reminder

Ni följer väl deras promenad genom Sverige för att samla in pengar till kampen mot prostatcancer. Klicka här.

kan inte

blogga. målat naglar. röda.

Jaha

Fästmannen frågar vad jag ska blogga om nästa gång, och det vet jag inte innan jag öppnar bloggen.

Från början var min tro att ni skulle skicka på mig en mängd bra frågor som jag som coach kunde hugga tag i, men då dessa har uteblivit får jag kreera mina inlägg lite som jag vill.

Vi kan dock fastslå att det inte finns någon plan.
Ni får det som ligger längst fram i hjärnan, och emellanåt är det bara ett tomrum.
Som nu när jag har läst klart min läxa. Boken krävde att jag var fullständigt fokuserad och tömd på det som var "mitt".

För att få hjärnfunktionen att komma tillbaka skulle jag behöva sova en timme, men det går inte för då somnar jag inte i kväll.
Kaffe har tyvärr samma effekt.

Alltså får jag sitta här med tomt huvud.
Jag behöver det inte förrän i morgon igen så det är okej.

Ytterplagg

Dunjackorna är nu undanhängda.
Det gav oss en kvadratmeter till i hallen, tjoho.

Dessutom lyckades jag skaka fram lediga platser i min garderob genom att trycka in alla vinterlika kavajer och tröjor på en hylla som jag knappt visste att jag hade.

Compact living kräver organisation och det gäller för mig att passa på just precis när den där lusten infinner sig.

Man vet nämligen inte med mig när den återkommer.
Det har hänt mer än en gång att det tar stopp när hälften är klart, och det skapar ju ingen ordning.
Det är som om jag skulle blogga och helt plötsligt skulle orden ta

Studier

Nu kanske inte ni är lika intresserade av transaktionsanalyserandet som jag är, men jag kan ändå inte låta bli att återge vissa importanta fakta från denna bok; "Transaktionsanalysens grunder".

Visste ni till exempel att det mesta vi gör och tänker lade vi grunden till före fyra års ålder? Vi kompetterade sedan fram till sju, och omformade möjligtvis en skvätt till vi var tolv.

Det innebär för min del att jag har haft ett fix och färdigt livsmanus för mitt liv i snart 43 år.

För egen del kan jag med visshet säga att de beslut jag tog då, före fyra, inte var särskilt smarta. Tur då att man under resans gång kan åtgärda de brister som besluten innebar.
Det enda som krävs är att man gräver lite (?) och ser det gummiband som håller fast en vid gamla beslut.
Sedan bör man nogsamt klippa detta och ta nya beslut som grundar sig på vad jag som vuxen vet och förstår.

Lätt som en plätt?
Nä, det är ju inte det.
Men smart, väldigt vuxet och inte alls omöjligt.

Det viktigaste klippet för mig gällde "jag klarar allt själv".
Allt blir så ofantligt mycket bättre med stöd och hjälp av andra.

Kuddar och julblommor

Att ha balkongen i vardagsrummet är inte alltigenom trivsamt.

De två borden och den den kombinerade skåpsoffan tar plats från strövområdena, och lusten att vårpiffa kom alldeles av sig.

Det normala för mig så här års är annars att byta ut alla textilier mot mer vårlika färger.
Det känns helt meningslöst nu.
I am alltså stuck med det murriga, mysiga och mörka; allt det som välkomnar höststormar och ylletröjor.

Jag får helt enkelt ladda för vecka 28 när det ska vara klart, och balkongdörren går att öppna igen.

Det kanske rent av är bra?
Mina sommartyger kommer fram när ni andra plockar bort era och börjar göda amaryllisen.

Jag ser framför mig hur jag sitter bland blekgröna kuddar, rosa pelargoner och dricker saft på balkongen någon gång i början av november.

Sämre kan man ju ha det.

Utmaning

Frida skickar en utmaning vidare, och jag hugger såklart:

Vem skulle du helst vilja se i en boxningsmatch mot George W Bush?
Jag kan ta honom själv!

Vad kommer du uppfinna i framtiden?
Snälla tankar på laddningsbara kort.

Vad är du riktigt rädd för?
Höjder och höjdare.

Berätta något pinsamt som du varit med om.
Aldrig i livet!

Bästa resmålet?
Alltid Fjällbacka.

Vad skulle du göra om du vann 2500 kronor?
Bjuda fästman och 4 barn på krogen.

Coca-cola eller Pepsi?
Vatten.

Låter du/kommer du låta dina barn äta på McDonald's?
Finns det andra krogar?

Är du märkesfixerad?
Nej...eller nja...eller?

Vilken kändis är du lite kär i?
Hugh Jackman

Vilken bok skulle du helst vilja kliva in i på riktigt?
Min ungdoms "Lotta" böcker.

Vad har du för laster?
Nikotintuggummi, Lypsyl och näsdroppar

Vem är Sveriges snyggaste politiker?
Filippa Reinfeldt

Om du kunde ge dig själv en årlig bonus, hur stor skulle den då vara?
Jag gör det redan, en skvätt varje dag.

Varför har du valt det yrke du har?
Det var det enda rätta.

Vilka är dina favoritskor?
Vilka är det inte?

Hur ofta tränar du?
Minst 2 ggr i veckan

Hur ofta tränar du egentligen?
4 ggr

Vilken diet följer du?
Ingen

Vilket plagg kommer du aldrig att ta på dig (igen)?
Allt med dubbla axelvaddar

Tittade du på någon del av årets Melodifestival?
Ja, naturligtvis.

Om svaret är ja, skäms du för det?
Absolut inte.

Skulle du gå på en återträff med din högstadieklass?
Gärna.

Skulle du gå på en återträff med din gymnasieklass?
Nej, det tror jag inte.

Om du blev erbjuden att vara med i Let's Dance, skulle du tacka ja?
Jag skulle leda programmet, dansa och vara med i bandet.

Hur länge ska man vänta innan man gifter sig?
Länge uppenbarligen.

Hur länge ska man vänta innan man skiljer sig?
Till man är likgiltig.

Hur många one-night-stands kan en vuxen kvinna ha haft utan att skämmas?
Hon ska bara skämmas om hon inte har haft en enda.

Hur många one-night-stands kan en vuxen man ha haft utan att skämmas?
En.

Om du kunde få alla människor i världen att förstå en sak, vad skulle det då vara?
Jag är du, och du är jag.

Vad tyckte du var äckligt som barn/ungdom, men äter du nu mer än gärna?
Bruna bönor.

Vad åt du som barn/ungdom, men tycker du nu är äckligt?
Lapskojs.

Vilken tidning skulle du helst vilja vara på omslaget av?
Vouge.

Vad skulle rubriken vara?
Finally, som vi har tjatat.

Vem är Sveriges mest överskattade person?
Har inte en aning.

Tycker du skånska är fult?
Det finns både fin, gräslig och obegriplig.

Vilken Sex and the City-karaktär är mest lik dig?
Vad är det för veckdag? Måndag? Då är det Samantha.

Information

Ni vet väl att Hemköp har färdiggjorda plättar?

Träning

Sonen tränar kickboxning, och det är bra för då kan han försvara sin mamma när hon är i nödläge.
Fästmannen är också en musklig kille, så även han kan stå mig bi om det behövs.

Men säg nu att jag inte har tillgång till dessa träningsgrabbar när det kommer en bov, utan måste klara mig själv?

Ja, då får vi helt enkel hoppas att boven gillar att prata, för då kan jag tänka mig att jag hittar en väg ut.
Han kanske har haft (har) en risig barndom? Det kan vi prata om.
Tjejen kanske har gjort slut eller varit otrogen? Inga problem, det kan vi prata om.
Han kanske är i desperat behov av att slå hårt på något? Inga problem, jag kör honom till boxningshallen samtidigt som jag pratar.

Så länge man kan snacka sig ur situationen är jag hemma skulle jag tro. Problemet uppstår om det är en tyst eller psykopatisk typ, då är mitt babblande troligtvis mer en påfrestning.

Vad gör jag då?
Som före detta snabb vänsterytter borde ju tanken på att springa komma upp, men det troliga är att den före detta vesslan numera är lik en sengångare.
Jag vet inte, jag springer aldrig. Det är 30 år sedan...

Nej, det blir väl till att skrika helt enkelt.
Högt och jävligt så boven springer iväg själv.

