vi en skrivstuga och för ett ögonblick tänkte jag överge Spanien, men nope.
Här är den.
Håll med om att ni vill åka med?

Alla borde läsa Simona Arhnstedts böcker.

Alla!
Inte minst för språket. Herre gud, vad bra hon skriver!
Läs, lär och bli förälskad i en eldig greve på köpet.
Bättre än så här blir det inte.

Ni kan köpa alla hennes böcker här.

Gårdagens lunch med förlaget.

Teresa och Adam bjöd in sina adepter, varav Caroline är mest aktuell med sin "Djävulen hjälpte mig."
Sedan åkte jag spårvagn i spöregnet till Åhléns, där jag klev runt en timma för att torka innan jag gick vidare och träffade tjejerna på Simonas "inte alls en releasefest."
Nu ska jag läsa just den releasen.
En signerad.
Det är så att man gråter!

Caroline, Teresa, jag, Adam.

Catharina, Lennie och Josefine.

Jag tycker oftast att tusen ord säger mer än en bild.

Utom den här gången.

Såklart ni vill läsa den.
Finns bland annat här.

Finaste Simona och resten av tjejerna. Vad gjorde jag utan er?

Jag har inte så mycket att säga idag.

Eller så har jag det men att det i så fall handlar om sådant som jag inte pratar om här.

Det står i alla fall trevligheter på dagens agenda: Först lunch med förlag och kollegor, och senare ska jag träffa bästa skrivtjejerna.

Helgen ska jag ägna åt mina manus. Det som ska redigeras och det som ska skrivas.
Hurra på det!

Vad ska ni göra?

Dagens film

är Simonas boktrailer.
Den är underbar. Och musiken!
Författarinnan skymtar förbi här och där.

"Det är naturligtvis en skandal",

säger författaren Åsa Hellberg, och slår ut med armarna.
"När ska de uppfylla sina löften?" undrar hon och håller fram tuggummipaketet, det senaste i raden som innehåller färre än de 25 som utlovas.
"Det här tar verkligen priset med sin åtta", säger hon och ser gråtfärdig ut. "Jag känner mig lurad och förstår inte hur man kan göra så här, tänker man inte på oss som skriver och som behöver tugga för att hålla oss vakna?"

Åsa säger att hon har pratat med Wrigley som tillverkar hennes favorittuggummi Extra, men det enda hon mötts av är oförståelse. "De erbjuder en ny påse", säger Åsa som inte nöjer sig med det. "Nej, jag vill naturligtvis ha en förklaring. Hur kunde det bli så här? Och vad tänker de vidta för åtgärder för att det inte ska drabba någon annan?"

ÅsaNytt har sökt företaget för en kommentar, men det verkar vara locket på. Man kommenterar inte enskilda ärenden och vill inte kännas vid att det finns fel i produktionskedjan.

"Det här kan störa min process, men jag ska göra allt för att mina läsare ska få en ny bok", säger författaren som är berömd för sitt läsarengagemang. "Jag får helt enkelt tuggaToy", säger hon slutligen med sorg i rösten innan hon stänger dörren om sig till skrivstugan.

Det där när det står i kvällspressen att någon har hittat "något" i mat.

För visst kan man läsa om sådant titt som tätt. Idag har till exempel Stina, 69, hittat en tand i en limpa.
Om ni gjorde matfynd, skulle ni då ringa pressen?

Dagens lässtuga

är underbar. Klicka här.
Det är förvisso fint väder i förorten också, men jag väljer att strunta i det idag.
Istället ägnar jag mig åt att tänka på mina vänner. Läser något en av dem har skrivit, gläds åt en annan som har fått ett efterlängtat positivt besked och skickar goda vibbar till en tredje som har något viktigt på sin agenda.
Ibland blir mina egna problem futtiga. Stora för mig, men i jämförelse ...

Nästa vecka är det midsommar.
Snart är det jul.
Jodå, vänta ni bara.

Är på Söder.

A har skolavslutning och jag ska hjälpa till med håret. Viktigt förstås eftersom det måste matcha den glittriga klänningen.
Jag vettitusan hur jag är på frisyrer nu för tiden, men jag var okej på den tiden jag flög och höll på med sådana varje dag.

Jag tog det ett steg längre när jag fick barn och började klippa honom.
Det borde jag inte gjort. I alla fall inte tagit dagisbilder efteråt.
Min frisyrkänsla slutade helt klart vid flyguppsättningarna och om jag fortfarande har det i mig får vi se.
Stackars A. Jag kanske pajjar hela avslutningen?

Hemma och vänder.

Studentuppvaktning står på schemat.
Det har varit en bra dag. Först möte och sedan fotografering vid Hammarbybacken där jag aldrig har varit förut. Inte så nära, alltså.
De mörka molnen fladdrade förbi och vi hittade jättefina ställen i skogen där ljuset var perfekt.