Mätt idag också

Och på ett sånt strålande humör att jag inte kan undanhålla dessa fina "Stella McCartney" från er.

Livet är inte alltid så enkelt som det känns just idag; det går upp och det går ner, för det är så livet är.

Så låt oss komma ihåg de bra dagarna; hur de såg ut, hur vi kände och vad vi tänkte.

Nästa gång jag är låg ska jag titta på min "Stella sko", för att påminna mig om att det finns många bra och härliga dagar, och att de alltid kommer igen på ett eller annat sätt.

11.56

Vid den här tiden bör jag äta om jag inte ska tappa minnet, det goda humöret och all form av koordinationsförmåga.

Öppnadet av kylskåpet gav som vanligt ingenting.
En tomat ligger där alldeles ensam och övergiven.
Frysen innehåller inte mycket mer än is.

Det är helt klart så att jag just nu prioriterar fel.
Istället för att blogga borde jag handla.

Hej hej.

Skum

På onsdag morgon måste jag ha läst klart min bok om transaktionsanalys, tur för mig då att jag är en speed reader.
Jag kan dock inte skumläsa de sidor som jag upplever som tråkiga. Det är nämligen vad jag gör när jag läser romaner.

Alldeles särskilt skummar jag sidor med miljöbeskrivningar...Zzzz.

Jag får bilder i huvudet ändå, och behöver inte få varken hav, vita vidder, parker eller gatuhörn beskrivna.

Ge mig en rapp dialog och jag vaknar.

Vad upplever ni är överkurs när ni läser?

Förslag till herrarna

En förtjusande vårsko från Gucci, 1295 dollar.

Måndag morgon

Jaha, och vad har du placerat dina fötter i denna morgon?

I dessa Christian Louboutin som du har inhandlat på Nieman Marcus i New York för

995 dollar kanske?

Inte?

Själv har jag på mig ett par platta - men fluffiga -tofflor från Åhléns.

149 kronor

Sorg

I tillägg till min coachutbildning är jag också certifierad handledare i sorgbearbetning.

De flesta av oss har upplevt sorg på ett eller annat sätt. Vi har anhöriga som har dött, vi har gått igenom skilsmässor, flyttat, bytt skolor, förlorat vänner. Vi har blivit bedragna, bedragit själva..och till och med bedragit oss själv, som kan göra lika ont som som om någon annan gör oss det. Vi har föräldrar som har svikit, och lärare som har förlöjligat oss.

Vi har mist husdjur, blivit arbetslösa eller illa behandlade av medmänniskor.

Allt det där ger oss en helt naturlig sorg.

Vissa av oss kan inte komma ur sorgen utan att få professionell hjälp, för hade vi vetat hur man gick vidare hade vi gjort det.

Min utbildning fick jag på "Svenska institutet för sorgbearbetning", och deras hemsida med mycket information om sorg hittar du här.

Hör gärna av dig om du har några frågor eller vill boka ett möte.

PS

Är det inte lustigt hur kort minne man har av det som sägs om en som är bra? Det som fastnar är tyvärr det motsatta.

Tydligen hade fästmannen kallat mig snygging bara häromdagen, och uppenbarligen hade jag förträngt det efter han kallade mig röd.

Förlåt!

Och nej Liz, du får inga bilder av mig i den här färgen!

Iakttagelse

I min blogg blandar jag rätt friskt har jag märkt. Ni som hänger med får både allvar, trams och en och annan sko. Ni kommenterar oftare det mer lättsamma, men om det betyder att ni inte gillar allvaret vet jag inte.

Jag funderar på om jag bara hade kunnat välja att skriva om det ena och utesluta det andra?
En "skoblogg", en "bara tramsblogg" eller en "ren coachingblogg."

Står glitter och trams i kontrast och blir förvillande?
Tappar seriositeten värde när det dyker upp en sko i nästa inlägg?
Eller är det tack vare höga klackar man orkar med att läsa även om det som är något "tyngre?"

Jag har som vanligt inga svar, bara funderingar.

Och om den här funderinger tillhörde den ena eller andra kategorin vet i sjutton.

I april

Vi fyller år samma dag, fästmannen och jag.

Det är oerhört praktiskt. Alla nya familjemedlemmar som vi har sammanfört behöver ju inte bry sig om att hålla reda på när den nya partnern fyller år - man behöver bara tänka på sin egen avkomma och muliplicera med två.
Dessutom får jag numera alltid fira min födelsedag med någon form av kalas.

I väldigt många år gjorde jag inte det, eftersom hela min släkt bor på västkusten.
Sedan var det några år där det bara var sonen och jag, vilket han tyckte var trist eftersom det är mycket roligare med ballonger och tjo och tjim oavsett vem det är som fyller.

I år önskar jag mig en solstol till nya balkongen.
Och eftersom jag iskallt räknar med att även fästmannen då får en, har jag därmed två.
Han fick mina julklappslakan, jag får hans solstol.

Det är väl rättvist?

Då

"Jag gillar inte att slösa bort dagen", sa sjuåringen när han klev upp ur sin säng 6.15 varje söndag.

Nu är klockan 10.53.
När tycker ni att jag ska väcka honom?

Omslag

Jag fick omslaget till min bok häromdagen, och jag är överväldigad.
Titeln och omslaget säger allt.

Jag tror inte ens vi behöver en baksidestext.

Colore

"Du är röd", var det första fästmannen sa när han såg mig igår.

RÖD?

Inte ett ord om mina fräknar eller hur oerhört fräsch jag såg.

Jag har minnen från den tiden han kallade mig snygging, och inser att det var nog ett tag sedan.

Nu vet jag att han skulle älska mig om jag så var blå, så det är inte det. Men jag vill inte veta att han tycker att jag ser ut som en tomat.

Det är onödig information.

Men jag hämnas inte, jag låter istället bli att träffa honom.

Tänder ett ljus

Nej, det kommer att gå åt flera, alltså sätter jag igång nu så att vi har kortspelsljus 20.30.

Det blir "finns i sjön".

Låt oss hoppas att sonen klarar alla förluster utan att bryta ihop.

Fusk

När det är kalas får vi ickegodisätare fuska, och ger någon fingret tar vi hela fatet ( eller vad det heter.)

Glass, påskgodis och chips...och mera chips.

Sedan jag slutade på Estrella har det inte varit så mycket av den varan. Men då var det provsmakningar var och varannan dag. Nya produkter måste testas, och under ett år är det ett helt gäng, även om få av dem når butikshyllan till slut.

På samma våningsplan som vi chipsare, fanns också chokladgänget, det vill säga Marabou.

Mmm, deras provsmakningar var populära, minst sagt.

Alltid var det någon slags pralin eller en ny kaka som behövde mitt omdöme. Jag var särdeles lätt att lockas till provsmakning om lunchen dröjde. Då kunde en hel tvåhundragramskaka slinka ner som om det vore potatismos, och sedan var den hungern förbi.

Det var lite så idag när vi var på kalas. Jag åt glass till jag var mätt, och insåg först på hemvägen, via en butik där sonen skulle köpa en tröja, hur enormt hungrig jag var.

Alltså blev det ett drive in besök på den stora hamburgerkedjan, där jag beställde French fries och Americana.

Ingetdera finns på menyn.

Det var oerhört skämmigt enligt sonen, som väste "pom fritt och nu jork suprim" duckande i sätet bredvid.

Så går det när man låter sin mamma vara hungrig. Ta det som en varning unge man.

Tretton

Det känns som en evighet sedan hon tittade mig i ögonen och frågade "Åsa, är det något som är speciellt med mig?"

Om det är gumman.

Du är så väldigt, väldigt speciell.

Och jag är så glad och tacksam att jag får ha dig som min förlovningsdotter!

Grattis på trettonårsdagen!

Surt sa räven

Idag kan man läsa i Aftonbladet att Laila Bagges medtävlare i Let´s dance tyckte att hon var för bra, och därför var det rättvist att Magnus vann (?).
I like Magnus, och tycker att han har blivit duktigare ju längre serien har gått, men för mig luktar det surt när man dissar någon för att den är duktig och har en enorm talang.

I BBC´s variant "Dancing with the stars" är alla enormt duktiga och hyllas av tittare och jury för just det. I år var till exempel Emma Bunton, från de gamla godingarna Spice Girls, med.
Hon har ju dansat runt, och dessutom sjungit samtidigt, i flera år.

Synd att inte Laila dansade i den tävlingen, jag är övertygad om att medtävlarna där inte hade surat om hon var duktig.

De hade skärpt till sig istället.

London

Det är precis ett år sedan sonen och jag var i London, och vi hade några fantastiska dagar bara vi två.

Just då hade familjen pengar över, alltså satte vi sprätt på en hel del av dessa på bra hotell, flyg med tider som passade oss - och en hel del shopping. Vi var också på musikal, bussrundtur och Madame T förstås.

Har du som förälder möjlighet att ta med en tonåring på en resa, kan jag varmt rekommendera det. Åk ni två, och lämna resten av familjen hemma.

Vi längtar tillbaka.

Jag längtar särskilt efter Karen Millen butikerna.

De finns i Stockholm också men det är billigare att handla i London (och på nätet.)

Handväskorna, kläderna och skorna är...fantastiska.

Sonen vill tillbaka till Selfridges, där de har alla de varumärken han gillar, Ed Hardy och Evisu bland mycket annat.

Sedan missade vi alla marknader och parker, och bara det ger oss ju en anledning att återvända.

Budget style denna gång.

Se men inte röra funkar fint för oss.

Fredagsdrink

Magnus Uggla visar varje fredag vilken drink han avslutar dagens bloggande med.

Jag snor den idén, och presenterar härmed....ett glas Vatten!

Överbeskyddande, moi?

Vi hade ett snack häromkvällen, snart-femton-ge-mig-lite-luft och jag.

Det landade i att jag ska släppa lite.

Jag är tydligen inte hemsk, men har samma regler som för ett halvår sedan, och nu är det alltså rimligt att lossa lite på snaran.

Så nu sitter jag här.

Och väntar.Och undrar. Hur mycket är klockan? Börjar det inte bli mörkt? Vilka skor har han på sig? Mössa? Tänk om någon är dum?

Tänk om jag inte kan ta hand om honom hela tiden och resten av hans liv?

Tänk om han måste få begå sina egna misstag?

Av sympati med "jagvetnogbästsjälvungen" har jag godisförbud fram till sommaren, kanske börjar bli dags att bryta det också?

En påse Polly hade suttit fint som plåster i mamman just nu.

Igen och igen

Sa jag tidigare att jag svårt att ta ställning?

Det gäller definitivt inte när vi pratar om det här!

Jag har pratat om boken "14 år till salu" förut, och hur oerhört viktig den är.

Att det existerar barnprostitution, dvs övergrepp på barn, kan vi läsa om i alla dagstidningar idag, bland annat i Expressen.

Tacksamhet

Alla har det inte så bra som jag, och det är med stor ödmjukhet jag följer dessa småbarnsmammors kamp mot sin sjukdom.

Sabina bloggar här.
Vimmelmamman Lotta här.

sixty minutes

Jag hänger på min sons önskan om stearinljus och kortspel.

Hur gör ni?

Skriva en bok

Själva skrivandet hade jag inga större problem med, jag bara skrev. Formen hade jag klart för mig, och storyn var färdig från sida ett till slutet.

Men som nybörjare fanns det ju en hel del annat att lära.

• Citattecken före eller efter punkt? Efter visade det sig när jag hade skrivit klar 3/4 och insåg att jag kanske skulle kolla just det. Vad jag inte visste var att man i word kan ändra allt samtidigt; det tog mig 7 manussidor av korrigeringar innan en begåvad människa upplyste mig om det. Tur.
• Så. Detta användbara ord. Jag hade 38 sådana på varje sida. Autokorrigering fungerade mindre bra där, eftersom så är så lämpligt emellanåt. Det blev pilligt kan jag berätta.
• Då. Synonymer som eftersom hade jag glömt. Betänk att jag inte har haft en svenskalektion sedan 1980.
• Upprepningar. Där var redaktören stenhård och jag slet mitt hår...men vad bra det blev när inte samma ord dök upp två meningar på raken.

Vilka misstag gör ni (om ni gör några?)

Har ni några "darlings?"

Ställning

Jag tar sällan ställning, är en alltför vacklande själ för det.

"Ja så är det ju", säger jag. Till nästa debattör säger sitt och då är jag där igen, "men så kan det ju också vara", menar jag.
Hit och dit, fram och tillbaka. Emellanåt lite mitt emellan, sällan säker på det ena eller det andra.
Virrigt diplomatisk; " ja, det har du ju rätt i , men å andra sidan kanske, eventuellt men ändå kanske inte."

Ibland svart, ibland vit, alltsomoftast grå.

Jag vill på intet sätt jämföra mig med LO-basar eller andra höginkomsttagare, men det kanske är tur att jag är en coach från Stockholms södra förorter.
Jag följer rätt bra med i resonemang som svingar från höger till vänster; från sorg till glädje, pessimism till storhetsvansinne. Jag behöver inte ducka för obehagliga sanningar, jag åker med som om jag vore på resande fot.

Intet är mig främmande, och skulle det vara det vill jag veta mer.
Min uppfattning är däremot ofta o-glasklar.

Klara besked är säkert bra, men jag skulle inte räkna med att få dem från mig.

Fästmansmys

Fästmannen är här.

Han sitter vid sin dator och jag vid min.

På tv´n visas golf, det gör det alltid när han är här. Kanalen är inköpt enbart för hans skull, men jag tjuvkikar också emellanåt.

Jag spelar inte golf, jag tränar på att någon gång spela golf.

Så länge vi står i ett tält och övar går det bra, men i samma sekund vi kommer utomhus har jag glömt det jag lärt mig.

Tänk att man kan bli så förbannad på en liten vit boll.

Seriös

Det händer att jag slänger en blick på kontaktannonser. Jag slänger blickar även på dödsdito, det är väl någon dragning åt det mänskliga dramat jag har antar jag.
Anyway.
I dag hittar jag en dam som söker en man som är "seriös och gärna trevlig." Genast blir ju den kontaktannonsen så mycket mer intressant.
Vem är hon, denna kvinna som söker seriositet framför trevlighet?
Vad har hänt i hennes liv när hon formulerar sig så?
Har hon blivit bedragen och lurad, vilket gör att detta blir blir hennes viktigaste prioritering när hon söker en ny man.

Och behöver det ena utesluta det andra?
Kan man inte längre ställa krav på att ens tillkommande är både ock?

Hur tänker ni?
Ber vi om för lite?

Snäll

Visst är snäll bra?
Det tycker i alla fall jag och Expressen.

Goda gärningar sprider sig, och detta tycker jag är en bra inledning på det jag har utnämnt till ett decennium av humanism.

Per Holknekt

Just nu hos Malou, tv4, berättar Odd Mollys grundare, Per Holknekt, om sitt drog - och alkoholmissbruk och vägen tillbaka.

Vi behöver de här berättelserna från de som har lyckats vända sitt liv, det ger hopp och mod till den som inte tror sig kunna.

Inslaget kan man se här när programmet är över.

4 par

Ett par när jag läser, nummer två när jag använder datorn, trean när jag ser på tv, kör bil eller vill se någon tydligt på två meters håll och det fjärde är mina slipade solglas.

För att kunna involvera min familj i letandet efter dessa har jag valt bågar i olika färger, för vilka som används till vad är till och med svårt för mig att komma ihåg.
Med färgkodning går det aningen lättare.

"Har någon sett mina vita", hojtar jag, och genast springer familjen runt i de 60 kvadratmetrarna och letar.
Ofta återfinns just det paret i hallen, där de har bytts ut mot de fräna röda jag använder när jag läser.

Hallen ligger utanför toa, så att bytet har skett just där ter sig helt naturligt.

"Kan du, kan jag"

Jag tänker på missunnsamhet och avundsjuka, och undrar om vi ibland rör ihop dessa begrepp.

I grunden är avundsjuka något bra, den bär en önskan som säger "jag vill också"...Och så försöker jag till jag också kan hoppa längst, eller sparar pengar så att jag kan åka på den där resan. Avundsjukan blir till en drivkraft och det tror jag alla behöver en dos av.

Felanvänd blir avundsjukan missunnsam.
"Jag tycker inte att du förtjänar din framgång, det är orättvis och varför du och inte jag. "
Det svider och gör ont, och istället för att fokusera mig själv ligger alla mina tankar på dig. Skulle du någon gång misslyckas gläds jag:
"Ha, där fick du. Ha, där ser du. Ha, du var inte så bra ändå."
Jag springer till telefonen för att jag måste berätta för någon om ditt misslyckande.
För det är ju så skönt när andra misslyckas, jag blir ju genast så mycket bättre själv då.