Som här, vid kanalen med näckrosor i bakgrunden.
Den här tog vi med min mobilkamera för att jag skulle ha något att visa er.
Notera gärna hur trädens kronor speglar sig i vattnet.

Fotograf Helén Karlsson. Bild får ej lånas utan tillstånd från  bloggerskan.

THE NEWSROOM. NU!!!

Agentmöte idag,

och vi har ännu ett i morgon förmiddag. På eftermiddagen ska det plåtas.
När jag lanserade min första bok vet jag inte hur många gånger jag fotograferades, men det var många. Nu känner jag mig osäker eftersom det var ett tag sedan, men jag litar på att fotografen lockar fram det hon behöver.
Färgglatt är beordrat från förlaget.
Jag tolkar det som blått eftersom det är det gladaste jag har utöver ett par knallröda skor.

Vitt är annars min sommarfärg och det är ju inte särskilt färgglatt.
Men fint.
Utom idag när jag fick något gräsaktigt på byxorna. Det var baske mig svårt att se var man gick när alla hade paraplyer och försökte värja sig för regnet och jag slirade lite förbi en buske.

I morgon ska det bli okej igen.
Bra, för det känns som om utomhusfoton blir bättre då.

Filmen nedan är från studentfesten.

Jag överraskade sonen med en nästruddelutt, anno 1974.

Det tricket, och att spela Bohus Bataljon på vanligt sätt, är ungefär vad jag kommer ihåg från musiklektionerna (nässpelet är mitt eget påfund. Vad jag minns skakade musikläraren mest på huvudet.)
Jag tog jag rätt många sådana. Gitarr, tvärflöjt och sång. Spelade i orkestrar och höll på.
Det är egentligen förfärligt sorgligt att det som återstår är en flöjt i näsan ...

Idag ska jag till stan. Träffa agent.
Men först ska jag läsa en timme.
Härifrån.

NJUUUUT!!!

Ps, du kan bara se den om du är vän med mig på FB. Ska försöka få fram den "riktiga."

Ny bok. Nya foton.

De första på fyra år.

Den till höger, med vita skjortan och västen, tog jag för egna pengar för 4-5 år sedan och den har använts av både Kalla Kulor och Bra Böcker.
Frisyren är ungefär densamma (igen) och jag är mig lik (enligt N som är min privata,enväldige, bildjury) alltså funkar den hyfsat fortfarande.

Men nu är det dags att byta och för detta ändamål ska jag gå till frissan för att färga den hemska utväxten.
Jag gör som vanligt, kliver in på salongen i centrum och frågar om någon har tid.
Det brukar bli bra.

Läsdag.

I alla fall ett par timmar.
Till detta behöver vi en stuga; bröllopsvädret från igår är nämligen borta.
Här har ni den.

Söndag, vad säger vi om det?
Jag har en busy vecka framför mig och idag ska jag måla naglar och träffa Söderkisarna, det är nog allt.
Både måndag och tisdag har jag superspännande möten med min agent, och efter lunch på tisdag ska jag fotas inför nya boken (valfritt utrop men gärna Iiiiiiiiii)
I mitten av veckan får jag tillbaka mitt manus som ska redigeras ytterligare en gång innan midsommar och på fredag är jag bjuden på sommarlunch tillsammans med kollegorna på mitt nya förlag.
Senare samma kväll ska jag få umgås med finaste tjejgänget och sedan är veckan slut.
Häpp!

Bröllop, visst är det härligt?

Själv vill jag rekommendera Spader Madams blogg idag när hon gifter sig med sitt Ess.
Kliv in där och ta del av ett härligt tal till maken.

Kvällens romantik.

"The notebook". Fantastisk film. 20.00 på sjuan. 7.9 på Imdb.
Direkt därefter "Sex and the city."
Love that movie.

Gullesnuttar!

Lägenheten är fortfarande upp och nedvänd.

Jag rensar så mycket jag kan. I 45 minuter till. Sedan ska jag se på bröllop.

15.00 till 20.00 kommer jag att vara parkerad i soffan.

I kylskåpet står en halv jordgubbstårta på upptining. Den som inte blev uppäten under studentfesten.

Den kommer att göra sig perfekt till tacosen som vi ska äta senare (jo då, använd er fantasi ... och tänk brett och nytt.)

Annars är min egen bredd inte något att hurra för. Jag går runt på sisådär sju-åtta rätter men skulle säga att jordgubbstårta funkar med allihop. 

Frågor på det?

Åsas festfixarblogg.

60 kvm. 13 ätande gäster.
Tur att man har en balkong att slänga ut halva möblemanget på.



En liten plätt återstod och över den hängdes flaggor
så att INGEN missade att det var parteeeej.

Det funkade preciiiis att få in bord för 13 gäster.