Alla känner så emellanåt. Alla låter någon gång en annan flytta in i huvudet och ta plats och energi.
Men när de "gifter sig och ynglar av sig" inne vårt huvud är det bäst att vi ser upp.
Då finns ingenting av drivkraft kvar, bara bitterhet, och det är ingen framgångsfaktor.

Tips: Positiva förebilder ger energi och kraft, och ska du nu ha andra som bor i ditt huvud så se till att de som du låter flytta in betalar dig både skälig hyra, kosttillägg och minst ett skratt om dagen.

Först med det nya

Jag var tydligen inne på helt rätt spår när jag häromdagen deklarerade att jag skulle besöka ett solarium.
Dagen efter meddelar media att detta är en alldeles utmärkt idé om man vill undvika att få blodproppar.

Jag vill:

• Inte ha blodproppar
• Ha fräknar

Solarium it is.

Kommentarer

Kommentarsfältet lyser tomt, trots instruktioner.
Är det mina inlägg eller instruktioner det är fel på?

Jag chansar på instruktionerna.
Inläggen är naturligtvis briljanta.

Särskilt det här fick jag jobba hårt med.

Från bröst till prostata

Påminner om kompisarna Gert och Robert som promenerar genom landet för att samla in pengar till kampen mot prostatacancer.

Så gjorde jag

Robert tycker att jag retas när jag inte säger mer om den fantastiska boken som kommer i september. Men jag lyder blint förlagets förmaning, och tänker inte berätta ett dugg till de säger "go."

Jag kan däremot berätta varför jag tror att de antog mitt manus:
Ingen har tidigare berättat, jag är "först."
Jag kan också berätta att jag har en intervju (den första av många förhoppningsvis) inbokad i juni. Häpp.

Over and out.

Blogg och bröst

En hel månad av ditt och datt. Mest datt kanske, men någon ska ju ägna sig åt det också.

Födelsedagen ska firas med mammografi.
Ni går väl också när ni blir kallade?
I Stockholm blir man numera kallad från 40 (mot tidigare 50). Jag antar att man upptäckte det som andra landsting upptäckte för länge sedan; bröstcancer drabbar även "yngre" kvinnor.

Jag har flera vänner, under 40, som har fått olika slags bröstcancer. Alla har upptäckt det själva, då de har varit för unga för att kallas till mammografi.

Min första uppmaning blir alltså att känna efter då och då.
Min andra att söka hjälp om man känner, eller ser, något annorlunda med bröstet.
Idag!

Okej?

Kommentarer

En fågel viskade -via sms - att det är knepigt att kommentera på min blogg.
Eftersom inget gläder en bloggerska mer än kommentarer så måste vi genast ha en lektion.

1. Tryck på "kommentarer" under inlägget du vill kritisera/hylla/ifrågasätta/kommentera.
2. Nu dyker en ny sida upp, och till höger på den finns en ruta där det står "Lämna din kommentar." Skriv din kommentar i rutan, och du har nu gjort det stora jobbet.
3. Nedanför kommentarsrutan ser du nu ett stort snett skrivet ord. Detta skriver du in i rutan "ordverifiering".
4. Du ska nu välja identitet. Klickar du på namn kommer en liten ruta upp där du kan skriva in vad du heter eller vad du vill kalla dig. Tryck på "publicera din kommentar". Klart.
4B. Vill du vara anonym klickar du på anonym och sedan på "publicera din kommentar". Klart.

5. Förstår du fortfarande inte efter denna oerhört pedagogiska genomgång kan du lära dig genom att testa, testa och testa. Det är ju så man lär sig något nytt!

Har du trots detta inte modet, förmågan att ändra dig eller bryter ihop av dåligt självförtroende när du inte vet hur man gör, hittar du min mailadress i rutan till höger.

Det kan hända att du behöver en coach.

Frukostvana

Så här dags är jag mätt och belåten efter de sedvanliga tre kopparna kaffe med två ostmackor som tilltugg.

Jag tror mig vara en rätt frimodig kvinna, med ett öppet sinnelag och som gärna provar nytt.

Men jag har kommit på att det är vad jag tror, det är baske mig inte sanningen.

Sanningen, mina damer och herrar, är att jag håller kvar vid samma gamla.

Samma frukost, samma nagellack (remember), samma politik, samma morgontidning, samma frisyr, samma musik, samma filmer, samma åsikter, samma tankar, samma...ja, ni fattar va?

Frågan är om jag gillar mitt samma, samma eller börjar det bli dags för en förändring? Och hur förändrar man gamla vanor?

Ja, inte sker det genom tankekraft. Men det börjar där.

Tanke => Action x 40.

Det tar 40 nya frukostar innan müslin är en behaglig ny vana. Innan dess kommer jag att sakna mina 2 mackor, om än något mindre dag för dag.

Nu tänker jag aldrig i livet ändra på mina frukostvanor, jag skulle däremot kunna lyfta rumpan ur soffan och ta en promenad när jag har ätit klart.

Det vore baske mig inte samma, samma.

Jag har skrivit en bok

Den kommer ut i september på förlaget ---, den handlar om ---och titeln är ---.

Mer om det en annan gång.

Coachen studerar

Denna dag fördjupas kunskaperna om det mänskliga psyket, och det finurliga med detta pluggande är att man kommer på en mängd hyss som man själv pysslar med.

Kroppsspråk kan man hyssa med, ni vet när munnen säger "jag är inte arg" samtidigt som man stampar med foten och vevar med armarna.

7% av det vi uppfattar från andra kommer från det de säger, resten av vår tolkning kommer från betoningar, tonfall, kroppshållning, gester etc.

Vad du uppfattar kommer från dina erfarenheter.
Om jag lutar mig fram emot dig när vi har ett samtal kan du till exempel uppleva det aggressivt.
Din troliga respons på det är då att du lutar dig bakåt för att "undkomma" mig.

Att jag lutar mig framåt för att jag är intresserad av vad du har att säga uppfattar inte du om din erfarenhet säger något annat.

Med barn blir detta extra tydligt, alltså kan det vara på sin plats när man kommunicerar med de små att tänka på sitt kroppsspråk.
Det är det första språket de lär sig, och tolkningarna av det kan sitta i länge.

Ibland alldeles för länge.

Gran Canaria?

Min bloggvän Lida är på resande fot, solo.
Vad jag kunde utröna av hennes blogginlägg handlade resan om att hon ville åka iväg för att skriva.

Det konstiga är att hennes blogg från det varma landet mer handlar om söta charmiga spanjorer än vedermödor vid datorn, och det får mig att surna till.

Här har jag väntat mig en bok, och det hon ägnar sig åt är flams och trams.

Så skulle aldrig Liz aldrig göra. Där är det blod, svett och tårar som gäller, dessutom i ett iskallt Norrland. Ett föredöme naturligtvis.

Skärpning Lida!

Robinson 2010?

24 mars 2009.
Stockholm, söderförort.
- 3.
Nordliga vindar.

Mysigt.

Fråga från Anonym

Jag fick en fråga från Anonym under mitt inlägg om otrohet:

Då undrar jag. Ska man anonymt meddela när man vet att en man är och varit otrogen mot sin fru i åtta månader? Jag vet och har sett, men frun verkar inte veta något. Ska jag berätta eller anonymt meddela? (Jag känner inte henne så bra.)

Svar;
Hej Anonym.Det är en svår fråga men generellt tycker jag att man ska hålla sig ifrån andras relationer. Även om man vill meddela en sådan här sak av omtanke, så kan det slå väldigt fel och skada mer än det gör nytta.

Jag blir mer nyfiken på dig. Varför känner du att du vill meddela frun vad hennes man gör? Vad i dig är det som triggas av att veta om den "affären" som mannen har?
/Åsa

Sol

Nu är balkongen igenbommad, i värsta fall till mitten av juli.

De fräknar jag hade räknat med att införskaffa mig via en timme där då och då, får helt enkelt införskaffas på annat sätt.

Solarium, here I come.

Skitfarligt, jag vet, och jag råder verkligen ingen annan att besöka denna slags låtsassol. Men jag, som är kritvit, behöver colore för att inte se sjuk ut.

Den fejkade makeupvarianten, som i många år var min räddning, fungerar inte längre. Ögonen kliar, svider och beter sig vare sig jag målar ögonen eller rosor på kinderna.

Så jag har rätt att fuska mig till fräknar, och skyller inte på mig själv.

Jag skyller helt enkelt på bostadsrättsföreningen som ska ge mig en extra stor balkong.

Söker provklienter

Jag söker fortfarande klienter som är utbrända, och som vill prova på coaching.
Se mer här.

Varmt välkomna.

/Åsa

Refuserad

Min vän Liz och jag har en mindre diskussion (och har haft en tid) om huruvida hon ska skriva om sina refuseringar eller inte.

Nu är hon inte så bitter som hon framställer sig själv, utan tvärtom fruktansvärt rolig i sina refuseringsdraman. Därför ska det bli ett sant nöje att följa henne denna vecka när hon överhuvudtaget inte ska nämna refusering, varken med sitt rätta namn eller i omskrivning.

Den här måndagen börjar inte bra för Liz, hon är redan på dåligt humör...Haha.

Jaha?

Hörrni, den här sista nederbörden, var den verkligen nödvändig?

Det är klart att man får luras

Den här sajten har tagit fasta på att med lite lureri kan man komma långt.
Med barn under 5 kan man komma till himlen.

Blahnik

"All we need is love?"

Öhhh, nej.

Manolo

Nej, vad säger ni flickor. Ska vi sitta och vifta med fötterna en stund?

Dags för museum?

Om - jag sa om - jag lagar mat så blir det oroväckande ofta fläskfilé. Mycket fläsfilé. Gärna med en hel plåt med pommes till.
Mm, vad gott.

Problemet med helgerna är att det aldrig är någon "ordning och reda" som mormor skulle ha sagt.
Någon vaknar hungrig klockan sex, en annan vid åtta. En tredje vill ha frukost när den första vill ha lunch, och då är oordningen på gång redan där.

Ofta slutar det med fullständig vrålätning av fläskfilén vid fem-fyra tiden (som sonen sa när han var liten) då maten trycks in i tomma magar.

Denna söndag var naturligtvis inget undantag, och nu sitter man här och kan inget annat göra.

Det är nästan som om man vore uppstoppad!

Otrohet

Jag träffar oftare de som blir bedragna än de som bedrar, jag arbetar ju tillsammans med dem som coach.

Många berättar om en ofantligt smärta, tappad självkänsla, tillitsbrist och djup sorg:

"Det jag trodde var vårt liv var inte det. Vi delade det, utan min vetskap, med någon annan. Hans älskarinna visste allt om mig, hur jag såg ut, vilka kläder jag gillade, om våra barn var sjuka och hur det ser ut i vårt hem. Det är inte sexet som är värst, det är lögnerna och insynen i det som är vårt liv. Vårt!"

Många fastnar i ett kontrollbeteende. Man lägger all sin tid och allt sitt fokus på den som har bedragit, och att ta hand om sig själv blir sekundärt.
Att kontrollera att det inte händer igen blir ett heltidsjobb, och resulterar i mer ångest och därmed ännu mer kontroll.

Går det att gå vidare efter otrohet, går det att hitta tillbaka till sig själv och kanske till den som har bedragit? Går det att förlåta (som i att lämna bakom sig?)

Hur mår den som bedrar? Är det "tjohej" och det "betydde ingenting"?
Och varför bedrar man om det inte betyder någonting?

Min tro är att en otrohet visst betyder någonting, frågan är vad?
Vill man kunna gå vidare är det viktigt att ta reda på just det, och att svaret lika viktigt för båda två.

För att det betydde något står helt klart när man träffar de som har blivit bedragna.

Nätet

Visst är det bra, det där med internet.
Man kan hitta varenda liten upplysning man behöver.

Om nätet fungerar vill säga.

Gör det inte det är det en oerhörd källa till irritation.
Hur kollar man om det är något fel hos internetleverentören om man inte kommer in på deras hemsida? Och varför skriver de på sidan att det "just nu är störningar i stockholmsområdet" om man i detta område ändå inte kan gå in och kolla?

Ringer?
Bra alternativ, men jag har annat att göra än att sitta i telefonkö i 38 minuter en lördagkväll.
Ringer en kompis med en annan leverantör än Com Hem? Ja det är ju ett alternativ, men troligtvis har de ett liv. De har säkert inte ens på datorn en lördagkväll...(Hm)


Nu är gnället slut.

I går såg fästmannen och jag "Män som hatar kvinnor."
Se den.

Kvällsmat

Hummer och räkor.

Behöver nog inte säga mer.

Vänfundering

"Är det medfött hos er västkustbor att ni inte vill älta det som har varit, utan säger stopp och går vidare?" frågar hon och fortsätter; "vi norrlänningar verkar gilla svårmodet mer än vad ni gör."

Jag vet inte, kan det vara så?
Och varför i så fall?
Handlade det från början om att makrillen och sillen måste i land hur mycket det än stormade runt fisketrålaren? Satte fiskarna (som i de som drog näten) standarden för hur vi västkustbor tänker?
"Man kan inte grubbla över fisken man inte fick igår, det är ändå försent."

Hur tänker norrlänningar? Skåningar? Upplänningar? Hur har ni det med dåtidsgrubblet?
Anyone?

Vänta ni bara

När det blir utbyggt, inglasat och klart kommer jag att ha blommor på min balkong.
Såna där vita, och såna där röda och kanske såna där rosa...

Den jag kan namnet på och vet hur den ser ut, tussilago, kan man väl inte ha på balkongen eller?

Förberedelser

På måndag låses dörren till balkongen. Utifrån.
Stackars min fästman som då inte kan öppna den och få in iskall luft i lägenheten. Han gillar nämligen polarvindar inomhus. Där är vi inte helt överens kan jag berätta.

Anyway.
Balkongen måste rensas, och det är mitt jobb.
"Det är väl inga problem?" säger den som använder balkongen till en plats för en trevlig liten utemöbel och rosa pelargoner.
Jo det är det, om man som jag använder balkongen till lager, förråd och grovsoprum...samt har en trevlig liten utemöbel.

Allt måste bort.

Min "våning" består av 2 extremt välplanerade rum, där varje millimeter är utnyttjad till fina saker, braattha saker och helt nödvändiga saker.
Mitt källarförråd är helt fullt av saker som kan vara bra att ha en annan gång.

Resten har jag ställt på balkongen, och denna rest måste jag nu ta tag i.

Först måste jag tömma min bil.
Där ligger allt jag skulle ha tagit till sopstationen - i december 07.

Google

Undrar om den person som googlade "hitta vilda otrogna damer" fann det den sökte på mitt företags hemsida.

Kanske. Ibland kan den smärta man utsätter andra för vara en väckarklocka, vare sig man är gift eller vill vara tillsammans med någon som är.

Alla är välkomna, så länge det är förändring de söker.

Dvd

På bordet framför mig ligger "Die Welle" som handlar om gymnasieläraren Rainer Wenger som frågar sig om Hitler skulle ha lyckats idag, och därför vill utföra ett experiment med sin klass.

Filmen baseras på en sann händelse från USA.

Då, 1967, skulle führern ha lyckats.

Igår såg jag Patrik 1,5.

Från en fördom till en annan alltså.

Mia Törnblom

Ny coach på Aftonbladet är Mia Törnblom, som idag pratar om irritationsdemoner.

Filosofi

Det här var tänkt att bli ett briljant filosoferande runt ett ämne som jag hade en fundering på för några minuter sedan.

Det var nåt om "don't judge a book by its cover"...men det är allt jag minns.

Tog omvägen via en av alla mina favoritbloggerskor Malin ,och då försvann min ursprungliga tanke medan jag fnissade förtjust åt ett av hennes inlägg.

Min hjärna kan man tydligt döma på sitt omslag.
Jag behöver tvätta håret.

Alla dessa avtryck

Om egoism var 80-tal, ironi 90-tal så låt oss hoppas att cynism tillhör 00-talet och går över vid nästa årsskifte.

Vad tror ni vi får istället?
Kanske ska vi ta oss en funderare på humanism?
Det vore fränt med ett helt årtionde av det tycker jag.

Tror jag ska börja ladda redan nu.

Tacksamhet

En bra sak med mig, som jag tror är medfödd, är att jag aldrig jämför mig med de som har det bättre än jag.
Istället tittar jag åt andra hållet, och inser hur oerhört lyckligt lottade min familj och jag är.