En rörd son och hans pappa.
Jag stod storgråtande bredvid.

Skrivare, rockers, teater och musikproducenter i samma klass.
Då är det kul att gå till skolan.
Tack Fryshuset.

Själv är jag fortfarande berörd.

För att hans pappa hade kommit från Mallorca och vi kunde ta emot honom tillsammans. För att han storgråtande kom springande rakt in i min famn. 

För att min lillebror och hans familj var här. För att mamma gjorde sin fantastiska jordgubbstårta. För att den grillade maten blev god. För att alla pratade med alla. 

För att sonen var lycklig när han till sist åkte iväg för att fira med sina vänner.

Släkten är kvar och igår var vi på Skansen.

Idag blir det affärscentrumbesök.

Ungefär så.

Har ni klämdagsledigt?

Ha.

Trodde ni att det skulle gå en hel dag utan att jag bloggade?
Glöm det.
Nu är det gjort.

Nu har han för sista gången satt på sig skorna,

hängt väskan över axeln och slängt en blick i spegeln innan han sagt hej efter att jag har frågat om han har kort, nycklar och mobil.

I kostym. Ljusblå skjorta och mörkt röd slips. Studentmössa. Leende.

Han dricker morgonchampagne med sina vänner och jag dekorerar svenskt så att det förslår.
Bryter av med ett fruktfat med sådant som växer i länder jag önskar att han någon gång får besöka.
Älsklingen.
Nu ska jag skriva klart talet.

Jag har en gammal spis.

Idag tog jag fram stålullen för att få den att glänsa, så nu gör den det.
Nagellacket jag målade på igår är däremot inte särskilt piffigt.
Jag önskar sååå att jag kunde sova en stund nu ...

Fem.

FEM!
Det borde vara förbjudet men nu sitter jag här och gäspar.
Är tokslut men det är väl ingen som bryr sig om.
Om tre koppar Gevalia går jag igång.
Städning.
Tjoho.

Hellbergs HAR en ny dammvippa. Det kan vara den som gör skillnaden den här gången.

Jag har bara en sak att säga: The Newsroom, 22.00. Näst sista avsnittet.

På onsdag 22.00 börjar Scandal och därmed är onsdagarna räddade nu när Grey´s tar säsongsuppehåll.
Det var visst två saker.
Men viktiga.

Det är en faktiskt möjlighet

att jag inte kommer att blogga på ett par dagar.

Det är också möjligt att det blir precis tvärtom.

I det här hemmet håller vi alla möjligheter öppna eftersom det brukar bli bäst.

Ungefär så.

Nu ska jag köpa rätt dammsugspåsar.

Jag har tydligen en Siemens.

Idag var det nog värmerekord för 2013, i alla fall i min förort.

Vi (N och jag) var på stranden en stund och sedan har vi (sonen och jag) burit bord och stolar. En av sängarna har fått en ny tillfällig plats på balkongen och den andra ställs bredvid på onsdag morgon eftersom borden ska vecklas upp - där min säng brukar stå - och bli långa och dukade.

Tja, jag har så ensidiga samtalsämnen just nu att jag själv blir uttråkad, men vill ni föreslå en busenkel förrätt, typ som drinktilltugg, vore Hellbergskan oerhört tacksam.

Planerar, lånar bord och stolar, provmöblerar

samtidigt som picknick i solen.
Ungefär så ser dagen i förorten ut innan jag tvättar fönster.

Romanskrivandet får stryka på foten veckan som kommer, det är väskustbor - är lika med mamma, bror, svägerska, syskonbarn (äntligen!) -på ingång på tisdag.
Sedan hoppas jag få till det med manus fem ett par dagar innan jag går igång med sommarens sista redigering av "En liten värld."

Men först fokus student.
Åh, vad det ska bli roligt!

Jag vaknade i gryningen av att katten kräktes.

Två gånger.

Orsaken stod på bordet. 

Skulle jag fråga honom skulle han säga att rosor och tulpaner är favoriterna och att det går utmärkt att stoppa ned en tass i en vas och liksom dra blomman över kanten, trots mattes smarta drag att ha dem i en hög vas.

Lördag.

Bra dag.

Idag är det Stockholm maraton och tyvärr blir det regn i eftermiddag.

Löparna kanske gillar det, men lite tråkigare för publiken.

Själv ska jag till Söder och jag vet inte riktigt om de springer där, måste kolla.

Kollat: de springer på Södermälarstrand, längs med vattnet. Alltså inte på Söders gator där jag befinner mig.

Springa i 4.2 mil. 

Är inte det galenskap när man 

1.(Om man nu nödvändigtvis måste röra på sig) Kan gå. 

2. (Personlig favorit) Åka bil?

Vad säger ni? Hur många maror har ni sprungit? Och den viktigaste frågan; varför???