Till att börja med föddes vi i Sverige, bara det är en lyckoträff som är få förunnade.
Vi kallas dessutom "vita", och det är inte lika ovanligt men sett över världen får man väl ändå säga att det är så.

Ingen i min familj har någonsin behövt vara hungrig.
Ingen i min familj har behövt vara törstig.

Vi behöver inte börja arbeta som barn för att hjälpa till med familjens försörjning, i stället får vi gå i skolan och lära oss läsa och skriva

Vi kan till och med välja vilken skola vi vill gå, Livets Hårda eller någon annan intressant högskola.

Vi får stå i kö för att hämta pengar ur en vägg och vi får köa för att betala all den mat vi ska äta under helgen.

Vi köar i vår egen varma bil på väg till våra arbeten, och vi står och fryser när våra barn får ha fritidsaktiviteter.

Vi får betala mobilräkningar, elräkningar och amorteringar, vilket betyder att vi kan ringa våra vänner i lampans sken ifrån vår egen bostad.

Vi får känna efter hur vi mår, och ges möjlighet att förändra det som inte känns bra.

Allt detta för att vi är födda i rätt land.

Ni förstår kanske hur lyckligt lottad min familj är?

Mer vårpynt

Under det grå, tjocka lagret av stockholmskt vinterväglag finns det en svart bil. Senast jag såg den var det en ford.

Rött

På Åhléns hittade jag precis den nyans jag ville ha på mitt nya vårliga nagellack. När jag kom hem och ställde in det i skåpet insåg jag att det var exakt samma färg som jag redan hade tre flaskor av. Samma misstag som jag gör med läppstift om och om igen.

Å andra sidan verkar jag ju veta vad jag gillar, och det kan ju vara bra att veta.

Till fästmannen

Den här bilden snodde jag till dig från Gert och Roberts blogg. Ring och sjung för mig, snälla.

Och för eventuella män som läser min blogg: Sjung mer för era fruar, det muntrar upp oss enormt!

Från en pannkaka till en annan.

Bekymmer får mig att tappa matlusten. Där andra tröstäter, matvägrar jag.
Jag känner få som har ett normalt förhållande till mat när det vankas bekymmer.

När jag senast bekymrade mig gick jag ner 8 kilo, och blev platt som en pannkaka precis överallt. Det enda som stack ut från kroppen var skelettet.
Jag som alltid har trott att jag skulle vara supersnygg som tunnis insåg att det var ett av många hjärnspöken.
När jag efter möda och arbete hade gjort mig av med spökena la jag på mig mina kilon igen.
Perfekt!

Får man vara snart 47 och nöjd och glad?
Klart man får.
Häng på vettja!


Nu blir det ungnspannkaka med mycket sylt.
Mums.

Kvällsaktivitet

Eftersom fötterna snart ska visas upp i all sin prakt - i alla fall tårna som ska sticka ut ur någon form av tjusig sko - ska dessa få en våromvårdnadsbehandling i kväll.

I morgon är det vårdagjämning och då måste tårna vara på plats.

Då ställs nämligen kängorna in och fram tages de nätta vårfina som klämmer, trycker, ger blåsor och blödningar.

Hallux valgus får äntligen ny energi och som den har väntat på detta.

Tycker det har bubblat av skräckblandad förväntan i stortån i en månad nu.

Lästips

Tycker ni om sanna (ja, de är självklart subjektiva) berättelser har jag tre stycken att rekommendera:

14 år till salu. Har rekommenderat den förut, och gör det mer än gärna igen.

När livet stannar. Malin Sävstams nakna, smärtsamma berättelse om hur hon och hennes son förlorar resten av sin familj i Tsunamin.

Så dumt! Mia Törnblom berättar om sitt drogmissbruk och hur hon tog sig ur det. En förebild för mig som coach förstås.

All tre har berört, och upprört mig till tårar. Vilken oerhörd kraft människan besitter.

Läs, läs, läs!

Bank och borr

Det låter från utsidan av min lägenhet.

Det låter precis som om jag ska få en utbyggd balkong med fin inglasning.

På de taktfasta slagen hör jag att den kommer att vara klar just när solen har bestämt sig för att stanna kvar och värma lite.

Jobba på grabbar!

Personligt

"Ta det inte personligt", säger den som kritiserar, och vi förväntas vara tacksamma och glada.
Vi ska le, vi ska lära oss och vi ska aldrig göra samma misstag igen. Vi ska inte bli ledsna, sårade eller känna oss missförstådda, för då har vi tagit det "personligt", och det skulle vi ju inte.

Vad tror ni att vi växer och blir bättre av; kritik eller beröm?
Prova på era barn, de är ungefär som oss vuxna, bara lite mindre.

Dagens (resten av livets) övning består i att berömma istället för att kritisera. Resultatet kan, i en förlängning, bli ett glatt frimodigt barn som vet att det är okej att göra misstag, vågar säga emot och som har modet att ta för sig.
Ett barn som kommer att klara sig utan er och ert godkännande en vacker dag.
(Motsatsen är ett barn som behöver allas godkännande, som aldrig litar på sig själv eller vågar prova någonting nytt.)

Testa sedan gärna att berömma din partner, arbetskamrat, mormor eller snabbköpskassörskan.
Förhoppningsvis tar de just det personligt

stan- in and out

Hela den där miljonen som bor i vår huvudstad verkade befinna sig mitt i centrum idag, eller så är det jag som är ovan vid myllret.

I förorten tar vi det lugnt.
Vi går långsamt, skänker leenden till de som inte har egna, och njuter av att "ha nära till stan."
Just att det är så nära har jag sagt många gånger.

För den som hör detta, betyder det säkert att jag nyttjar staden emellanåt. Det gör det inte.

Det betyder att jag har nära till stan. Punkt.

Träning

Fästmannen och jag tränar tillsammans.
Det är alldeles utmärkt för mig, då det betyder att han drar med mig. I håret i värsta fall (ja, bildligt...igen), det händer nämligen att jag protesterar och försöker smita.
Min rygg börjar dock bli aningens åldrig och behöver gymmets stryrketräning.

Igår la jag ner energi på just min rygg och idag har jag ont precis där jag inte vill ha det.
Är inte det konstigt? Det skulle ju vara tvärtom!

Nåväl, höga klackar kommer som vanligt att avhjälpa detta.
Är inte det konstigt då?

Stan

Coach möter coach i city 10.30 idag.

Vi går på samma utbildning och ska träffas för att stämma av transaktionsanalyser, mål och det allmänna tillståndet.

Nice.

Tror jag sätter på mig vårskorna.

Repris på Gert och Roberts blogg

Följ dem här på promenaden genom landet.

Nu ska kropp, tanke och hjärna = jag , sova.

(Det slog mig just att det kanske är själen som håller mig vaken? Jösses, den har jag inte ens tänkt på.)

/å

2 gånger Fyra(n) plus

Just nu, 20.00, börjar Kattis & Company (på fyran plus).

Jag är ju en relationstok, och ger Kattis Ahström just 4 plus för detta ambitiösa program.

Idag gästas hon av Stefan Einhorn, en man väl värd att lyssna på.

Dessutom kan han "Konsten att vara snäll" och gillar sina "Medmänniskor" , så dessa böcker blir dagens lästips.

inlägg 100

Från 24 februari till idag har jag skrivit 100 inlägg i denna blogg, och det är dags för en kort summering:

?
!
...
:)
:(


Tja, det var väl det.

Fjällbacka idag

Om ni undrar hur vädret är i Fjällbacka kan ni bara titta på bilden från Fjällbackas hemsida.

På denna gata vandrade en liten Åsa dagligen till lekis för exakt 100 år sedan, helt omedveten om att hon många år senare skulle sitta i Stockholm och drömskt titta på en bild från en webkamera som uppdateras varannan minut.

Folktomt? Vänta ni bara...

Vårfrisyr

Tänkte jag skulle piffa till mig lite, och testade därmed om en ny frisyr skulle matcha mitt goda tisdagshumör.

I spegeln visade sig Anita Bondestam.

Det blev tofs idag också.

DN

I dagens DN fick jag med 5 stycken kulturbilagor.
Undrar om det ska säga mig något?

"Vänta du bara", typ?

Carl Bildt

Vår utrikesminister bloggar, och gör det bra. 8000 besök per dag pekar väl också på det.

Idag är Calle inne och sniffar på coachområdet när han säger;
"att gräva ner sig i kortsiktig dagspolitik riskerar bara att göra hålet djupare".

Calle min vän, tjuvläser du min blogg?

Snark

Min kropp förstår inte alltid att det är dags att sova.
Flera nätter i rad har den hellre vridit, vänt och pirrat förväntansfullt. "Gå upp igen", säger den som om det vore ett alternativ.
Det är det inte!

Kroppen har hajjat att vi har roliga saker på gång. Den och känslan har inlett ett samarbete och vägrar att inse att utan sömn uteblir också det roliga.

Igår försökte hjärnan ta kommandot, och tänkte ut en mängd trista saker för att få kropp och känsla att koppla av. Det funkade så där kan vi väl säga.
"Skit på dig, ärthjärna", kvittrade känslan och for runt som en galning i kroppen.

Detta är ett mycket förbryllande inlägg, även för mig.
Det kommer inte att leda någon vart alls.

Kropp-känsla-hjärna, min treenighet som jag har så stark tro på gör uppror, och det enda jag kan göra är att hänga med.

Till och med på bloggen.

Gissa bilden

Vissa har ett öga för det där med fotografering,
Det har inte jag.

Däremot tror jag det varje gång jag lyfter kameran och siktar in mig på det där fina jag ser.
"Det här blir otroligt bra", tänker jag och knäpper.

Oftast blir det som vid denna sammankomst när vi träffade goda vänner på Cypern.
"Vad roligt att få alla med på en bild", tänkte jag och knäppte.


Visst ser vi ut att ha det trevligt?

Hugh Grant

"Mamma, vad heter de där filmerna som vi gillar", frågade sonen som skulle berätta detta i sin första klass.
"Romantiska komedier?"
"Ja just det, så vad det!"

"Mamma, vilken var det vi tyckte bäst om?"
"Notting Hill?"
"Ja, just det!"

Lukt

På flygbolaget fick vi lära oss att det doftar gott, och luktar illa.

Jag tycker om att dofta gott. Av den anledningen har jag problem just nu, för efter duschen fick jag på mig något helt annat.
En Lukt.

Jag luktar!

Sorry Escada, men det där var väl ingen hit?

Läslust

Transaktionsanalys, mina damer och herrar, är det som kommer att plöjas i detta hem denna vecka.

Vad tror ni?
Föds vi onda eller goda, eller bär vi alla möjligheten att utveckla det ena eller det andra?

Har alla människor ett okränkbart värde, en god kärna varifrån vi kan utvecklas?

Min personliga tro är att människor kan förändras, det är därför jag arbetar som coach.

Provklienter sökes

Jag söker fortfarande provklienter, se mer här.

Varmt välkommen.

Stolt

Han var femochetthalvt och skulle på audition - den allra sista - till Små stjärnorna på fyran.

Ingen var förvånad. Han kom ut som en artist och uppträdde för hugade redan innan han kunde prata. Sin första leksaksgitarr fick han som ettåring, och sedan följde gitarrerna med honom vart han än gick, satt eller sov.
Varje morgon, under ett par års tid, underhöll han passagerarna på tunnelbanan till och från dagis. Små stjärnorna var bara ett naturligt steg för denne lille spelman.

Väl i studion på tv4 dök något helt nytt upp; rädsla.
Det var för hög musik, tråkigt, för många som tittade och till sist sa han helt enkelt nej.

Pappa, mamma och producent försökte övertala honom om att hans version av "Olyckan" var fantastisk, men han hade bestämt sig. Nej!

"Älskling, om du bara går upp på scenen och gör din grej så får du önska dig precis vad du vill", sa jag bedjande."Precis vad du vill", sa jag igen om han inte hade hört det första gången.
"Vad jag vill? Får jag önska mig precis vad jag vill?" han lät tveksam men nyfiken på vart detta samtal var på väg.
"Ja", svarade jag och började i huvudet räkna på hur mycket månad det var kvar innan jag skulle få lön.

"Två paket pokémonkort. Snälla mamma, får jag två paket om jag sjunger?

Efter nästan två timmar var överläggningen därmed över och han gick upp på scenen. Efteråt var han omåttligt stolt över att han vågade. Idag går han gärna upp på en scen, och det är möjligt att det hänger ihop med att han vågade då.

Mutor?
Ja det är klart att det är skitbra.
I det här fallet var det rentav lysande...och billigt.

Morgonrock

Jag tänker då inte närmast på svensktoppen, utan på det vita, långa plagg- med en kaffefläck som aldrig kommer att gå bort - som jag har så svårt att byta ut mot normala kläder.

Samma visa varje söndag.

Jag kan, utan betänkligheter eller skamkänslor, kliva runt i denna slitna frotté mer eller mindre hela dagen.

Morgonrocken ger mig nämligen signalen att jag inte behöver göra annat än lata mig.

I latet ingår att blogga, läsa en bra bok och se repriser. Det ingår också att lugnt konstatera att dammtussar, DN-högar och övrigt lägenhetsförfall faktiskt finns kvar och kan hanteras när morgonrocken faller av.

Om den gör det vill säga, hahahahahaha.

Söndag

Det händer att jag tar mig en tur till Allhelgonakyrkan i Stockholm på en söndag då och då. Prästen Olle och hans kollegor talar nämligen så att man begriper.

Inget invecklat trams om synd och straff, utan mer om kärlek och att alla är värda densamma.

Oavsett vad vi gör och oavsett vilka vi är.

Han pratar också om andlighet och att det är lika med relationer.

Alltså är vi andliga när vi vågar vara tillsammans med andra, och har våra ge - och få - kanaler inställda på öppenhet.

Fränt va?

Det kan väl inte vara så svårt.

Eller kan det?

Malena vann

Jag förlorade därmed - återigen - kampen mot min väninna i Halmstad. Hon var så säker att hon till och med bettade.
Jag borde ha lyssnat på henne, men nej, som en barnunge ska jag som vanligt gå min egen väg. Trots att hon alltid har rätt. Alltid.
Om jag skickar en hundring i morgon kanske hon kan satsa den åt mig nästa år?
Det gäller att hugga när jag är i brygga, och som mest påverkbar.

Om en vecka eller två kan jag ha glömt gårdagens nederlag.

Hjälp till självhjälp

Det finns microlån och mikrokrediter.

Det ena stjälper och borde inte finnas, det andra hjälper människor i tredje världen att hjälpa sig själva.

Muhammad Yunus tänkte förstår rätt (och fick också Nobels fredspris 2006) när han insåg att människor måste ges en möjlighet att själva skapa sitt liv, oavsett om de är fattiga eller inte.

Idén var enkel: Mycket små lån till mycket låg ränta. Till att börja med var det i huvudsak kvinnor i Bangladesh som ville starta en egen liten verksamhet man lånade ut pengar till, kvinnor som inte hade någon som helst möjlighet att få ett lån i en vanlig bank. Fattiga människor har oftast inte det...särskilt inte fattiga kvinnor.

Resultatet av mikrokrediterna visade sig vara fantastiskt, och återbetalningen var nära nog 100%. Idén har sedan dess spridit sig över kontinenter, och idag är mikrolån till fattiga också etablerat i Afrika.

Finansiärer är inte storbankerna, det är du och jag.

Vi kan välja de projekt vi vill stötta och dessutom får vi pengarna tillbaka.

Se mer Kiva.org , eller genom svenska initiativ till exempel Kakbanken.

När ord inga ord behövs.

Bara handling.

Foto Georgina Cranston/Reuters

Bloggsvårigheter

När jag läser andra bloggar ser jag hur koncentrationen ligger på vad bloggaren gör idag. Jag klarar inte riktigt det som ni kanske har märkt.
Ni kanske hellre vill höra om min dag idag, än om hur det var då?

I ett tidigare inlägg redovisade jag faktiskt hur kvällen kommer att se ut, men dagen?

Huruvida jag kommer att dammsuga eller inte (troligtvis inte), är ni nyfikna på det?
Min tvättkorg (som är fylld av samma smuts som alla andras), vill ni verkligen veta när jag bär iväg den till tvättstugan?
Vad jag ska äta (som jag aldrig vet själv förrän efteråt)?
Om någon ringde och vad den sa?

Ligger mitt ointresse och oförmåga att redovisa min dag i min ålder?
Börjar dåtiden bli intressantare än nu och sedan?

Känner att jag verkligen måste fundera på det.
Idag!

Sommar

Och om ni känner att det lackar (?) mot sommar, och kanske just har lagt in om semester, vill jag påminna er om de goda sommarringarna som undertecknad lanserade den fantastiskt regniga sommaren 2007.

Har ni ett minne av att det var soligt och varmt var ni inte på västkusten vecka 27 till 29.

Gissa om de sålde bra?

Bilden har jag lånat av

sorkpappa.se

På tal om chips

Till förrra årets "sångsäsong", var det mitt jobb att ta fram en så kallad "limited edition" av chips för Estrella. Jag hann byta karriär innan de nådde butik, men namnet (och designen) var klart när jag slutade.

Vi kallade dem Tra-la-la.

Troligtvis var det första och enda gången ni såg det namnet på en produkt.

Tralala

Denna lördag högtidshålls med ett undantag från det godisförbud som egentligen råder i det Hellbergska hemmet.

En obscen mängd geleråttor och chips kommer att serveras exakt 20.00. Det troliga är att vi inte kommer att behöva någon mat (hurra.)

Jag vet inte om ni vill ha ett säker tips inför kvällens drabbning, men eftersom detta är min blogg och jag bestämmer, kommer det här ändå: Folket kommer att rösta fram Malenas poparia och juryn välter det resultatet med ge flest poäng till Sarah Dawn Finer (Måns får bli min brasklapp.)

Detta betyder alltså att det är miss Sarah som åker till Moskva i maj.

(Varje år för jag en hård kamp mot min väninna i Halmstad, men det känns som om jag slår hennes tips i år. Hon tror på Malena, och det kan hon ju fortsätta med.)

Barndomsminne

"Mamma, min bapp å silt?"
"Nappen och filten är på ditt rum, älskling", svarade jag liggandes i bara bh´n på min säng. Jag hörde hur han gick till sitt rum, och bara sekunder efteråt kommer han fram till mig där jag ligger på mage och kopplar av.
Jag ser i ögonvrån hur han står och funderar. Sedan bestämmer han sig för något, och lägger sin napp vid fotänden av min säng.

Sakta tar han det käraste han har, filten, och stryker den mjukt över min bara rygg. Han viskar fram orden med sin allra snällaste röst ; "mamma, snappla av å mjuuut."

Duga som man är?

När sonen såg mina omålade naglar i treårsåldern brast det för honom. "De ska vaja jöda", snyftade han, som aldrig hade sett något liknande hos sin mamma.

När han var sex ; "bara för att alla andra mammor målar sig behöver väl inte du göra det?"

Femton; "du tror inte att lite smink skulle hjälpa?"

Mod

Om jag skulle hålla ett tal inför 1000 personer skulle det inte vara modigt. Lite nervöst möjligtvis, men inte modigt.
Mod har den som gör något den är rädd för.
För mig personligen har mod handlat om att vara sårbar, ärlig, ta konflikter och att stanna kvar.


Vi kan väl strunta i att prata om höjder va?

Vitt inne, vitt ute

Jag är sugen på vita jeans och höga klackar, men tittar ut och inser att iklädd detta får jag hålla mig inomhus.

Okej, då får det bli så.

Åt fanders

Annika Sörenstam slog ofta bollarna snett från fairway och rätt ut i skogen i början av sin karriär. Nesligt, då hon ofta låg oerhört bra till och det enda som många gånger krävdes för en vinst var par på de sista hålen. Men det gick inte, bollen ville till skogen.

Efter några samtal med sin mentala coach kom det fram att hon, omedvetet, var rädd för talet. Det där som man måste hålla efter tävlingen om man vann.
Hennes kropp hjälpte henne att slippa prata genom att styra bollen mot skogen istället för mot det par som behövdes.
När hon förstod vad som var problemet började hon jobba med just det. Så klart. Hon är ju Annika Sörenstam. Fokuserad, modig och övertygad om att hon ville bli bäst tog hon sig an spöket som uppenbarligen hade styrt henne.

Det är tydligen det vi är allra mest rädda för; att behöva hålla ett tal, en presentation eller något annat som inkluderar att prata inför en skara människor.
Ibland hjälper det inte att vara förberedd eller att låtsas att alla i publiken är nakna. De människor man glatt pratar med på jobbet varje dag blir en hotfull skock så fort de ska sitta tillsammans och lyssna på det vi har att säga.

Går det att träna bort?
Ja det gör det.
Annika är förstås inte det bästa exemplet på att det går, för henne räckte det att bli medveten om sitt problem för att hon skulle börja jobba med det.
Men jag vet många andra som har lyckats genom visualiseringsövningar, avslappningsteknik och ännu mer övning.

Det är inte lätt, men det går.

Fler puffar

Har ni träffat Liz ? En rolig skribent som förr eller senare kommer att lanseras (snarare förr om ni frågar mig), och som använder bloggen som en ventil för frustration och munterhet i en härlig blandning.

Frida har, precis som Liz, varit snubblande nära att bli publicerad och har många besökare på sin blogg som när samma dröm.

Jag gillar att läsa de här tjejerna av flera skäl, men kanske framför allt för att de inte ger upp. Lusten att skriva bär dem trots att de har stupat på mållinjen. De är bokskrivandets elitidrottare. En andra plats är inte värt något alls när det kommer till kritan.

Uggla och Lida

I min bloggroll finns en man representerad bland alla kvinnor. Det tror jag inte att han har något emot. Min barndomsvän svimmade när vi såg honom i Hunneboparken i slutet av 70-talet, och än idag får hon tingeltangel i ögonen när hans namn kommer på tal.

"Varning på stan" var årets låt då flickorna skrek Magnöööös till de tuppade av. I alla fall i Hunnebostrand.

Han har sammanställt förra årets bloggintensiv i en bok, där han på ett rätt eget vis gör små krönikor över sina vedermödor. Kul.

Har du inte kollat in hans blogg så hittar du länken här.

En annan bloggfavorit hittar du här, Lida Sicovit, som jag inte vet ett dugg om mer än att hon är en lysande skribent (och borde göra något av den där talangen.)

Tiddelipom

Mina tidigare problem är lösta, och därmed är den arbetsuppgiften ur världen. Tror att jag ska fira med en promenad till torget, och köpa en bukett av dessa fina röda blommor som till och med jag vet namnet på.

Fortsätter på GRRR spåret

När jag nu ändå har hetsat upp mig så kan jag ju lika gärna offentliggöra min fundering kring vad som är ansvar vs. löner och "hur är det möjligt".

Hur det är möjligt att en person som tjänar i runda slängar 7 miljoner per år i grundlön måste kompenseras när bonusar nu är en alltför het potatis? Och hur motiverar man grundlönen från början?
Stort ansvar och en utsatt position brukar vara ett skäl. Stort ansvar för vad undrar jag?
Stort ansvar för ett företag?

Om ett stycke företag, med en ledare värd 7 miljoner, anser att ansvaret för hur företaget går ligger hos VD är detta inget företag jag vill befatta mig med.
En VD rapporterar alltid till en styrelse och i en styrelse sitter oftas en mängd överbetalda styrelseproffs och talar om för VD´n vilka befogenheter den har. VD kan ju inte ens tacka nej till en löneökning som är löjeväckande (för det provade hon väl att göra, eller? Va? Jasså, tror ni inte?)
Det finns under VD en mängd kontrollfunktioner som ser till att allt går på räls, så att just ansvar och utsatt position skulle vara det som avgjorde sizen på lönen kan vi väl skippa?
Vad är det värsta som kan hända? Att hon får ett nytt toppjobb?

Då återstår marknadsanpassningen, det brukar ju också vara en faktor.
Är det inte förbenat konstigt att det då alltid är fotfolket som ska anpassa sig till rådande marknad; pensionärer, metallarbetare och permitterade, medan de som på något sätt ska vara förebilder inte tar det ansvaret (jag sa ju att de inte hade något, remember.)

Girighet måste vara det lömskaste beroende som finns, och det frodas och smittar av sig i korridorerna uppenbarligen.
För att en "vanlig" missbrukare ska kunna ta tag i sitt missbruk måste den ofta "slå i botten", och sedan erkänna sina tillkortakommanden, brist på empati och sitt dåliga omdöme.

Girighetsklubben kanske skulle gå på en behandling för spelmissbrukare?

Deras respektive kan få komma till mig.